Barnens lag…. men ”big no för glass till frukost”

En lag för att skydda det vackraste, mest dyrbara och värdefulla vi har. Jag flyttar blicken från datorn till tv-rutan där ett reprisprogram av Kalla Fakta rullar ganska obemärkt förbi. Men min blick stannar kvar, en pojke som får livshotande kramper flera gånger om dygnet nekas assistans, uppgivna föräldrar med tårfyllda ögon. En smärta som går rakt in i hjärtat…. Och från det ena ögonblicket till det andra studsar min nioåriga dotter ner från trappan och undrar glatt om hon för tionde gången den här veckan får lov att ta en glass? Då svaret på frågan som ställs före frukosten inte blir enligt önskan… passar hon i alla fall på att nyttja sin yttrandefrihet angående det nekande svaret på frågan.

När jag inte diskuterar glass eller slötittar på tv har jag den stora äran att hänga med fantastiska personligheter, i en värld som ofta antingen är svart eller vit. En plats med så mycket kärlek, värme och omtanke i en skolform där barnkonventionens lag behöver stötas och blötas, vridas och vändas på för att dessa barns rättigheter och ett utlovande om lika värde ska bli verklighet, det är ju långt ifrån egentligen inte någon nyhet.

Att ha rätten att uttrycka sin mening och bli lyssnad på i frågor som rör barnet. Att få lov att kunna säga vad man känner, vad man vill eller inte vill, låter för de flesta av oss lika självklart som att kunna gå på toaletten när man behöver. För de elever jag möter är kommunikation en rättighet som kräver att vi, skolan och samhället runtomkring finns där, har en vilja att förstå och verktyg att ta till. Den alternativa kommunikationen med bildstöd, TAKK (tecken som alternativ och kompletterande kommunikation) och kunskap om digitala lärverktyg är avgörande om dessa barn ska få ett värdigt liv. Att kunna tjata om glass ska vara varje barns rättighet vare sig du tjatar genom teckenspråk, en digital app eller genom att peka på den åtråvärda glassbilden på kommunikationskartan.

Att gå på toaletten med stängd dörr, få kyssa sin käraste ostört, byta om utan att någon ser och ha en hemlighet sådär härligt bevarad inom dig. Med andra ord, rätten till ett privatliv. Här kommer den så viktiga etiska aspekten in i vår yrkesvardag. Det krävs verkligen fingertoppskänsla att värna om någons integritet när en annan människa är helt utlämnad i ens händer. Att till exempel byta blöja på en rullstolsburen tonåring sätter verkligen det etiska förhållningssättet på sin spets. Att göra det man måste så diskret det bara går, att skapa en trygghet och med värdighet få sina behov tillgodosedda…. Att bli förälskad, kär och ha fjärilar i magen är inget som är särskilt berättigat en viss skolform, som tur är.

Kärlek, tonårshormoner och förälskelse är en naturlig del av livet för alla, en rättighet helt enkelt. Frågan är hur enkelt det är med kärlek på grundsärskolan egentligen? För samtidigt som de har rätt till ett privatliv som innebär att på fredagsdansen få ta en svängom med din käraste, få tilldela en puss eller två och få hänga på tu man hand utan tusen vakande ögon från vuxna som finns i varje hörn. Så har vi också en annan paragraf i lagen att förhålla oss till – ack så viktig för vår elev kategori. Vi måste många gånger vara elevens sunda förnuft, deras riskbedömning, bromskloss och gränssättare när livet rusar på som en långtradare på autobahn. Att skydda barnet från fara gör att vi ibland kan vara ”världens dummaste, elakaste och mest irriterande pedagog som någonsin levt”….

”Barn med funktionsnedsättning har rätt till ett fullvärdigt och anständigt liv…och ”….rätt till utbildning” Punkt 23 och 28 i Barnkonventionen. ”I utbildningen ska hänsyn tas till barns och elevers olika behov. Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de kan utvecklas så långt som möjligt…” 1 kap 4 § skollagen. Barnkonventionen och skollagen är överens. Varenda unge ska lyckas i skolan! Varje elev ska få det stöd den har rätt till! Och inget barn i vårt avlånga land ska behöva uthärda dag efter dag i tron att denne är värdelös, icke önskvärd eller få panik när bokstäver och siffror blir som ett kaos inom en. Skollagen och barnkonventionen kanske borde ta varandras händerna och med stadiga, bestämda kliv och med en beslutsam hand banka på porten till dem som tycker att besparingar på skolan är en lysande idé. Kanske de behöver in i verkligheten för att förstå och se?