Om punctum – och att skapa digitalt meningsskapande

Men för att vi ska kunna fortsätta utmana barnen i deras digitala meningsskapande är vi också tvungna att fördjupa våra kunskaper för att fortsätta fördjupa vår undervisning i ämnet. Så terminens andra pedagogiska utvecklingskväll ägnades därför åt en föreläsning samt fyra olika workshops med det digitala i fokus och hur detta kan kopplas till estetiska uttrycksformer. Detta tillsammans med Susanna Maier som är pedagogisk utvecklare i ett av våra pedagogiska utvecklingsteam i Malmö. Detta skedde såklart digitalt och gav oss ytterligare en aspekt kring digitalitetens möjligheter …

Kyrk Seger (2020) skriver i sin bok Digitalt meningsskapande i förskolan om begreppet punctum som kommer från fotografin och om dess betydelse för digitalt meningsskapande i förskolan. Författaren menar att punctum är något som blir meningsfullt för mig som individ, det som rycker tag i mig & som fångar mitt intresse. Det är därför viktigt menar författaren att ta sin utgångspunkt i ett meningsskapande i relation till de digitala verktygen i förskolan. Men meningsskapande och meningsfullhet menar författaren skiljer sig åt för pedagoger och barn.

För barn handlar det främst om glädje, lust och att göra och lära intressanta saker som är viktiga för barnet självt medan det för pedagoger mer handlar om att kunna hantera & förstå verktygen för att kunna erbjuda barnen digitala resurser för att därmed kunna klara att fullgöra förskolans uppdrag. Med andra ord att genom undervisningen, med hjälp av digitala verktyg, stötta barnen i att skapa sin förståelse av världen menar författaren. Just därför var nu Susanna inbjuden till oss denna kväll för att utmana oss vidare i dessa tankar men också påvisa hur det analoga och det digitala kan samverka och komplettera varandra i undervisningen för barnen.

Susanna började med att beskriva estetiska lärprocesser som ett möte via ett estetiskt uttryck i någon form mellan egna och andras personliga upplevelser, erfarenheter och kunskaper. Hon understryker också hur viktig tiden är för de estetiska lärprocesserna – att de får just tid, rum och ro vilket också är helt i enlighet med läroplanens mål och intentioner. Vidare hänvisar hon till det som Foucault hävdar om att inrutningen utav tid och rum är de viktigaste styrformerna för all pedagogisk och social verksamhet. Susanna kopplar samman tid och estetiska lärprocesser på följande sätt: att inte bli avbruten, att tänka i flera led, att få vara i fred, att inte få allt genast och att få hamna i ”flow”.

Lärprocesser handlar om att få suga in det nya, att bearbeta och reflektera, att producera lösningar och svar och till sist till att få återkoppling enligt Susanna. När det kommer till det digitala kopplat till de estetiska lärprocesserna menar Susanna att de är viktiga för barnen för att kunna kommunicera, förmedla upplevelser och att skapa nya världar men också för att de själva ska bli producenter av det innehåll som skapas. Den digitala tekniken är en betydelsefull kanal i dagens samhälle och det är viktigt att alla barn blir kunniga i att hantera den och i att kritiskt granska den hävdar Susanna vidare. Hon trycker också på vikten utav att digitala verktyg kan stötta barnen i att hålla fokus i sitt utforskande, meningsskapande & undersökande.

Med detta som bakgrund var det nu dags att ta oss an de fyra olika workshops som Susanna förberett. Vi fick prova allt ifrån att visualisera en lekmiljö till att undersöka och utforska utifrån storleksförhållanden, nedan beskrivs just dessa två. I workshopen ”Visualisera en lekmiljö” var estetiska uttrycksformer så som rollek, drama, rumslig gestaltning & berättande i fokus. Till vårt förfogande hade vi webkamera, dator & projektor. Det hela gick ut på att bygga upp en lekmiljö, med hjälp av webkameran fånga miljön på ett inbjudande vis & därefter projicera upp denna lekmiljö så att känslan var att vi stod mitt i miljön samtidigt som vi kunde interagera med den.

I workshopen ”Undersöka och utforska utifrån storleksförhållanden” var de estetiska uttrycksformerna bild, gestaltning och nyfiket utforskande i fokus. Här använde vi en lärplatta, wifi-puck, en projektor, spännpapper att projicera på, målarfärger och penslar samt tjock kolkrita. Med lärplattan kopplad till pucken skulle vi ta bilder i förstoring, därefter välja en bild som förstorades upp på spännpapper med hjälp av projektor. Denna projektion undersöktes sedan ännu närmare genom att vi målade i den. Därefter gick vi ytterligare på djupet genom att välja en detalj ur bilden som vi ramade in med kolkrita …

Vikingsen (2020) skiljer i sin bok mellan digitala uttrycksmöjligheter och analoga uttrycksformer eftersom de fungerar olika men menar att de blir bäst när de används tillsammans. De digitala medierna lägger till nya möjligheterundervisningen och skapar förbindelse och nya dimensioner i ett multimodalt perspektiv på lärande, tillsammans med analoga material skriver författaren. Vidare pekar hon på att det viktigaste är att överväga när digitala verktyg i den fysiska lärmiljön kan bli en tillgång i undervisningen och hur barns eget utforskande och lärande kan stärkas och utvecklas med hjälp av dessa.

När kvällen var slut hade vi många nya ideér, tankar och erfarenheter som vi nu vill ta med oss in i undervisningen till barnen och dela dessa tillsammans med dem, tack vare Susanna. Vi kan också bara hålla med om och konstatera hur rätt de båda författarna ovan har – nu fortsätter vi vårt arbete vidare med att skapa meningsfulla sammanhang och undervisningssituationer för barnen på Lindängehus förskola där alla språk och uttryckssätt kompletterar varandra – analoga som digitala.

Referenser:
• Erika Kyrk Seger. 2020. Digitalt meningsskapande i förskolan. Lärarförlaget, Stockholm.
• Katinka Vikingsen. 2020. Rum för lärande. Lärarförlaget, Stockholm.