Varför hänga på Twitter?

Märker nu att vissa saker går på repeat; lärares löner, vikten av att läsa, vi måste anpassa oss till framtiden, fakta kommer före förståelse, digital utveckling, dela eller inte dela, förstelärareformen, innehåll vs form och så vidare.

Min första reaktion var att det blev tröttsamma mantran, kom med något nytt någon gång! Idag var det någon som klokt påpekade att det är en bra sak med Twitter, att saker upprepas; ”tills politikerna fattat”, droppen urholkar stenen, om det sägs tillräckligt många gånger måste någon reagera – Twitter som förändringsagent, alltså. Ibland tror jag till och med att det funkar! Nu är även jag en av de som upprepar, har till och med två hashtags som jag repeterar med ojämna mellanrum. #tarifflöner #skolansomfristad – de kan jag kanske återkomma till en annan gång. Och jag lär mig nya saker på Twitter varje dag, inte bara genom repetition. Har aldrig fått ta del av så mycket intressanta artiklar, forskningsrapporter och litteraturtips på ett så enkelt sätt.

En sak som blir väldigt tydlig på sociala medier är hur många det finns som vill helt olika saker med skolan, eller rättare sagt, som vill välja helt olika vägar, alltifrån att vrida tillbaka klockan till den ”gamla goda PISA-tiden”, till de som ifrågasätter skolan helt och hållet. Det gör att man verkligen får rannsaka sig själv och sina bevekelsegrunder. Var står jag? Har nog valt den svåra mittenvägen; jag värnar om någon slags bildning där kunskap har ett värde i sig och där ungdomar vill lära sig mer än de behöver för att det är så roligt att vara vetande och inte bara för att få ett visst betyg. Bort från kunskap som ren utbytesvara, alltså. Samtidigt som jag ser att vi måste hitta nya vägar för att få våra ungdomar att vilja lära sig. Vi befinner oss i det mest sekulariserade, mest självförverkligande landet i världen, klart att det får konsekvenser. Den här kartan tycker jag att man fundera en hel del kring, inte minst om man arbetar i Malmö.

Förutom det så är det karaktärsdanande att hålla sig till 140 tecken. Man tvingas bli mycket stringent annars är risken för missförstånd stor.
Det blir också en hel del tramstwittrande, man lär känna människor, trots de begränsande 140 tecknen.
Välkomna till Twitter, fler skolledare behövs!