Stop talking and start doing

Detta projekt blickar både framåt och bakåt för att identifiera de utmaningar som utbildningen står inför för att på så vis hjälpa varje land med att utforma sina läroplaner i enlighet med de förmågor vi behöver ha framöver. Det är viktigt att detta är grundat på vetenskaplig grund men också pedagogens praktiska arbete. 

Syften med projektet är att hjälpa alla länder med att hitta svar på två djupgående frågor: 

• Vilka kunskaper, färdigheter, attityder och värderingar kommer dagens unga att behöva för att trivas i och forma sin värld?
• Hur kan våra utbildningssystem utveckla dessa kunskaper, färdigheter, attityder och värderingar på ett effektivt sätt? 

Som ett svar på dessa viktiga frågor har projektet OECD Future of Education and Skills 2030 utvecklat en OECD Learning Compass 2030 som är ett utvecklande ramverk för lärande. Detta ramverk anger en vision för utbildning 2030. Den ger oss en ambitionsnivå och riktlinjer för vad som är det absolut viktigaste för oss när vi siktar mot att utbilda för en framtid som redan är här: individuellt och kollektivt välbefinnande. 

OECD:S Learning Compass 2030 syftar till att formulera kärnmål för oss som vi alla delar inför den gemensamma framtid vi står inför och dessa mål går att använda på många olika nivåer: enskilda elever, pedagoger, skolledare, beslutsfattare – allt för att kunna förtydliga de mål vi arbetar mot och för att alla ska känna sig involverade. 

OECD:s Learning Compass 2030 är produkten av ett ständigt pågående samarbete, ett levande arbetsmaterial, vilket innebär att det förändras, förbättras, fördjupas och förvandlas under tidens gång. Fas 1 är avslutad, den varade från 2015 – 2019, och fas 2 är från 2020 – 2030.  Detta är en ständigt pågående process som involverar elever, pedagoger, skolledare, akademiska experter, regeringsrepresentanter, kommunala representanter och parter från arbetsmarknaden, ja kort sagt involverar den alla som har ett genuint intresse av att stödja positiva förändringar i våra utbildningssystem oavsett var i världen vi befinner oss. Således så bidrar också arbetet med ramverket till att vi utvecklar ett gemensamt språk och en gemensam förståelse för vad som är relevant och som sedan kan omsättas såväl i globala som lokala sammanhang. 

Som ett led i detta arbete arrangerades en workshop tisdag den 19/5 och onsdag den 20/5 som var öppen för alla att anmäla sig till med temat: 

“Overcoming challenges in curriculum delivery during school closures and transition back to school” 

Temat var sedan i sin tur indelat i tre större områden: 

1. Access to learning
2. Quality of learning 
3. Well-being

Alla deltagarna var indelade i mindre grupper med 7 – 10 personer i var grupp. Som representant för Malmö stad var jag moderator för en av grupperna. Det fanns en tydlig arbetsgång för grupparbetet. Varje grupp fick en av dessa huvudrubriker tilldelad till sig och sedan fanns det underrubriker som vi fick välja fritt bland själva vilken vi ville fokusera på. Workshopens upplägg var en blandning av talare och sessioner där vi arbetade i mindre grupper kring det tema vi hade valt. 

Hela workshopen genomsyrades av ett genuint engagemang för att på riktigt göra skillnad för våra unga och den tilltro som OECD har kring att det är något vi gör allra bäst genom att blanda intressenter från många olika intresseområden som var och en bidrar med sina erfarenheter och synsätt. Det är tillsammans vi är som starkast!  Även om Andreas Schleicher, som är OECD Director for Education and Skills, talade bägge dagarna så var det inte han som var stjärnan under de två dagarna; det var eleverna som talade till alla oss vuxna och berättade om sin syn på och sina erfarenheter kring coronakrisen. Detta gjorde de galant på ett språk som inte var deras förstaspråk, till en publik som var både två och tre gånger så gamla som de själva.

De svepte omkull oss bokstavligt talat med sin ärlighet och sina tankar och avväpnade oss med att använda sina telefoner till att översätta ord när de tappade orden på engelska. Celina från Kina pratade om vikten av att bygga relationer med lärarna om de undervisar på distans för att kunna fånga upp elever som redan var blyga för de kommer inte längre att våga räcka upp handen och fråga om saker inför de andra. Ayaka från USA saknade de sociala kontakterna men sade samtidigt att coronakrisen hade sammansvetsat oss och att vi nu kan röra oss framåt både snabbare och starkare. Paulina från Kina känner att hon har utmanats till att lära sig hur hon kan motivera sig själv i sina studier och det vill hon sprida vidare till andra. Carina från Portugal tyckte att vi hade lär oss mycket som var positivt från coronakrisen och citerade Walt Disney: “Stop talking and start doing!”

Vad hände på workshopen…? 

To be continued …