Språkutveckling börjar i förskolan

Enligt flera rapporter  har svenska barn och ungdomars läsförmåga sjunkit under hela 2000-talet. Det är ett allvarligt problem som samhället har att brottas med och det arbetas också intensivt med läs- och skrivutveckling på alla nivåer i den svenska skolan.

Men språkutveckling måste naturligtvis starta i tidiga år, redan i förskolan. Små barns språkliga utveckling stimuleras idag på en mängd olika sätt i förskolan, med rim och ramsor, genom lek och samtal. Men förskolan ska också introducera litteratur för barnen och på så sätt väcka intresse och läslust hos dem.

Det är långt i från alla barn som får stifta bekantskap med litteratur i hemmet.  Enligt amerikansk forskning  är skillnader i språkutveckling stor redan hos treåringar. Barn till lågutbildade föräldrar har i genomsnitt en tredjedel så stort aktivt ordförråd som barn till högutbildade. Forskare menar att så mycket som 20 % av skillnader i läsförmåga kan hänföras till hur omfattande barns ordförråd var före skolstarten. Det är därför angeläget att små barn så tidigt som möjligt får möjlighet att utveckla sitt språk.

Böcker hjälper barn att öka sitt ordförråd. Att läsa för och med barnen berikar deras språk. Förskolorna kan se till att barn från familjer som inte har en vana eller tradtion att läsa för barnen istället får bekanta sig med sagor och berättelser på dagis. Skolinspektionen har konstaterat att högläsning förekommer  på alla förskolor och att det ofta sker i samband med samlingar. Däremot är det inte särskilt vanligt att man läser för ett eller två barn eller att man samtalar om det man läst. Personalen på förskolor arbetar i  allmänhet mycket medveten med språkutveckling, men ett mer genomtänkt arbetssätt med litteratur tycks vara betydligt mer ovanligt. Läsa böcker ses mer som ett tidsfördriv än en pedagogisk metod och kanske saknar också personalen kunskap om barnlitteratur. Även i skolan anses pedagogerna var i stort behov av fortbildning inom detta område och Litteraturutredningen förslår kompetensutveckling för lärare från förskole- till gymnasienivå. Ett annat förslag är läsombud i förskolan, med vilket avses att en person på varje förskola ska ha ett särskilt ansvar att inspirera och stötta sina kollegor när det gäller läsning och litteratur. I uppdraget skulle även ingå att öka kontakter med bibliotek och andra inom området berörda parter.

Här ser jag barn- och skolbibliotekarier som viktiga i ett sådant nätverksarbete. De är ju de verkliga experterna på barn- och ungdomslitteratur och kan vara ett stöd för pedagogerna genom sin överblick över en bokmarknad som inte är helt lätt att greppa. Dessutom besitter de kunskap om litteraturdidaktiska metoder som med lite anpassning kan användas även i förskolan.

Skolbibliotekarien kan med sin kompetens hjälpa varje enskild elev att hitta rätt litteratur, något som läraren ofta saknar tid för. Kanske måste det till ett liknande förfaringssätt i förskolan för att väcka läslust även hos de allra minsta? Förskolorna har sedan länge ett etablerat samarbete med folkbiblioteken. Det är vanligt att barnen själv får välja en bok vid biblioteksbesöket, men bör pedagogerna se till att mera medvetna val av litteratur görs? Se Ulf Malmquists blogginlägg för en tid sedan, som fick igång en intressant diskussion om bokval!

Folkbiblioteken är oftast de som förser förskolebarnen med böcker. Men det är inte alltid som förskolan ligger nära ett folkbibliotek. Hur påverkar det barnens möjligheter att få tillgång till böcker? Relativt få förskolor har, konstigt nog, en egen boksamling. I skolan betonas ju hur viktig närheten till litteraturen är. Skolbiblioteket bör ligga på skolan eller i dessa absoluta närhet, så att barnen verkligen blir exponerade för böcker. Men borde inte samma gäller för förskolebarnen? Och även om folkbiblioteket ligger på gångavstånd från förskolan kan det ibland vara ett litet företag, som en förskollärare påpekade för mig, innan alla overaller, mössor och vantar är på plats så att man kan bege sig dit!

En egen boksamling på varje förskola vore ett steg på väg mot ett fördjupat arbete med litteratur redan i förskolan. Även här är såklart Ulf Malmquist och hans förskola ett föredöme, men ett annat fint exempel är några av Fosies förskolor som har planer på att bygga upp egna små bibliotek.

I Malmö stad finns också en hel förskolor som samarbetar med skolbibliotek och där barn och personal kan få kvalificerad hjälp av en skolbibliotekarie. Något som jag tror kan få barnen att känna sig hemma i skolbiblioteket och lägga grunden för en framtida läsglädje.

Använd skolbibliotekariens kompetens!

Foto: Colourbox