Skolutvecklingstrianglar för elevers lärande

Jag har funderat mycket sista året, tillsammans med människor jag arbetar med, på hur vi skulle kunna beskriva de väsentliga dragen i vårt arbete med kollegialt lärande på GVF (gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen). Det började med en enkel skiss för att stötta tänkandet, men har sedan utvecklats vidare till en modell som jag vill berätta om i det här blogginlägget. Jag har tidigare bloggat om den intervjuundersökning som genomfördes vt17 med skolledare och förstelärare, och som utmynnade i en rapport på central nivå kring faktorer som påverkar det kollegiala lärandet positivt/negativt.

Ett sätt att tänka skolutveckling är att:

• använda det systematiska kvalitetsarbetet för att identifiera vad vi behöver arbeta med
• använda det kollegiala lärandet för att hitta metoder för hur vi kan möta utmaningarna som vi identifierar
• använda målen för att tydliggöra varför vi gör det vi gör.

För att få hållbarhet i skolutvecklingsarbetet behöver vi emellertid göra alla de här tre punkterna samtidigt. Detta skulle kunna sammanfattas med att vi behöver binda ihop hörnen i följande triangel:

Triangeln kan snurra runt och inget hörn är viktigare än något annat, men det är endast om vi binder ihop dem som vi kan få till en långsiktig skolutveckling. Poängen med triangeln är att det kollegiala lärandet inte ses som någon slags separat lärarfortbildning, eller att det systematiska kvalitetsarbetet är något som görs under junidagarna, eller att målen är något som står (ibland) luddigt formulerade på skolans hemsida, utan att de här tre delarna tillsammans utgör en enhet. Intervjuundersökningen av det kollegiala lärandet visade att sammankopplingen av triangelns hörn var något nästan alla skolorna inom GVF behövde arbeta vidare med.

Triangeln sammanfattar väsentliga drag i det skolorna behöver arbeta med i utvecklingsarbetet, men samtidigt är  den väldigt förenklad, eftersom den inte säger något om hur sammanbindningen kan göras, eller av vem. Genom att titta på triangeln ur olika yrkesrollers perspektiv, kan vi synliggöra att olika yrkesroller har olika uppgifter i utvecklingsarbetet. Hörnen betyder olika saker beroende på om vi t.ex. är skolledare, förstelärare eller lärare. För att tydliggöra detta, och för att det finns behov kring att samarbeta och kommunicera bättre kring vårt utvecklingsarbete, byggdes skolutvecklingstriangeln ut till följande modell:

I den utökade modellen är tanken inte bara att stimulera olika nivåer att fundera över sin egen triangel, utan också att hörn av samma sort binds ihop mellan olika yrkesroller. Ta till exempel hörnen för det systematiska kvalitetsarbetet. För att det ska fungera behöver:

• lärarna fundera över hur valda undervisningsmetoder påverkar elevernas lärande.
• processledare (ofta förstelärare eller specialpedagoger) samarbeta i centrala grupper för att stötta kvalitetsarbetet på flera skolor samtidigt, t.ex. gällande hur matematikdiagnosen formas, hur språkutvecklingsarbetet/språkstrategin följs upp, hur auskultationsmallar utformas, hur resultaten av det specialpedagogiska arbetet följs upp
• skolledarna se till att det systematiska kvalitetsarbetet fungerar på skolnivå
• förvaltningen arbeta med centrala kvalitetsgrupper som binder ihop skolornas kvalitetsarbete och på en aggregerad nivå hitta förvaltningsgemensamma utvecklingsbehov och stötta skolorna att identifiera viktiga utvecklingsområden.

Samma resonemang kan föras kring de andra hörnen. För att öka elevernas möjlighet att nå målen och för att det kollegiala lärandet fungera, så måste alla delar i organisationen samarbeta och det måste finnas en tydlig kommunikation kring utvecklingsarbetet både inom och mellan trianglarna.

Det övergripande syftet med utvecklingsarbetet, som trianglarna symboliserar, är att stötta elevernas lärande. Att det inte framgår klart av modellen är såklart en nackdel med figuren. En klok pedagog sa att ”elevers lärande är den gröna färgen i trianglarna”, dvs så centralt att vi inte behöver skriva ut det. Det finns också mycket stöd i forskning för är att elevfokus är viktigt. Till exempel utgår Timperley (2013) från elevernas behov i sina cykler, och Jarl, Blossing och Andersson (2017), skriver att på framgångsrika skolor är elevernas kunskapsutveckling i fokus. Kanske borde jag sluta säga “trianglar”  och istället använda “skolutvecklingstrianglar för elevers lärande”?!

Det här blogginlägget är en kort sammanfattning kring hur jag tänker just nu om skolutvecklingstrianglarna (för elevers lärande). Vilka tankar får ni när ni ser dem? Tror ni att modellen kan vara användbar? Hur skulle ni vilja förändra den? Jag reflekterar gärna tillsammans med er här i bloggkommentarerna, eller om ni hellre vill diskutera bara med mig, skicka ett mail på marie.sjoblom@malmo.se.

/Marie Sjöblom
Lektor med inriktning kollegialt lärande, GVF

Referenser
Timperley, H. (2013). Det professionella lärandets inneboende kraft. Lund: Studentlitteratur.

Jarl, M., Blossing, U., & Andersson, K. (2017). Att organisera för skolframgång: strategier för en likvärdig skola. Stockholm: Natur & Kultur.