Jag har inte tid!

Förväntan och hopp. Möjligheterna är oändliga och storslagna planer planeras. Eleverna är nervösa men laddade. Jag också. Hur kan vi hålla kvar vid de där härliga skolstartskänslorna när vardagen är ett faktum och augusti tycks långt bort?

Kanske är det inte bara jag som känner så när Sveriges alla skolor drar igång. Och kanske är ni många med mig som även förlorar de storslagna planerna under läsårets gång. Möten, utvecklingssamtal, incidentrapporter är några av ekrarna i det stora Stresshjulet som snurrar allt snabbare ju längre tiden går. Jag kan inte låta bli att bli besviken på mig själv när jag i november ser tillbaka på mitt färgglada jag som gick in genom skolans dörrar i början av augusti. Full med tankar om hur jag skulle förbättra undervisningen men som nu lagts på hyllan för vardagen som kom emellan.

Steven Katz och Lisa Ain Dack är kanadensiska forskare och författare till boken Professionsutveckling och kollegialt lärande. De lyfter bland annat svårigheten för oss människor att faktiskt förändras och utvecklas. För miljontals år sedan när vi stötte på farliga djur var det inte läge att pröva nya metoder för att överleva. Just därför har vi blivit de kognitiva snåljåpar som vi faktiskt är. Det har räddat liv. Däremot så räddar vi inga elever idag genom att inte utveckla vår undervisning. Snarare tvärtom.

När stressen kommer krypande och tiden försvinner från mig brukar jag försöka tänka på Katz och Dacks resonemang kring tid. De menar att begreppet tidsbrist bygger på att vi redan förvaltar den tid vi har i förfogande på bästa sätt. När jag kommer in i tankar som ”Nej, jag hinner inte” eller ”Om jag bara hade haft lite mer tid…” försöker jag istället tänka: Använder jag min tid på bästa möjliga sätt? Fokuserar jag på rätt saker? Då blir det enklare för mig att sortera bland alla måsten och lämna plats för de där storslagna planerna jag hade i början av terminen.

Vad har du för utvecklingsområden som du vill satsa på inför detta läsår? Hur ska du uppfylla dem? Hur ska du lämna plats och tid åt dem?

Det här läsåret vill jag arbeta mer metakognitivt med eleverna. Jag vill att de ska bli medvetna om sitt eget lärande. Hur de kan planera, memorera, visualisera och analysera det. För att jag ska lyckas har jag avsatt 15 minuter i veckan för något som jag valt att kalla ”Undervisningsservice”. Under den tiden skriver jag ner mina tankar och reflektioner om min process mot utvecklingsmålet.

Till syvende och sist sitter vi alla i samma båt och det krävs hårt arbete för att vi ska lyckas förbättra och förändra vår undervisning. Låt inte tidsbristen stoppa dina storslagna planer!