Under ytan i Käglinge!

Jag tittar på klockan en gång till och funderar på om jag skrev upp lärarens mobilnummer. Min kollega Kajsa och jag står vid Grodans Hus i Käglinge och väntar på att 15 språkintroduktionselever + lärare från Frans Suell och Jörgens Kocks gymnasium ska svänga runt kröken och komma genom grinden framför huset.

– Kan de vägen till Grodans hus från busshållplatsen? frågar min kollega Kajsa mig.

Då prasslar det i buskaget bakom oss och snart dyker hela gruppen upp, de har bara tagit en annan väg än vi först tänkte.

– Här är det ja, utbrister läraren Elisabeth Olsson, hennes elever är redan framme och hälsar.

Svenskspråknivån skiftar men förenande är entusiasmen i gruppen och leendet över läpparna när vi ger oss av ner mot damen med håvar, vannor och luppar i högsta hugg.

Möten över ålder och språknivå

Nu ska här håvas efter smådjur, tänker jag. Elisabeth och jag småpratar på vägen till dammen.

Eleverna kommer från Afghanistan och Somalia, de har varit i Sverige mellan 1-2 år. Håvningen är planerad efter Elisabeths idé kring möten över ålder och språknivå.

Efter att språkintroduktionseleverna har fått en genomgång kring håvningens konst så ska de själva få håva med sexåringar från Rörsjöskolans förskoleverksamhet.

– Jag är bara utlånad detta år till Frans Suell, annars arbetar jag på Rörsköskolan, berättar Elisabeth.

De pedagoger som med sina förskolebarn samma dag tagit sig ut till Käglinge är hennes förra kollegor.

Kunskaper i Svenska i ett sammanhang

– När mina språkintroduktionselever håller i aktiviteter för förskolebarnen får de använda sina svenskkunskaper i ett sammanhang, säger Elisabeth.

Hon tillägger att hon tycker det är bra att eleverna får känna att de är viktiga.

Det märks tydligt att förskolebarnen tycker det är spännande och kul att håva med Elisabeths tonåringar.

De delar in sig i grupper om tre eller fyra förskolebarn på varje språkintroduktionselev. Några har slagit ihop sig och utforskar dammarna i Käglinge i ännu större grupper. När de har fått upp djur i sina vannor kan de jämföra med bilder och planscher vi naturpedagoger lagt ut i gräset. Några deltagare fastnar vid planscherna och vill ta reda på exakt vilket djur de hittar medan andra mest tycker det är spännande att se att det rör sig. Språkintroduktionseleverna visar förskolebarnen hur man kan göra och vad de har hittat.

Sagoläsning för förskolebarnen

Elisabeth berättar att språkintroduktionseleverna och förskoleeleverna är bekanta med varandra sedan tidigare. De har nämligen träffat varandra vid tidigare tillfälle.

– Jag fick idén om samarbete när vi övade svenskläsning i klassen. Jag ville att mina elever skulle läsa sagor för förskolebarnen, berättar Elisabeth.

Hon medger att det inte var lätt att övertyga alla hennes elever att de skulle läsa sagor. Vissa sade att det kändes läskigt och några hotade till och med att skolka eftersom de inte trodde barnen skulle lyssna på dem.

När dagen väl kom så dök dock alla upp och gemensamt gick de till Rörsjöskolan. I mindre grupper spred de ut sig i lokalerna och språkintroduktionseleverna läste Rödluvan och vargen, Snövit och Pippi Långstrump för sexåringarna.

Om Elisabeth fortsätter arbeta med språkintroduktionsklasserna kommer hon definitivt att ta upp samarbetet med Rörsjöskolan igen.

– Sexåringarna får mer tid till sagostund medan mina elever får träna sin läsning i ett verkligt sammanhang, något båda grupper vinner på, säger hon glatt.

Vi samlar upp grupperna och tittar tillsammans på vad vi har hittat under den knappa halvtimmen. Sedan är det dags att vinka av förskolegruppen som förvinner in i det lummiga Käglinge och dags för en välförtjänt lunchpaus. Det är en varm dag och många elever är trötta efter en aktiv förmiddag utomhus. Efter lunch kopplar de av i området med lite fotboll och lek.

Vi lämnar Elisabeth och hennes elever för denna gång och tackar för gott samarbete.

Text: Erik Lensell, naturpedagog Malmö Naturskola
Foto: Elisabeth Olsson