Dilemmaområden och digital kompetens

Artikeln Dilemmatic spaces pertaining to digitalisation, equity and increased goal attainment in Swedish schools and preschools baseras på analyser av intervjuer med lärare i förskolor och skolor i två projekt inom Malmö stad där data samlades in 2020-2022. Analyserna visar på tre dilemmaområden; flexibilitet i undervisning och lärande, likvärdighet och ökad måluppfyllelse samt att utbilda elever att bli aktiva samhällsmedborgare.

Flexibilitet i undervisning och lärande

Det första dilemmaområdet är nära kopplat till undervisningen och likvärdighet. Lärarna uttrycker att digitala resurser av olika slag ger en ökad flexibilitet både i undervisningen och i hur eleverna har möjlighet att visa sina kunskaper. Lärarna menar att denna flexibilitet bidrar till att de kan anpassa undervisningen till olika elevgrupper och att de kan förklara saker och ting på olika sätt, till exempel med text och med en film. De ser både för- och nackdelar med detta. Samtidigt som det innebär att fler elever kan delta i undervisningen kan det vara svårt för elever att koncentrera sig och veta vad de ska fokusera på.

Lärarna menar att flexibiliteten är särskilt värdefull för att stötta elever som har språkliga utmaningar eller har svårt att koncentrera sig. Samtidigt är det denna grupp elever som enligt lärarna också störs mest av de digitala resurserna. Här uppstår alltså ett dilemma vad gäller när, hur och för vem digitala resurser hjälper eller när de snarare stjälper eleverna.

Likvärdighet och ökad måluppfyllelse

Det andra dilemmaområdet fokuserar på likvärdighet, främst i relation till måluppfyllelse. Skolans kompensatoriska uppdrag är centralt i detta område. Att det finns stora skillnader i samhället påverkar elevernas förutsättningar att utveckla den digitala kompetens som krävs i skolarbetet. Tillgången till digitala verktyg har använts som ett mått för att tala om likvärdighet i samhället men i takt med att de flesta i samhället har tillgång till digitala verktyg har fokus i högre grad riktats mot användningen av redskapen. Det kompensatoriska uppdraget för förskola och skola handlar då om att bidra till att alla barn och elever får möjlighet att använda digitala resurser på ett sätt som bidrar till deras kunskapsutveckling.

Medan lärare i förskolan främst pratar om likvärdighet i relation till användning så fokuserar lärare i skolan allt mer på måluppfyllelse ju äldre deras elever blir. Att elever får möjlighet till likvärdig användning av digitala resurser för att bidra till deras kunskapsutveckling påverkar elevernas måluppfyllelse. Här uppstår ett dilemma dels mellan likvärdighet i skola och i samhället, dels mellan tillgång och användning av digitala resurser. De två aspekterna hänger dock ihop eftersom bristen på likvärdighet i samhället gör att elever är vana vid att använda digitala resurser på olika sätt. En del har erfarenhet av hur de kan användas för att bidra till kunskapsutveckling, andra har främst erfarenhet av att använda digitala resurser för kommunikation och nöjen.

Utbilda elever att bli aktiva samhällsmedborgare

Det tredje dilemmaområdet är inte lika framträdande i intervjuerna, kanske eftersom det inte är så nära kopplat till undervisningen. Istället handlar detta dilemma om det övergripande målet i läroplaner och skollag som säger att elever ska utbildas att bli aktiva samhällsmedborgare.

Lärarna ger uttryck för att de och skolan generellt har en viktig roll att fylla men samtidigt hänvisar de även här till likvärdighetsaspekter som har att göra med samhället i stort. Lärarna har inte möjlighet att påverka de bredare samhällsfaktorer som i sin tur påverkar elevernas möjlighet att använda digitaliseringen som en hävstång för att bli aktiva medborgare. Frågor om aktivt medborgarskap tas oftare upp av lärare som undervisar äldre elever eftersom de i närtid ska lämna skolans värld. Samtidigt är detta något som även lärare som jobbar med yngre barn i utsatta områden kommer in på. De påpekar vikten av att elever utvecklar digital kompetens i skolan och undervisning för att förhindra att eleverna hamnar i utanförskap på grund av brister i deras digitala kompetens.

”Både och”, inte ”antingen eller”

Dilemmaområdena visar att det inte finns något enkelt samband mellan digitalisering av förskola och skola och ökad likvärdighet och måluppfyllelse. Samtidigt visar dilemmaområdena också på hur digitalisering av samhälle och utbildning är intimt sammankopplade. Om utbildningssystemet ska utbilda barn och elever att bli aktiva samhällsmedborgare i ett digitaliserat samhälle så behöver utbildningssystemet ge barn och elever förutsättningar för att utveckla en likvärdig digital kompetens. En viktig aspekt av detta är att barn och elever behöver förstå när, hur och i vilket syfte digitala resurser bidrar till deras kunskapsutveckling. Det är inga enkla ställningstaganden och för övrigt en gränsdragning som även många vuxna har svårt med.

Vi tycker det är bra att digitaliseringen av utbildning diskuteras kritiskt men vi vänder oss mot att debatten hamnar i ett enkelt ”antingen eller”. Skulle vi kunna enas om att ”både och” är att föredra och fokusera på hur ett sådant ”både och” bäst kan utformas och uppnås?