Sara Kadefors: Gör det bara! Skriv, skriv om, skriv om.

Journalisten och författaren Sara Kadefors besökte Komvux Malmö Södervärn på Heleneholmskolan i februari. Studerande på grundläggande nivå hade nyligen läst hennes roman Lex Bok, och ville veta mer om hur hennes romaner kommer till. Det blev ett givande samtal om skrivande och fantasi.
– Man kan lära sig att skriva bra genom att skriva mycket, skriva om och skriva om. Och inte ge upp, säger Sara Kadefors.

Hon gillar att berätta historier och kan alltid hitta på något att skriva om. Dessutom tycker hon om att tjuvlyssnar på människor.
– Jag har massor av idéer. Men det gäller att välja rätt idé, den som är tillräckligt spännande och intressant. Mina ögon och öron är öppna överallt; på tunnelbanan, café, gator och torg. Och så använder jag min fantasi. Att vara nyfiken och ha fantasi – då kan man berätta historier.

Sara Kadefors är i grunden radiojournalist. År 2000 lämnade hon radion och blev författare på heltid. 2001 debuterade hon som författare med Sandor slash Ida, som belönades med Augustpriset i klassen bästa barn- och ungdomsbok. Sedan dess har hon fortsatt skriva böcker för ungdomar och vuxna samt manus för film, tv och teater. Hon skriver också krönikor i Göteborgs-Posten.
– Jag har alltid många projekt igång samtidigt. Idag är tre olika TV-serier och en långfilm på gång, säger Sara.

Hur blev du författare? undrar en av de studerande i publiken.
– Jag började skriva sent i livet, jag var över 30 år, och hade aldrig drömt om att bli författare. När jag mötte min första fröken från grundskolan sa hon: Författare! Det var det jag alltid trodde att du alltid skulle bli. Jag gav henne berättelser när jag var liten, små böcker som jag skrivit. Jag var väldigt produktiv och arbetade hårt redan som barn.

Varför dröjde det mer än 20 år tills du skrev igen?
– Rödpennan i skolan! Man fick aldrig någon positiv respons på fantasi – endast på meningsbyggnad och stavning. Fantasi är ju det absolut viktigaste för en författare! Men då trodde jag inte att det var något värt.

Sara hade alla möjliga jobb som Göteborg kunde erbjuda innan hon utbildade sig till journalist.
– Jag har lärt känna en massa olika människor på alla dessa arbetsplatser. Det har varit bra för mig. Jag är så social och intresserad av människor. Men jag hade inte så stora drömmar på den tiden och hade ingen aning om vad jag ville göra. Jag ville bara lära känna människor.

Vid 23 år ålder började Sara på allvar tänka på en utbildning.
– Jag sökte till psykologutbildning men kom inte in. Så småningom kom jag in på en ettårig journalistlinje på Folkhögskola.

På journalistlinjen träffade hon en författare för första gången, han var en av lärarna.
– Gå hem och skriv en novell, sa han. Så då gjorde jag det. Sedan läste han min text högt för hela gruppen och kommenterade alla fel! Det kändes som om min text blev som ett skräckexempel.

Detta var anledningen till att Sara valde radioinriktning under utbildningen.
– Jag lärde mig att kommunicera med en radiopublik. Jag fick också jobb på SVT. Men efter första barnet ville jag inte gå tillbaka. Det var för mycket stress. Inte rätt jobb för mig som är stresskänslig. Men jag lärde mig mycket av de där åren. Jag hittade min egen röst, mitt eget språk. Det var en bra ingång till skrivandet.

Sara skrev först några filmmanus – som refuserades. Sedan lossnade det.
– Jag fick lägga dem i byrålådan. Tänk om jag måste skriva prosa? tänkte jag bekymrat. Då tog jag det kortaste filmmanuset från byrålådan och skrev om det. Varje scen blev ett kapitel. Refusering igen. Det var deppigt. Jag skickade det till bokförlag nummer 2 – samma sak där. Men tredje gången gillt! Bokförlag nummer 3 skickade ett vykort till mig och ville att vi skulle mötas.

Med Sandor slash Ida fick Sara Kadefors sitt stora genombrott. Romanen blev så småningom både teater och långfilm.

Har du fått skrivkramp någon gång? undrar en studerande.
– Ingen längre period, svarar Sara. Det är bara att sitta kvar på stolen och skriva och skriva. Efter en stund kommer det tillbaka. Man ska inte vara så sträng mot sig själv.

Att hela tiden vara i arbete, är Saras recept som författare.
– Jag börjar jobba klockan 9 varje morgon. Jag ser det som ett jobb, det är min arbetstid! Jag går inte på stan och känner efter. Mitt tips är: Gör det bara!