Strukturerade samtal som fokuserar på elevernas lärande – ensam är inte stark

På senare år har våra elevers inlärningsbehov blivit allt mer mångsidiga och behovet av att anpassa och utveckla undervisningen för att möta dessa behov ökar, för även om vi tar med oss vår bästa undervisning varje morgon kan de flesta av oss inte nå alla våra elever på egen hand. Vår slutsats är därför att pedagoger behöver engageras i ett samarbetande och samverkande arbetssätt för att kunna möta alla elever på deras egen nivå. För vare sig vi tycker om det eller inte kan ingen enskild pedagog förväntas lösa de svårigheter och utmaningar som eleverna står inför på egen hand. Det krävs kollaborativa möten.

Det har påvisats, både svensk och internationell forskning, att pedagoger behöver hitta sätt att lära tillsammans om hur de ska kunna utveckla och anpassa sin undervisning.

Ett arbetssätt som bygger på samarbete och samverkan pedagoger emellan är inte viktigt enbart för den professionella utvecklingen utan skapar även en känsla av att ha stöd inom kollegiet. Vi argumenterar för att ett strukturerat, kollaborativt arbetssätt ger pedagoger möjligheter att diskutera och utveckla sin undervisning i en form som känns trygg och som präglas av respekt.

Kollaborativa samtal med fokus på ökat lärande hos elever händer dock inte bara av en slump. Dessa samtal måste vårdas, vägledas och ges regelbunden tid. Anna Norrström (2021) beskriver i sin doktorsavhandling att lärarteam sällan pratar om pedagogik och elevers lärande på djupet, om ens någonsin. Den mesta av mötestiden ägnas i stället åt praktiska, administrativa, organisatoriska eller logistiska frågor (s. 244).

Målet med kollaborativa samtal är att söka svar på hur pedagoger kan främja lärande för utvalda elever inom utvalda områden så att de kan delta fullt ut i lärandet i klassrummet. Den här bloggen fokuserar på en cykel med tre olika typer av kollaborativa möten, som med tiden vägleder och stöder pedagogers samtal mot fokus på elevers resultat i klassrummet.

De tre olika typerna av möten är:

 Typ 1: Vad förväntas eleverna lära sig?

Typ 2: Lär sig eleverna och hur agerar vi framåt?

Typ 3: Lärde sig eleverna, om inte – varför?

Typ 1: Vad förväntas eleverna lära sig?

I det här mötet delar pedagoger vilka förväntningar de har på eleverna kring inlärning för nästa inlärningssekvens, nästa arbetsområde eller del som skall undervisas. Pedagogerna delar och utvecklar lärandemål, utvecklar summativ bedömning och framgångsfaktorer som eleverna behöver visa för att kunna nå lärandemålen. Typ 1-möten är viktiga för samverkande lärarteam eftersom teamets medlemmar får syn på hur, och med vad, varje pedagog kan bidra till elevernas lärande. Ett eller två möten ägnas åt den här typen av möte i början av en cykel (se diagram nedan). Typ 1 möten är viktiga eftersom det lägger grunden för samverkan och samarbete i pedagogiska frågor.

Typ 2: Lär sig eleverna och hur agerar vi framåt?

Vid varje Typ 2-möten delar en ”fokuslärare” data om en utvald elev/elevgrupp, vilka framsteg som gjorts eller inte gjorts samt vilka lärandeprocesser de har varit involverade i. Fokusläraren delger också hur undervisningen har bedrivits för att ”producera” de data som presenteras. Sedan bjuds teamets resterande medlemmar in för att engagera sig i problemlösning kring de utmaningar den utvalda eleven/elevgruppen möter. Vid ett uppföljningsmöte kan fokusläraren återkomma och diskutera resultatet av den modifierade undervisningen och presentera underlag för om det gav resultat eller ej.

Typ 3: Lärde sig eleverna, om inte – varför?

I slutet av en cykel ägnar teamet sig åt att sammanfatta vad de lärt sig om den utvalda eleven/elevgruppen under arbetet.  De söker tillsammans svar på frågor kring vilka elever som inte lyckats och försöker hitta beröringspunkter och dra slutsatser om varför dessa elever lyckats tillgodogöra sig undervisningen hittills. Svaren på frågorna kommer att hålla teamet på spåret, att vara engagerade i att problemlösa frågor kring alla elevers inlärning. Den information som samlats in över tid skapar en bild av vad både teamen och skolan som helhet behöver göra så att alla elever kan nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling.

Mötescykler

Det finns inga regler när det gäller att bestämma längden på mötescykeln eller hur många möten som ska hållas, men vi rekommenderar följande riktlinjer:

1. Typ 1-möten bör inleda cykeln och typ 3-möten bör avsluta cykeln.
   Typ 2-möten utgör huvuddelen av schemalagda möten mellan typ 1 och typ 3.
2. Det bör finnas fler typ 2-möten eftersom fokus för dessa möten är att arbeta problemlösande kring de elever som står inför svårigheter.
3. Mötena bör vara regelbundna så att problemlösningsrutinen blir en del av skolkulturen.
4. Alla lärare ska vara aktivt delaktiga i cykeln och vara överens om att det är ett kollektivt ansvar att varje elev lyckas.

Exemplet nedan illustrerar flödet av möten under en 6-veckorscykel.

Illustration 1: En 6-veckors mötescykel

När pedagoger står inför att lösa de inlärningsutmaningar som våra elever möter är den bästa vägen framåt att arbeta tillsammans. Att diskutera målen för lärande, lösa utmaningar och få så många elever som möjligt att tillgodogöra sig undervisningen. Vi behöver skapa samtal som sammanför teori och praktik, så att diskussioner leder till ett lärande på djupet för både elever och pedagoger. Vi kan inte hoppas på att eleverna ska lära sig, inte heller kan vi förvänta oss att de lär sig av sig själva.

Vi tror inte på trender eller revolutioner. Vi tror på ständig förbättring, att kontinuerligt ta små steg rätt riktning. Vi tror på att detta bäst görs kollaborativt, tillsammans med våra kollegor. När vi tillsammans diskuterar sätt att utveckla och differentiera undervisningen kan vi lyckas med att alla elever förflyttar sig framåt i sin kunskapsutveckling. Det kollaborativa arbetssättet är ett effektivt arbetssätt, och i den processen växer vi som pedagoger.

För mer information, kontakta oss

Peter Hayes, Kapacitetsstödjare och fd. Rektor:  peter.hayes@malmo.se

Ulf Kindberg, Organisationspsykolog, Leg, Psykolog:  ulf.kindberg@malmo.se

Structured conversations that focus on student learning are both urgent and essential.

Over recent years, the learning needs of our students have grown more diverse and the need to adapt and modify our teaching to support these needs is ever-present because even though our best teaching may result in most students learning, most of us can’t reach all of our students. Our conclusion, therefore, is to engage in a collaborative response to solving learning challenges for students because whether we like it or not, an individual teacher cannot be expected to solve all the issues students face by themselves.

Swedish and international studies has shown that we educators  need to find ways to learn together about how to modify and adapt teaching so that we grow in effectiveness and as a result, help more students learn.  We argue that a structured, collaborative response provides teachers with the opportunity to discuss and develop their teaching, with support from their colleagues that is both safe and respectful.

Collaborative Conversations focused on improving student learning do not just happen by chance.  Such conversations need to be nurtured, guided and provided with regular time. Anna Norrström (2021) describes in her doctoral thesis that teacher teams rarely talk about pedagogy and learning in depth, if ever at all. Most time is often directed towards issues concerning a practical, administrative, organizational, or logistical issue. (p.244)

The aim of collaborative conversations is to seek answers to how to advance learning for targeted students in targeted areas that will bring them into the classroom learning situation and be able to participate fully. This blog focuses on a routine of three different types of collaborative conversations that, over time, guide and support teacher conversations that focus on real results in real time for the students in their classroom.

The three different types of conversations are:

 Type 1:  What are the students expected to learn?

Type 2:  Are the students learning and how are we responding?

Type 3:  Did the students learn, and if not, why?

Type 1:  What are the students expected to learn?

In this meeting, learning expectations are shared for the next learning sequence.  Teachers share and develop learning goals, summative assessment expectations, and success criteria that students are expected to demonstrate.  Type 1 meetings are important so that collaborative teacher teams agree on the expectations and determine how each teacher can contribute to the learning students are to engage in.  One or two meetings are dedicated to this type of meeting at the beginning of a cycle (see diagram below). It is also important as it lays the foundation for collaboration and cooperation on pedagogical issues.

Type 2:  Are the students learning and how are we responding?

At each type 2 meeting, a different focus teacher shares progress of students and explores, with colleagues a way forward to get more students learning.  Data is shared about the focus students and what learning they have been involved in, what and how teaching has been conducted to “produce” the data presented.  The focus teacher invites colleagues in the team to help problem-solve learning for these students.  At a follow-up meeting in the future, the focus teacher can return and discuss the result of the modification of program and evidence of whether or not the solutions worked.

Type 3:  Did the students learn, and if not, why?

At the end of a cycle, collaborative teacher teams dedicate time to summaries their own learning about students during the learning sequence.  Answers to questions focused on which students were not successful and attempts to infer why these students were not successful builds over time and keeps the group of teachers focused on problem-solving learning for all students.  The information collected over time builds a picture of what the school as a whole, and collaborative teacher teams, need to do in order to get all students learning.

Meeting cycles

There are no rules when it comes to determining the length of the meeting cycle or how many meetings should occur, although we recommend the following guidelines when determining your own answers to these questions.

1. Type 1 meetings should begin the cycle and Type 3 meetings should end the cycle. Type 2 meetings make up the bulk of the meetings scheduled between Type 1 and Type 3.
2. There should be more type 2 meetings because the focus of these meetings is to problem-solve learning for students who are currently facing difficulties.
3. Meetings should be regular so that the problem-solving routine becomes embedded in the school culture.
4. All teachers should be actively involved in the cycle and see that solving learning for students is the responsibility of every teacher in the team and across the school.

The example below illustrates the flow of meetings over a 6-week cycle.

Illustration 1:  A 6-week meeting cycle

Our best way forward, when faced with the learning challenges our students face, is to work together, discuss the goals of learning, solve learning challenges and to get as many students learning as possible.  We need to create conversations that bring together theory and practice, so that discussions lead to deep learning for both students and teachers.  We cannot hope that students will learn, nor can we expect them to learn by themselves.

We don’t believe in trends or revolutions. We believe in just making small and continues improvement. And we believe this is best done together with our colleagues, discussing ways to modify and differentiate our teaching, we can move all students forward deliberately and effectively, and in that process grow as teachers.

For more information, contact

Peter Hayes, Kapacitetsstödjare and former principal:  peter.hayes@malmo.se

Ulf Kindberg, Organisationspsykolog, Leg. Psykolog:  ulf.kindberg@malmo.se