Normsamtal på S:t Petri skola

Normsamtalen kör igång med  en rivstart på måndag morgon direkt efter höstlovet. 32 gymnasieelever kliver in i sitt klassrum och möter Selma, Ana och Petter från föreningen Ungdom mot rasism.

– Vi är här idag för att prata om normer och identitet, förklarar de. Begreppet identitet förknippar man ofta med sådant som utseende, kläder, frisyrer och musikstil. Särskilt för ungdomar är det tydliga markörer som signalerar tillhörighet till en viss grupp

Klassen nickar igenkännande. De har tjuvstartat lite innan lovet och är redan inne i tänket kring identitet och normer. Nu sitter de på stolar i en ring i klassrummet och ser nyfikna men lite betänksamma ut. Petter delar ut namnlappar till alla. Han och Selma har själva namnlappar men två personer i rummet saknar namnskylt. Dessa två träder nu tysta fram och ställer sig mitt i ringen.

– Nu ska ni få gissa vilka de här två är, säger Selma. Ni ska tala om för mig vad ni tror att de har för:

• namn

• kön

• ålder

• etnicitet

• religion

• sexuell läggning

• stjärntecken

Några av frågorna kanske förbryllar lite. Är de som står här och till synes verkar vara en man och en kvinna inte det? Eleverna kommer lite tveksamt igång med sina förslag.

– Det är en man.

– Hur gammal är han? 50 föreslår någon. Nej inte så gammal, 40 kanske. 38!

– Han är från något sydamerikanskt land och han är katolik. Han är hetero.

– Och tjejen? Hon är sådär 30 år, kanske från Frankrike och hon heter nog Camilla.

– Vilken sexuell läggning tror ni att hon har? Tvekan, tystnad.

– Gissa! Hon blir inte ledsen.

–  Hon är nog bi.

 

Nog gissat. I själva verket heter de här två personerna Gustavo och Ana och är våra kollegor på Ungdom mot rasism, avslöjar Selma. Det ni just har gjort är att ge dem varsin identitet, utifrån hur ni ser dem. Så här gör vi ju hela tiden när vi träffar nya människor. Vi bedömer dem och sätter etikett på dem och så tror vi att vi vet vilka de är.

 Normstorm

Hur kan man förklara vad en norm är?

Det är regler för hur man ska vara, oskrivna regler.

– Ja, en norm är det som anses normalt, säger Selma.  Det hörs ju, norm=normalt.

Men vad är normalt och vem bestämmer vad som är normalt? Det tänker man inte alltid på, därför att det är så självklart för oss.

– Vi tar en kort övning. Vänd er till den som sitter närmast er och hälsa först normalt och sedan ”onormalt” på varandra.

Att hälsa normalt är inget svårt, men hur hälsar man onormalt? Skriker man till varandra? Kan man räcka fram foten? Kan man vända ryggarna mot varandra. Sätten är många och många glada skratt hörs. Alla får en anledning att tänka efter och att fundera på vad som är normalt.

 Många av oss reflekterar väldigt sällan över vad som är normalt. Det är först när vi hamnar utanför ramen som det blir uppenbart för oss att vi lever efter och rättar oss efter ett osynligt regelverk.

Selma förklarar det på ett bra sätt. Hon använder begreppet “normstorm” som en bild över hur det fungerar med normer. I katastroffilmer som handlar om hur världen ska gå under brukar man se stormen uppifrån. Mitt i den finns stormens öga och där råder lugnet. Normen är stormens öga och befinner man sig där märker man inte stormen utanför. Flyttar man till exempel till ett annat land, kan det som varit självklart bli fel och då slungas man plötsligt bort från stormens öga och rör sig bort från det.

 Normer är makt

När  man är utanför normen kan man uppleva att man inte får vara sig själv. Det kan göra ont att inte bli inkluderad. Andra människor har makt över ens liv.

Normer handlar om makt. Selma illustrerar med Makttrappan.

På nedersta trappsteget finns Makt genom handling.

Vi kan alla ta makten genom handlingar, till exempel genom att prata mycket i klassrummet, få uppmärksamhet och utöva inflytande över våra klasskamrater.

 Nästa trappsteg är Makt över dagordningen. Som elev är det sällan du själv som kan bestämma agendan, inte helt och hållet i alla fall. Någon annan bestämmer vad som ska avhandlas i skolan.

Överst i trappan finns Makt genom normer som sanning. Normer kan hålla oss i ett järngrepp som kan vara svårt att ta sig ur. Vi är inte alltid ens medvetna om att de styr oss.

Bryt mot normen!

Att tänka på normen, att prata om den och ifrågasätta den är ett sätt att luckra upp den. Det är just det vi gör i vår organisation, säger Ana, Selma och Petter. Vi tycker inte att det är okey att vi sätter upp ramar i vårt samhälle där vissa blir “straffade”. Man kan känna sig generad när man förstår att man inte lever upp till de rådande normerna, men värre är när straffet består i ett utanförskap där ingen lyssnar på en.

 Lektionen om normer avslutas med ännu en övning. Eleverna ska i par spela upp ett rollspel där den ena ska ringa till den andra och gratulera till den nya babyn utan att nämna vilket kön barnet har.

Inte särskilt lätt, konstaterar eleverna. Man måste tänka till när man formulerar sig. När man pratar om en flicka eller en pojke har man automatiskt vissa förväntningar.

– Det kändes konstigt att benämna barnet “den”.

– Vi använde “en skallig liten människa”, fnissar några elever.

 Det har definitivt hänt något med eleverna denna morgon. De har blivit medvetna. De har påbörjat en process som jag hoppas kommer att fortsätta länge.

Foton: Gustavo Nazar