”Varje barns bästa fritidshem”

Värner Rydénskolan var inne i en negativ spiral med hot, bråk och stängningar av skolan. Inför höstterminen 2015 satsade skolan på nytt. Ny organisation, nya rutiner och många nyanställningar. Två fritidspedagoger som anställdes var Katarina Svensson och Patrik Ehrlow. Den senaste undersökningen visar att 95 procent av personalen är positiva när det gäller frågan om nöjdhet. Vad är det som gör dem så nöjda?

– Vi får vara fritidspedagoger. Jag upplever att vi annars används i andra sammanhang, som vikarier, assistenter eller till att kopiera. Det krävs en bra ledning, med en klar tanke för att få till det, säger Katarina.

– Vi får tid att jobba med det vi är bra på, det vill säga elevernas fria tid, säger Patrik.

– Sedan vi började har det hänt en hel del. Vi är fortfarande i en förändringsprocess. I och med att vi var så många nya behövde vi få lära känna varandra och barnen först. Men tankarna om hur vi vill ha det har varit med från början, säger de.

Uteverksamhet

Fritidspedagogerna ansvarar för elevernas uteverksamhet, med visst stöd från lärare och assistenter.

– Utöver rastvaktandet håller vi i aktiviteter utomhus, till exempel lekar, stafetter, disco och målning med kritor. Och vi har strukturerat om utlåningen av allt utomhusmaterial. Barnen ansvarar själva för att lämna tillbaka det de lånat, säger Patrik och Katarina.

Lärande på fritidshemmet

Fritidshemmet arbetar med att synliggöra lärandet och bygga barnens självkänsla. Pedagogerna berättar att det kan handla om att göra barnen medvetna om rutiner, vad de får göra och inte. Utifrån det kan barnen känna sig trygga och göra egna val.

– Men det är också hur vi pratar med dem. Vilka frågor ställer vi och hur. Vi intervjuar alla barn och frågar dem vad de vill lära sig på fritids, säger Patrik.

– I intervjuerna har många av barnen svarat det de tror att vi vill höra. De hör ordet lärande och tänker ”läsa” eller ”räkna”. Men att lära sig göra kullerbyttor är också lärande, säger Katarina.

Pedagogerna pratade lärande med barnen, formade om frågan och fick nya svar. Barnen svarar att de till exempel vill lära sig skruva i pingis, få fler vänner och våga hoppa från klätterställningen,

Inget tvång

Katarina, Patrik och deras kollegor vill ge barnen möjligheterna att lyckas. De arbetar för varje barns bästa fritidshem.

– För oss betyder det att alla barn inte behöver göra samma saker. Vi har väldigt få obligatoriska aktiviteter och ingen tvingas att vara med, säger Patrik.

– Många rutiner är mer till för de vuxnas sinnesro än för barnen. Det är en klassisk fälla, att göra rutiner på ett visst sätt bara för att ”vi alltid har gjort så”, säger Katarina.

Personalen på fritidshemmet har ingen gemensam samling med barnen. De möter heller inte upp barnen utanför klassrummen för att gemensamt gå på led till fritids.

– Alla får gå i sin egen takt. En del behöver kanske gå sakta, eller få en stund för sig själv, säger Katarina.

– De fixar det. Alla kommer inte till fritids på en gång, vilket också leder till färre konflikter när inte alla ska sysselsätta sig samtidigt, säger Patrik.

Eget ansvar

Barnen fyller själva i en lista när de kommer till fritids, och stryker sig när de går.

– Personalen har så klart översikt, men barnen tar uppgiften på stort allvar, säger Katarina.

Framöver kommer de att ersätta närvarolistan med en aktivitetstavla. Personalen skriver upp aktiviteterna på tavlan. Barnen flyttar sedan en magnet som visar var på fritids de är och vad de gör.

Utmanar varandra

Patrik och Katarina berättar hur glada de är över att vara på en arbetsplats som har förstått vad en fritidspedagog ska göra, och inte göra. Under morgontimmarna är de med i klasserna. Dagen fortsätter med att de svarar för uteaktiviteterna, har egen planering och sedan möter barnen på fritidshemmet.

– Vi fritidspedagoger utmanar varandras tänkande. Det är ett sätt att utvecklas på. Vi har lika grundvärderingar, men tänker olika, säger Katarina.

Fortsatt läsning: ”Det lärande fritidshemmet” – en intervju med Ingela Svahn, rektor Värner Rydénskolans fritidshem.

Text och foto: Sara Arildsson