SKA vi baka pizza eller koka soppa? -Systematiskt kvalitetsarbete på Mellersta Förstadsskolan del 1

Träplankorna på golven var ljusgult sidenmatta och så mjuka att det var frestande att ta av sig skorna såhär i början av augusti och gå barfota i skolledarkorridoren. De höga spröjsade fönsterna tornade upp sig och spred ljus i varje rum och i korridorerna med det gamla schackrutiga golvet som en trygg bas som snart skulle beträdas av 350 elever.

Luften stod stilla trots att många dörrar hölls öppna då febril verksamhet fortfarande rådde för att få allting färdigt inför skolstart. Kartonger stod travade i alla utrymmen och längs väggarna tillsammans med verktyg, sladdar och en och annan lyftkran och stege. Byggdamm blandades med doften av nymålat, men såhär dagen innan vi skulle ta emot våra nya och gamla kollegor och trots att vi fortfarande inte riktigt förstod hur det skulle gå till att om en vecka välkomna eleverna, så var det en darrande förväntan i luften. Som vi hade längtat efter denna stund!

Så kom all personal, gamla och en hel rad nya, eftersom verksamheten nu hade utökats och vi skulle ta emot 14 klasser istället för de 10 vi nyss hade haft på Rörsjöskolan-Zenith. Hela våren hade vi rekryterat och vi var minst sagt nöjda med de nyanställningar som gjorts. Tänk att Mellersta Förstadsskolan skulle öppna med 100% behöriga lärare! Mellersta Förstadsskolan som byggdes 1898 och inrymt såväl folkskola, som vårdgymnasium och konsthögskola skulle nu få bli grundskola igen och en vackrare byggnad i kombination med en interiör som blandar det traditionella med det toppmoderna får man nog leta efter. Att det var vi som hade fått förtroendet att fylla detta bygge med ”lärande, respekt och glädje” – vårt motto – kändes både högtidligt, ansvarstyngt och spännande.

För att alla nyanställda skulle känna sig välkomna hade vi första dagen till lunch ordnat ett överraskningsknytkalas som dukades upp i vårt personalrum, som veckan därpå även fick en utsmyckning av våra nya kollegor i form av den gamla filmaffischen från Lust och fägring stor – Bo Widerbergs film som spelades in på Mellersta Förstadsskolan 1995. Vem kan någonsin glömma vad som utspelade sig i kartrummet uppe på vinden? Vinden, som för övrigt omvandlats till bl.a. ett ljust bibliotek.

Fredagen den 23 augusti var det så dags för invigning. Solen sken från en klarblå himmel och den nyinköpta svenska flaggan vajade stolt i den ljumma vinden. Skolgården fylldes med elever, personal, föräldrar, inbjudna gäster, journalister och en hel rad f.d. elever som gått på skolan under 50- och 60-talen och som gärna ville återuppliva gamla minnen. Ballonger och girlanger prydde portarna och klockan 13 talade grundskoledirektör Anders Malmquist och skolkommunalråd Sara Wettergren och strax därefter rektor tillsammans med två elever, innan det var dags att klippa bandet. Vem skulle få den äran om inte en elev döpt efter människorättsaktivisten Rosa Parks; Parks som också är namnet på ett av våra klassrum tillsammans med Sokrates, Newton, Lagerlöf och Danius m.fl. Efter att alla ätit prinsesstårta, gäster guidats runt på skolan av elever och en hel del av oss dansat till Joe & the Anchor som spelade live på skolgården var invigningen avklarad och det var dags att återvända till vardagen.

Men nu backar vi bandet lite drygt två veckor, till den allra första skoldagen med alla nya kollegor, den där vi inte bara åt knytlunch tillsammans utan också under ny flagg startade ett långsiktigt utvecklingsarbete tillsammans. Vi hade ju redan under våren vänt och vridit på det faktum att vi var en hel del som hade gemensamma erfarenheter av vad vi gjort för att vända ett tufft läge till mätbara framgångar och hur vi nu skulle kunna ta detta in i en ny verksamhet, dra nytta av vad de nya kompetenta kollegorna kunde bidra med samtidigt som vi inte tappade bort varandra i denna nya, betydligt större verksamhet.

För att förtydliga för oss själva vad vi gör och hur saker hänger ihop fördelar vi ofta mötespunkter och möten i delarna arbetsorganisation och utvecklingsorganisation. Så gjorde vi även den första dagen. Under den senare rubriken presenterade vi i skolledningen från start inte bara varför vi gör det vi gör, skolledningens eget verksamhetsmål: Högre måluppfyllelse genom systematik, konstruktiva konflikter, lärande, glädje och motivation, utan vi konkretiserade också hur, dvs. vilka förväntningar all personal kan ha på oss och hur vi tar oss an frågor och utmaningar, nämligen genom att vi ger/har/är:

• snabb återkoppling med eftertanke
• gemensamt förhållningssätt
• elevfokus genom personalfokus
• skollagstrogna
• tillmötesgående
• långsiktighet
• transparens – kommunikation

Redan den första dagen introducerade och repeterade vi också den systematik som blivit vår arbetsmodell i alla processer: nulägesbedömning (vilka behov har vi i vår verksamhet?), planering, genomförande, uppföljning och analys – en modell vi följer i såväl stort som smått.

Det var också viktigt att försöka väva den röda tråden kring de olika delarna som tillsammans blir en större och långsiktigt hållbar väv, innehållande: åtaganden, coachning, ett coachande förhållningssätt, årshjul för datainsamling, professional learning communities (PLC), lässtrategiprojekt (LSP), en gemensam pedagogisk riktning, observationsschema för SKA på lektionsnivå och en del annat som införlivats i verksamheten, men som vi måste påminna oss ibland om är delar av en helhet.

Alla dessa delar är byggstenar för en professionell verksamhet men såhär halvvägs in på höstterminen har vi tagit hjälp av vår arbetsmodell för att ta temperaturen på nuläget. Denna temperaturtagning har hjälpt oss att inse att då ambitionsnivån hos varje kollega på Mellersta är skyhög har vi fått dra litegrand i bromsen för att inte tappa fokus när vardagen störs av lås som inte funkar, takfönster som läcker eller dragskåp som viner som vore de orkanen Katrina.

Hur vi bromsar, vilka prioriteringar vi gör och hur vi fortsätter framåt genom att vara lyhörda i verksamheten kommer vi att berätta om framöver i bloggen. Vi hoppas också bjuda på gästbloggare från skolan, berätta om vilka orosmoln som kan torna upp sig i en skola som kännetecknas av tydliga rutiner och strukturer samt om konsten att koka en soppa där alla ingredienserna tillsammans blir en välsmakande helhet i stället för en pizza Quattro Stagioni där varje del bjuder på sin egen säregna smakupplevelse. Vi syns snart igen!

Skribenter: Ulrika Wirgin & Nina Svensson