Att uppmärksamma och arbeta med hedersproblematik
Med det digitala i fokus…
Syftet var att få möjlighet till kollegialt erfarenhetsutbyte, få inspireras men också vidga våra kunskaper kring just det digitala meningsskapande och vad det kan innebära för de barn som finns i vår undervisning. Därmed var Nina Waldeborn inbjuden till oss denna kväll – hon är utvecklingspedagog med fokus på IKT och ingår i vårt pedagogiska utvecklingsteam i söder.
Barnen ska ges tid, rum och ro till eget skapande. De ska få möjlighet att utforska, reflektera kring och beskriva sin omvärld. Utbildningen ska ge barnen möjlighet att uppleva, gestalta och kommunicera genom olika estetiska uttrycksformer som bild, form, drama, rörelse, sång, musik och dans. Detta inbegriper att barnen ska få möjlighet att konstruera, forma och skapa genom att använda olika material och tekniker, såväl digitala som andra. På så sätt är skapande både ett innehåll och en metod i förskolan för att främja barnens utveckling och lärande (Lpfö18, s9)
Kvällen började med en mindre föreläsning kring varför vi ska använda oss utav digitalisering i förskolan. Viktiga grundstenar som Nina poängterade med hänvisning till den nationella digitaliseringsstrategin var bland annat att alla barn ska ges möjlighet att utveckla sin förmåga att använda digital teknik, vilket också blir alltmer avgörande för det kommande arbetslivet. Barnen ska också ges möjlighet att utveckla ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik, för att kunna se möjligheter och förstå risker och för att kunna värdera information.
Fortsatt menade Nina, och hänvisade till den nationella digitaliseringsstrategin, att digitalisering är en pågående process. De förmågor och kunskaper som kan sägas utgöra digital kompetens i dag är nödvändigtvis inte tillräckliga för att utgöra digital kompetens om några år. Barn och elever bör så långt det är möjligt få med sig de förmågor som behövs för att kontinuerligt kunna uppdatera och utveckla sin digitala kompetens. Detta kan sammanfattas till att vara en adekvat digital kompetens för våra barn … Några avslutande men viktiga ord från Nina: ”Ett litet barn har mycket större utmaningar i att lära sig tala och gå – detta är långt mer komplext än att registrera hur en pedagog klickar upp en app och visar hur en qr-kod skannas”.
Med dessa ord sagda fick vi i arbetslagen diskutera följande frågor utifrån Kyrk Segers (2020) bok ”Digitalt meningsskapande”:
VAD? Vilka verktyg/applikationer finns? Vilka verktyg/applikationer känner vi till? Vilka verktyg/applikationer behöver vi veta mer om?
BARNENS PROCESSER: Dokumentationer, reflektioner, analyser – vad är det barnen försöker skapa mening kring?
NÄR skulle digitala verktyg kunna bidra till processen?
HUR ska vi göra? Vad behöver vi ta reda på? Vad behöver vi testa? Vilka är barnens tidigare erfarenheter? Hur och när ska vi involvera barnen? VARFÖR GÖR VI DET HÄR?
Genom dessa diskussioner blev det tydligt för oss hur viktigt det är att alltid ställa sig frågorna hur, vad och varför för att klargöra för oss själva men även för barnen varför vi gör det vi gör …
”Mindre lyckat blir det om jag inte har tänkt igenom vilka material jag erbjuder och varför. Om jag till exempel bjuder barnen till en ateljé där jag dukat fram tapetklister, moddlare, återvunnet material likt kapsyler och korkar samt kopieringspapper – skapar jag möjlighet för barnen att lyckas då? Nej, förmodligen kommer de att bli frustrerade för att kapsylerna och korkarna är alldeles för tunga, det tunna pappret kommer ge vika och kapsylerna glida av […]” (Kyrk, Seger 2020)
Därefter blev vi utmanade i hur vi kan arbeta med bilder och framför allt med kameran som ett digitalt verktyg från de allra yngsta på förskolan till de äldsta. Här poängterande Nina vinsterna med att använda just kameran som ett digitalt verktyg; bland annat blir barnen delaktiga i sin egen utbildning – från dokumentationsprocess – till bild – till reflektion utav bilden – och slutligen en analys. Genom kamerans lins ges det också utrymme för att utforska i det lilla och stora – se mönster, liknelser, abstrakta former, geometriska former, färgspektra och mycket, mycket mer …
När vi introducerar barnen för kameran ger vi dem möjlighet till förståelse för funktion, digitalitet och användning men även kunskap kring och förståelse för upphovsrätt och etik (vem äger bilden, vad får jag lov och inte?). Genom kamerans lins kan barn förundras, upptäcka, utveckla tankar, språk och allt detta tillsammans med andra – att lära samarbeta. Detta fick även vi uppleva under kvällen – rustade med varsin kamera begav vi oss runt på förskolan för att med kamerans hjälp upptäcka … Spända samlades vi sedan för att titta på varandras bilder, diskutera, reflektera och förundras kring dessa. Men framför allt avslutades kvällen med höga skratt!
Med Ninas driv, engagemang och enorma kunskap var det inte svårt att ryckas med och om någon var tveksam till varför vi ska arbeta med digitalisering förut så gissar jag att det nu hos oss alla har väckts en lust, nyfikenhet och framför allt mod till att börja … För det är ju hos oss själva allt det spännande börjar.
Referenser:
• Erika Kyrk Seger. 2020. Digitalt meningsskapande i förskolan. Lärarförlaget, Stockholm.
• Skolverket. (1998). Läroplan för förskolan (Reviderad 2018) Hämtad från:
https://www.skolverket.se/download/18.6bfaca41169863e6a65d5aa/1553968116077/pdf4001.pdf