Att uppmärksamma och arbeta med hedersproblematik
Alla behövs
Mitt första råd är att skaffa ett bra administrativt stöd. Det är absolut nödvändigt att rätt personer gör rätt saker. De flesta lärare är inga administrativa giganter, inte alla skolledare heller.
Hos oss är vaktmästeri och teknik oerhört viktiga för att den dagliga verksamheten skall fungera, mycket konserter och andra föreställningar som skall roddas med. Underskatta heller inte vikten av en bra städad skola. Jag vet att jag är lyckligt lottad som har en teknisk chef som arbetsleder de här funktionerna.
Satsa naturligtvis på specialpedagoger, kuratorer, skolsköterskor och syvare. Elevers galopperande ohälsa och känslan av att behovet av stöd är oändligt är något vi ständigt brottas med. För att veta var behoven finns undersöker vi givetvis hur det står till, egentligen. Det känns inte tillfredsställande att bara konstatera “det ökar, det känner vi på oss”. Numera för vi statistik både över hur mycket stöd elever behöver och får och hur det ser ut med elevernas ohälsa. Och hur de som fått och tagit emot stöd har lyckats med sina studier.
Ibland tänker jag, när jag ser kartläggningen av våra elevers läsförmåga, att så där såg det ut hos mina fordonselever på 90-talet. Det är lätt att känna en viss modlöshet när man är sist på bollen, hur skall vi hinna kompensera för bristande läsvanor samtidigt som kunskapskraven i elevernas nya kurser haglar över dem?
Vi upplever ett korstryck från förvaltning och Skolinspektion för att vi skall arbeta mer främjande och förebyggande, vår elevhälsopersonal kan känna en viss frustration över detta. Det är naturligtvis viktigt med förebyggande arbete, men att våra elever får individuella samtal och individuellt stöd från specialpedagog, kurator eller skolsköterska är i vissa fall en förutsättning för att de skall klara sin skolgång. När det talas om undervisning ropas det på mer individualisering medan när det handlar om elevhälsa skall vi alltså arbeta främjande på ett mer generellt plan. Eleverna kommer inte till oss som blanka blad, vi har en hel del elever som redan första veckan i årskurs 1 letar upp kurator, specialpedagog och/eller skolsköterska. Om vi skulle arbeta främjande på det sätt som myndigheter verkar vilja skulle vi behöva vara betydligt fler inom elevhälsan. Det går inte, vi försöker ha den optimala organisationen inom budget, det är inte detsamma som den optimala organisationen.
När det gäller biblioteket skulle det nästan kunna få en egen rubrik. Jag ser inte biblioteket som frånkopplat lärarnas arbete, våra bibliotekarier samarbetar i högsta grad med lärarna när de genomför sin undervisning. Vi har rekryterat bibliotekarier med varierande kompetens och med varierande sysselsättningsgrad. Från poet till digitalt arkivkunnig och allt däremellan. Det låter som om vi har en jätteresurs men det innebär två heltider på 1100 elever.
Men jo, ni har förstås rätt, budgeten räcker inte riktigt till allt det här, ändå är det funktioner som borde finnas på varje skola om vi skall ha en chans att leva upp till skollagen. ”Optimalt enligt budget” är det som gäller alltså.
Vi har också en funktion som en person har som del av sin tjänst, en koordinator. En sådan borde alla skolor ha: En person som går in och ur undervisningsaktiviteter, som är bra på omvärldsbevakning, som håller igång externa och interna kontakter, som vet vad som är på gång och skulle kunna passa in i undervisningen, som är ”fönstret till Latinskolan”. En länk mellan lärare, elever och omvärlden. En person som är bra på att värdera olika erbjudanden från externa aktörer och som dessutom är bra på att leda processer.
Och alla behövs så att lärarna kan ägna sig åt sitt undervisningsuppdrag. Det borde vara en självklarhet.
Maria Jarlsdotter
rektor
Malmö latinskola
Läs mer av Maria angående skolans organisation i de här inläggen: