”Man kan alltid använda en bibliotekarie!”

Skolbibliotek Syd har bjudit in sina medlemmar till MiniBibmeet och inleder med en frestande buffé. Ett sätt att förena nytta med nöje då deltagarna får tillfälle att träffas och prata.

Skolbibliotek Syd är en intresseförening för yrkesverksamma och andra som har ett intresse och engagemang i skolbiblioteksfrågor. Föreningen arrangerar regelbundet träffar och studiebesök, samt delar ut stipendier.

Ikväll är det alltså dags för BibMeet, en mötesform för idé – och erfarenhetsutbyte som blivit populär de senaste åren. Emelie Ljungberg, som är bibliotekarie på Sofielundsskolan inleder med att berätta om skolbiblioteket. År 2011, i samband med att hela skolan fick sig en rejäl ansiktslyftning, fick också skolbiblioteket en ny, fin lokal centralt belägen i rasthallen. Biblioteket domineras av en turkos bokhylla som slingrar sig som en orm genom hela lokalen. Här trivs och träffas elever från förskoleklass upp till år 9.

Emelie jobbar mycket med högläsning och använder bilderböcker ända upp till årkurs 3. Även äldre barn uppskattar bildstöd, säger hon. Vi pratar även mycket om innehållet i böcker, vi förklarar svåra ord och letar metaforer. Det är den reciproka modellen som används och som Emelie tycker fungerar bra för att utveckla barnens läsförmåga.

– Men varannan gång läser vi bara, för barnen måste uppleva att läsning kan vara en njutning. Emelie rekommenderar också UR:s serie “Lässugen”, där kändisar läser högt. Det är bra att barnen får tillgodogöra sig texter på olika sätt.

På högstadiet har Emelie infört något hon kallar speedläsning. För att barnen ska få bekanta sig med olika genrer och kanske frestas pröva något som de annars inte brukar läsa, plockar Emelie fram fyra olika alternativ. Barnen får läsa 20 minuter i varje bok och sedan välja en bok de vill läsa i sin helhet.

Egna e-böcker

Malin Präntare och Catrin Ringberg, lärare respektive bibliotekarie på Tunaskolan i Lund står näst på tur. De båda är ett utmärkt exempel på hur bra ett samarbete mellan lärare och skolbibliotekarie kan fungera.

– Jag vill göra allt med min bibliotekarie, säger Malin. Bibliotekarier har så bred kompetens, men lärare är duktiga på att isolera sig och ser inte vad det finns för potential runt omkring dem.

– Man kan alltid använda en bibliotekarie! Och så är det så roligt att jobba tillsammans.

Malins och Catrins projekt kallas “Min och spökskrivarens berättelse” och är ett samarbete mellan yngre och äldre barn.

Barn i trean skriver ett utkast till en berättelse med personbeskrivning, miljö och händelse. Åttorna är sedan deras spökskrivare och snickrar ihop en text efter treornas anvisningar. Meningen är att berättelserna ska publiceras som e-böcker i “Tunabibblan”, skolbibliotekets blogg. Till varje e-bok hör förutom texten och illustrationer, en ljudfil där eleven läst in sin text, ofta kryddat med ljudeffekter. Avsikten är alla ska kunna läsa berättelserna, även elever med läs- och skrivsvårigheter.

I projektet övar eleverna flera viktiga förmågor – att skriva, ta emot feedback, samarbeta, illustrera och läsa upp. Det ger dem en fantastiskt utgångsläge för framtiden. De vet att de kommer att kunna klara av att lösa komplexa uppgifter.

Bokattack!

Emelie Sörensen från Lerbäckskolan i Lund har vid det här laget blivit vida känd för sin geniala idé Bokattacker.

Det handlar om en variant på bokprat, som är tidsbesparande och samtidigt kanske roligare och fräckare än den traditionella varianten.

Emelie berättar att hon aldrig varit särskilt förtjust i bokprat. Det tar lång tid att plocka ihop och läsa alla de böcker som krävs och hennes bokbestånd är inte särskilt stort. Skolan har 750 elever och Emelie hann förr bara besöka klasserna vid väldigt få tillfällen. En del elever, särskilt de som var läsovilliga, orkade inte lyssna en hel lektion.

Istället kom Emelie på att hon skulle besöka alla klasser en gång i veckan och presentera endast en bok per klass under cirka 5 minuter. Då skulle eleverna under ett läsår få mängder av boktips och de korta visiterna bli inspirerande i stället för tröttande för eleverna. För Emelies del skulle det innebära att inläsnings- och förberedelsetiden blev mer utspridd. En vinst för alla parter alltså.

Nu är Bokattackerna inne på tredje året och det har verkligen blivit en succé. Läsningen har fått ett lyft på skolan och titlarna som Emelie pratar om lånas och reserveras flitigt.

Emelie lägger även ut bokattackböckerna på en blogg.

Rollspel i skolbiblioteket

Näste man att inspirera denna kväll är Devin Andersson från Sorgenfriskolan i Malmö. Han har förenat ett roligt jobb med sin privata hobby till ett lyckat koncept. Rollspel i skolbiblioteket försiggår företrädesvis under eftermiddagar och riktar sig till Fritidsbarn.

Barnen samlas till ett uppstartsmöte där Devin berättar hur det går till och vilka regler som gäller. Därefter bestämmer alla tillsammans miljön. Devins upppgift är att vara spelledare, det vill säga beskriva alla “omständigheter” som lukter, ljud, bakgrund och andra människor.

Barnen ska med egna ord berätta vad som händer, något som kräver både mod och initiativförmåga. Spelet blir för eleverna ett tillfälle att öva många nyttiga färdigheter till exempel den empatiska förmågan, att förstå ett regelsystem och att vänta på sin tur. Det finns elever som har lite svårare att ta plats, men då kan Devin gå in och styra lite försiktigt. Då blir det en utveckling för dem också. Och barnen älskar rollspel! Inte sällan får föräldrar som kommer för att hämta på Fritids sätta sig ner och vänta till spelet är färdigt.

Lärarna uppskattar Devins initiativ och har nu bett honom att iscensätta rollspel från olika tidsepoker, till exempel vikingatiden. Så just nu jobbar Devin med att ta reda på så mycket som möjligt om miljöerna för att de ska kännas autentiska.

För mycket sex?

Kvällen avslutas med att Lisa Hamfors från Röda skolan och Marbäcksskolan i Svedala vill ventilera en fråga med de församlade kollegorna. Hon har läst Mårten Melins nyutkomna bok Lite mer än en kram och är lite konfunderad över att den klassats som Hcg. Boken handlar om kärlek och relationer och beskriver sex på ett lite “avancerat” sätt. Är den verkligen lämplig att sätta i händerna på  11-12-åringar?

Det blir en engagerad diskussion i gruppen.

– Det är väl en viktig bok för barn i den åldern, tycker någon. Man kan inte tillämpa censur, barn har rätt att få information och diskutera sexualitet.

– Men det är kanske att skjuta lite över målet när det gäller yngre barn. De kan inte ta till sig något så avancerat i den åldern. Jag har ställt boken på tonårshyllan.

– Men det är väl bättre att de läser en sådan här välskriven bok än att de surfar på porrsajter!

– Även om vi tycker boken är okej, är det inte ovanligt att föräldrar hör av sig och tycker att vi ger barnen olämplig litteratur.

Det står klart att frågan inte har något entydigt svar. Var och en får sondera terrängen på sin skola och försöka ta ställning. Men det känns bra att ha kollegor att diskuterat frågan med.

Vad tycker du? Lämna gärna en kommentar.