Så diskuterar du en terroristattack med elever

Denna vägledning ger praktiska förslag på hur du kan strukturera diskussion, vidareutbildning och ifrågasättande vid sådana händelser.

 Introduktion

När en terroristattack inträffar kommer barnen att höra om det på ett antal olika sätt, varav några kan vara felaktiga, osäkra eller baserade på rykten eller spekulationer. Varhelst det händer kan händelser skapa känslor av ångest och rädsla. Elever kan då få svårigheter att formulera sina känslor. Att då ge dem ett sammanhang att diskutera, ifrågasätta och uttrycka sig genom sina tankar och känslor hjälper dem att behandla det som har hänt i en säker miljö med en vuxen.

Denna vägledning är inte avsedd som en lektionsplan, utan är ett sätt att hjälpa lärare att svara på frågor, strukturera diskussioner och vid behov utöka barns lärande och förståelse. Lärare ska välja ut vad de tycker är relevanta från en händelse, utgå från barnens ålder och mognadsgrad.

Praktiska tips

1. Erbjuda försäkran

Barn, särskilt yngre, kan vara rädda för att en liknande attack kommer att hända dem eller deras vänner och familj. Det är viktigt att försäkra dem redan i början av diskussionen om att sådana attacker är mycket sällsynta. Även om det är möjligt är det högst osannolikt att något sådant kommer att hända med dem eller med någon i deras närhet.

2. Uppmuntra frågor och svara dem ärligt

Yngre elever är naturligtvis nyfikna och kan komma till skolan efter att ha hört om en terroristhändelse och vara fulla av frågor och teorier om vad de har sett eller hört. Att ignorera, avfärda eller att inte svara på dessa frågor eller låtsas som ingenting har hänt kan vara kontraproduktivt. Det är viktigt att svara barns frågor ärligt, lite beroende på deras ålder förstås.

Vi har för avsikt att undanröja eventuella rädslor, men också se till att eleverna får hjälp med att skilja grundläggande fakta om en händelse så att det inte blir spekulationer, rykten eller påhitt.

3. Klargöra fakta

Att starta en diskussion om en terroristattack kan i stort sett struktureras i tre frågor:

• Vad har hänt exakt?
• Vad händer nu?
• Vad vet vi?

Det är viktigt att hjälpa elever att skilja de grundläggande fakta som är kända (till exempel att en bomb har exploderat i en stad, människor skadades/dödades) från felaktiga eller spekulativa tolkningar. Se till att du har klarhet i skillnaden mellan faktainformation, spekulation och ryktet i dina svar på deras frågor (påpeka direkt om det är en osanning).

Du kan börja med att ge exempel på fakta, spekulation och rykten som kan hända varje dag – saker vi vet och saker vi inte kan vara säkra på – innan vi diskuterar vad som hänt. Du kan också hjälpa elever att känna igen faktiska språket, spekulationer och rykten, så att de kan komma till en mindre förvirrande förståelse om en händelse.

Exempel på svar kan innefatta:

Faktainformation:

• Vi vet inte säkert vad som hände/vem gjorde det/varför de gjorde det [än].
• Allt vi vet är säkert [fakta, åldersanpassad förklaring av attacken]
• Terroristattacker är ofta förvirrande. Det kan ta lång tid för utredare att ta reda på vad som verkligen hände. Nyheter från källor som vi litar på kommer att rapportera fakta när de har dem.

Språk: Vi vet att …; regering/polisen en betrodd källa har bekräftat …

Spekulation:

• Spekulation innebär att man sammanfogar massor av människors idéer eller erfarenheter av en händelse och gör en slags gissning om vad som hände. Personerna som gör dessa gissningar har inga fler fakta än vad vi har, så deras spekulationer kan vara fel.

• Spekulationer kan förändras, ibland mycket snabbt.
• Vem som helst kan spekulera kring vad som hände, även om de inte var där. Du eller dina vänner kanske har egna spekulationer, men det betyder inte att de är sanna.
• Det är mycket svårt att förstå varför vissa människor gör sådana hemska saker. Vi kan spekulera om varför denna händelse hände, men vi vet inte säkert.
• Ibland gör folk sina egna spekulationer eftersom de vill övertyga oss om att tro på något som de tycker är sant.

Språk: det verkar/visas …; Vi tror…; historien vi har sammanställt är …; vittnen säger …

Ryktet:

• Ett rykte är en historia om en händelse som kanske inte är sann – varje gång någon upprepar den ändras den lite och du vet inte vilka bitar som är sanna, vilka bitar som är baserade på sanning och vilka som har hittats på.
• Folk kan läsa rykten på sociala medier och sprida dem bland sina vänner. Rykten kan sprida sig och förändras väldigt snabbt på detta sätt.
• Även om många människor pratar om eller sprider ryktet, även på nätet, betyder det fortfarande inte att det är sant.
• Det är viktigt att tänka på eller kontrollera om någonting är ett rykte innan du bestämmer dig för att tro på det och föra det vidare.

Språk: tydligen …; Jag hörde det …; min mammas väns tjej säger …; hennes pappa sa …; Jag läste på Facebook …

Elever i denna ålder kommer fortfarande att se föräldrar, äldre syskon eller andra vuxna familjemedlemmar som källor till absoluta sanningsbärare. Det är viktigt att betona vilka fakta som är kända. Det är viktigt att betona kända fakta istället för att göra kommentarer eller antaganden som bygger på spekulationer.

4. Låt elever tala om sina känslor

En terroristattack kan skapa en rad starka känslor hos barn, inklusive nyfikenhet, ångest och rädsla och till och med spänning. De känslor de har och styrkan hos dessa känslor kan bero på många saker, som vad de har sett eller hört, varifrån eller vilka de fick informationen av, eller om de har någon form av koppling till händelsen.

Det sätt som barnen visar sina känslor kommer också att variera. Vissa är öppna med sina känslor och andra verkar ignorera eller blockera vad som hänt. Det är viktigt att de känslor som eleverna uttrycker lyssnas på och värderas. Olika reaktioner bör respekteras och lämpligt utrymme erbjudas till de som behöver det.

Känslor kan undersökas genom att ställa frågor som följer:

• Hur känner vi oss över det som har hänt?
• Har vi alla samma känslor om vad som hänt, eller är våra känslor olika?
• Vilka slags saker/vem kan påverka våra känslor? (t.ex. familj, media, andras attityder, värderingar etc.)

Att tillhandahålla en oros-frågebox är ett bra sätt för elever att ställa frågor anonymt eller lämna frågor som kan komma senare. Det kan också hjälpa dig att förbereda svar på knepiga eller känsliga frågor före diskussionen i klassen.

5. Uppmuntra sammanhållning

Vissa elever kan uttrycka splittrade känslor, till exempel skyll inte bara på förövaren, utan på gruppen eller samhället som de kom från, eller på vars vägnar de hävdade att de skulle agera. Det kan också finnas elever i klassen och/eller på skolan från dessa grupper som kan vara rädda för andras reaktioner mot dem. Det är viktigt att försäkra alla elever med olika bakgrund om att de är en värdefull och viktig del av skolsamhället och att påminna alla elever om skolans inställning till beteenden som mobbning eller rasism.

Du kan utmana elever att känna igen farorna med stereotypning av hela grupper baserat på ett fåtal människors aktion.

Exempel på diskussionsfrågor kan innefatta:

• Kan den här händelsen få vissa människor att känna sig annorlunda om ett visst land/tro/vissa grupper av människor/ett samhälle?
• Tror alla människor i det landet/tron/gruppen/samhället att vad den här personen gjorde var rätt?
• Har alla människor i det landet/tro/gruppen/samhället samma åsikter eller tror på samma saker som personen som utförde terroristattacken?

• Finns det några personer i vårt samhälle som kanske känner sig rädda eller oroliga just nu?
• Vad kan vi göra för att se till att alla i vår skola känner sig trygga och säkra?
• Hur kan vi hjälpa vårt samhälle att hålla sig starka tillsammans?

Andra saker som din skola kan göra

• Informationsblad för stöd, inklusive personal inom skolan, som är tillgängliga om elever har ytterligare frågor eller oro.
• Vissa skolor kan hitta former av reflektion som är till hjälp (det kan, men behöver inte vara religiöst).

Detta kan innefatta:

• Tyst minut eller liknande reflekterande tid i en skolsamling eller inom klassen samtidigt på dagen (detta skulle kunna knyta till några nationella officiella tystnader)
• tända ett ljus, spela lugn musik eller skapa en minnesbok
• hålla i en insamling för en relevant välgörenhetsorganisation

Kom ihåg att det också är viktigt att de anställda som leder diskussioner eller aktiviteter som är relaterade till en terrorattack får möjlighet att avlasta, eller prata med varandra – kanske i ett personalmöte eller liknande om de frågor som barnen har ställt och frågor som har tagits upp. Personalen kan försöka svara på frågor eller hantera oro som de själva kan ha, om än på en annan nivå. De bör erbjudas möjligheter att dela sina tankar med någon professionell vid behov.