Digitalisering av skolan – borde vara en ickefråga

Vi befann oss inte riktigt där vi hade tänkt hösten 2013, men sedan dess har det gått snabbt. När jag skrev avsnittet läste och undersökte jag allt jag kunde hitta om digitalisering så en del formuleringar är antagligen ”lånade”.

Som jag skrivit i en tidigare blogg så hänger jag en del på twitter och där efterfrågas just nu en nationell strategi för digitaliseringen av skolan. Vi kan t ex titta på vårt grannland Danmark som har kommit mycket längre än vi. Skall vi få en likvärdig skola måste vi också inom det här området fundera nationellt på vad vi vill och hur vi skall nå dit. Annars blir digitaliseringen i värsta fall upp till varje skola. Då ryker likvärdigheten all världens väg.

Så här skrev jag i januari 2012 (har gjort några redaktionella ändringar):

Jag är övertygad om att den satsning som görs på Nya Latin med digitala verktyg till varje elev är både nödvändig och strategiskt riktig. Nödvändig för att vi tar emot elever som redan har digitala verktyg som en förlängning av sin identitet. Som är ständigt uppkopplade. Vi skall inte stänga av den kompetensen och drivkraften i skolan, utan använda och utveckla den. Strategiskt riktig satsning för att vi behöver en välutbildad befolkning i Malmö som har tillgång till och som kan använda kraftfulla digitala verktyg på nya sätt. Som behöver bli bra på att både använda datorn som ett verktyg i sitt sökande efter och skapande av ny kunskap och som ett viktigt nätverksinstrument för framtiden.

För att få fart på utvecklingen krävs genomtänkta strategier för genomförandet och en kompetensutveckling som både kan vidga lärarnas pedagogiska ramar och hjälpa dem att hitta nya former för undervisning och examination. Tyvärr ifrågasätts ofta den pedagogiska nyttan om man inte omedelbart ser resultat i form av ökad måluppfyllelse. Vi måste tillåta oss att prova, ompröva och hålla i. Läraren blir viktigare än någonsin.

Samtidigt är det viktigt att påpeka att en 1-1 lösning inte är ett självändamål utan kostnaden motiveras av de möjligheter som tekniken kan bidra till när det gäller utvecklingen av det faktiska lärandet. Skolan som fysiskt rum förvandlas också i och med en 1-1 satsning. Infrastrukturen behöver inte vara låst i klassrum utan kommunikation och kunskapsproduktion kan vara oberoende av både tid och rum.

För att vi skall nå dit rent konkret behöver vi en lärarkår som i augusti 2013 står redo att ta emot en ny kull ettor på Nya Latin. En årskull som är lovade något nytt; en mötesplats där deras vardagliga kunskaper får möta de vetenskapliga, där de får utveckla hela sin potential och där de från dag ett får använda sina digitala verktyg på ett nytt, kunskapande sätt. För att nå dit måste vi ha lärare som har blivit trygga i sin digitala kompetens, som vågar pröva, misslyckas och pröva igen.

Utvecklingen av detta måste ske i flera steg:
– Skolledningen måste utveckla en övergripande strategi för den digitala didaktiken
– ”Digitala didaktiker” måste utbildas för att finnas som pedagogiskt stöd i varje arbetslag
– Varje medarbetares behov av utbildningsinsatser måste kartläggas
– Interna och externa utbildningsinsatser måste kontinuerligt genomföras, gärna i form av designade workshops
– Inspiration i form av återkommande pedagogiska kaféer
– Snabbtips varje vecka ”Hiss och diss”
– Hållbara tekniska lösningar är en absolut förutsättning”

Digitala hälsningar
Maria