När datorerna stjälper mer än de hjälper – vad gör man då?

Under ett möte med mina svensklärarkollegor i morse nämndes återigen ett problem som flera lärare stöter på i det dagliga arbetet, nämligen att eleverna inte förmår koncentrera sig när de har tillgång till sina datorer under lektionstid, samt att elever i allt högre utsträckning under terminens gång låter bli att ta med sina datorer till lektioner, ibland uttryckligen för att ge sig själv studiero. Den stora boven har av många elever identifierat som: Facebook. Finns det där, ”KAN man helt enkelt inte låta bli.”

Här finns det stora skillnader mellan olika klasser och program på vår skola och därför saknar jag erfarenhet kring hur man som lärare löser den här typen av problem. I mina klasser har jag enstaka elever som ibland ”missbrukar” datorerna på ett sätt som inverkar på deras skolarbete, men det är inte så på klass- eller gruppnivå.

Eftersom jag saknar egen erfarenhet av att lösa detta problem tenderar mina råd till kollegorna att bli för generella. En utgångspunkt är ju naturligtvis att om datorerna används så tar eleverna med dem, vilket kan vara en nyckel i vissa klasser. Jag har också tidigare påtalat att datoranvändningen för eleverna i huvudsak är nöjesfokuserad när de kommer till oss, och att det är vår uppgift att lära dem använda datorn som ett arbetsredskap. I vissa klasser kanske denna process även måste innebära att elevernas tillgång till datorerna ökar endast i takt med att datorn genomgår denna förvandling i elevernas ögon. Och – naturligtvis har jag lyft fram samtalet, snarare än regler och förbud, som en viktig framgångsfaktor i sammanhanget.

Faktum kvarstår dock: jag saknar KONKRETA FÖRSLAG och EXEMPEL på hur andra lärare med erfarenheter av ovanstående dilemma har löst detta! Därför EFTERLYSER jag nu detta! Kör hårt i kommentarfältet är ni snälla:)

Camilla Nilsson
lärare i svenska och engelska
Pauli gymnasium