Digitala verktyg i skolans värld – Del 2

Hur stödjer ni personalen i arbetet med digitala verktyg?

På Lindängeskolan finns jag och min kollega Silvia Ferrer Mauriera tillgängliga för personalen i så stor utsträckning vi kan. Vidare arbetar vi stödjande på fortbildningsträffar och workshops. Det finns personal som jobbar självständigt med att inventera, utforska och lära sig de digitala verktygen själva, vilket förstås är utmärkt. Vidare finns det personal som inte arbetar på det sättet. Personalen måste inte ha som specialkompetens att sätta in sig i den samtida digitala tekniken då den förändras så mycket. 

Skolans eller huvudmannens riktlinjer är också stödjande, att skolan ska använda de digitala verktyg de är hänvisade till. Därefter får en kompetensinventering göras och utifrån dess resultat utbildas personalen så att riktlinjerna kan efterföljas. Allting behöver utgå ifrån vad som är syftet med skolan, syftet med undervisningen, vart vill vi nå med eleverna och senare kopplar vi på metoder och verktyg. Inte tvärtom, att hitta verktyget först. Visst kan det inspirera till nydanande undervisning och entusiasmera som motiverande faktor både för lärare och elever, men vi bör akta oss för att ha inställningen till undervisningen att vi bygger den utifrån vilka digital verktyg som finns.

Hur ska vi välja digitala verktyg och få mer kvalitetsrik utbildning?

Fördelarna med de stora företagen som Google och Microsoft är att de integrerar många olika moment i en lärares eller skolpersonals vardag. Ett och samma paket till pedagogen ger stora lösningar som erbjuder många vägar till en bra och fungerande miljö på skolan. Jag tänker att det blir vinnande i längden. I motsats till många olika öar av appar där vi inte bör hamna i den fundamentala biten av undervisningen. Vi behöver använda ett system som vi är helt säkra på fortsätter att utvecklas med skolan.

Hur tänker du kring likvärdighet med elever som använder digitala verktyg?

Eleverna på en skola, precis som vårdnadshavarna, behöver mötas av en likvärdighet kring hur skolan fungerar, vilka rutiner och regler man följer. Men det behöver inte betyda att vi använder samma digitala verktyg inom allting. Ser vi på kommunikationskanaler och kanaler för digital återkoppling, feedback och det formativa området likväl som den summativa biten, där behöver vi ha gemensamma strukturer. Så här jobbar vi tillsammans, att se till att det följs inom plattformar där den personliga integriteten skyddas och där vi följer lagstiftningen.

Vidare behöver till exempel svenskläraren och textilläraren möjligen sina varianter på plattformar, vilket är helt naturligt. Samtidigt är det viktigt att ämneslärare kan få jobba med digitala verktyg som passar till deras ämne och dessutom verktyg som eleverna är kunniga i. Framförallt att lärarna tillåts jobba med sin egen kompetens och ämnesområde med egna lösningar. Om vi ska dra en parallell så behöver vi möta alla elever med stor respekt, kunnande, intresse och nyfikenhet men läraren måste få vara sig själv och visa sin personliga sida för vi är inte robotar. 

Hur ser du på felrädsla i arbetet med digitala verktyg?

Jag tror att rädslan för att göra fel minskar med tiden eftersom lärare har arbetat med digitala verktyg en tid nu. Alla har en dator men alla går inte i bräschen med att testa digitala nyheter. Viljan och ivern att jobba digitalt ser olika ut. Det vi behöver ha med oss är förståelse för lärare som kan känna ett motstånd i den föränderliga digitala utvecklingen. Den känslan behöver vi möta med förståelse, men vi måste också bestämma oss för vad det är som gäller och vilka lösningar som erbjuds till kompetensutveckling.  

Jag brukar halvt på skämt säga att alla mina elever är mina försökskaniner och det är den inställningen jag har till undervisningen, att även om jag har en gedigen ämneskompetens behöver jag som lärare fortsätta att utvecklas. Vidare finns det en mängd olika aspekter som jag kan utvecklas inom, som att se alla elever på ett bättre sätt, hjälpa till kompensatoriskt eller att navigera i samtiden som förändras. Det digitala området är en betydande del av hur samtiden förändras inom skolans värld. 

Hur kan vi med hjälp av digitala verktyg spara tid i skolans värld?

Ibland ska vi ska tillåta oss att vara motsträviga och inte hoppa på första tåget, framförallt i den undervisande verksamheten. Men någon behöver göra det. När jag tidigare arbetat som ämneslärare har jag tagit inspiration av dem som var först och jag har haft en iver att sätta mig in i det som är nytt och också skapa nya praktiker med hjälp av de senaste verktygen. Det tar mycket tid att arbeta så. “Sharing is caring”, vi ska dela på vår kompetens och alla behöver inte uppfinna hjulet. Det kommer att finnas människor som är de tidiga pionjärerna inom olika områden. De behöver få tillåtas och premieras att göra så och dela med sig av vad de har kommit fram till. 

Hur kan personalen mötas och dela med sig av kompetensen i digitala verktyg?

Jag vet att det sker på olika plan, som ämnesgrupper för ämneslärare på sociala medier. Där kan de diskutera det som dyker upp, som exempelvis att det är någon som gjort ett undervisningsmaterial eller en nyhet från skolverket. Vidare kan det finnas materialbanker som “Malmö Delar” där vi kan dela med oss av planeringar och andra bitar av en skolpersonals vardag. Det finns även fysiska träffar där vi möts och träffar varandra och det ska inte underskattas. Det behöver sippra ut och vi behöver möta varandra och vidareförmedla information. Vidare behövs flera olika ytor för att dela med oss av nyvunnen kompetens. 

Vad har du för tips till pedagoger att vara mer modiga i användningen av digitala verktyg?

Hela miljön på skolan behöver vara tillåtande att få göra fel. Därför att vägen fram för en elev består inte av att göra rätt utan att våga pröva och ompröva. Därigenom kommer elever framåt med nya lärdomar. Att ha ett klimat i klassrummet som genomsyras att testa sig fram och en vuxen som bistår i att visa rätt väg. Att få göra fel måste även få gälla de vuxna. 

Om du får välja ett digitalt verktyg i skolans värld som du skulle vilja förbättra, vad skulle det vara?

Informationskompetens och källkritik är viktigt. Hur ska vi kunna lära våra unga detta om vi inte känner oss trygga i det själva? Jag skulle vilja ha ett bra verktyg som visar hur verkligheten ser ut för att förstå samtiden och all den information vi möts av. 

Hur är elevernas kompetens i användningen av digitala verktyg?

När det kommer till elevanvändning kan vi IKT-pedagoger ge stöd. Viktigt att kartlägga hur kompetensen ser ut på skolan, samt att det finns möjlighet för personalen att meddela om eleverna behöver stöd inom det digitala området. 

LÄS OCKSÅ: Digitala verktyg i skolans värld del 1