Att uppmärksamma och arbeta med hedersproblematik
Projekterande arbetssätt och vägen framåt
Lindängehus förskola har en lång tradition av ett projekterande arbetssätt med pedagogisk dokumentation och reflektion som grund för att driva arbetet framåt. Likaså har Reggio Emilia filosofin inspirerat förskolans arbetssätt och kultur sedan en lång tid tillbaka. Ord som det kompetenta barnet, hundraspråklighet och miljön som den tredje pedagogen är begrepp hämtade från Reggio Emilia som vi ständigt kommer tillbaka till i vår utbildning…
Av denna anledning var vi extra glada, spända och nyfikna på vad vår gäst på terminens sista utvecklingsdag skulle bjuda på … Under förmiddagen skulle vi nämligen få lyssna till Birgitta Kennedy. Birgitta Kennedy med lång erfarenhet som pedagogista på Trollets förskola i Kalmar men som idag arbetar som pedagogisk teamledare i Malmö stad samt författare, föreläsare och konsult via Reggio Emilia institutet. Förväntningarna kändes i luften där vi satt på rad framför en stor skärm. Klockan slog 09.00 och vi gick online för att möta Birgitta som satt redo att möta oss. Därefter väntade två timmar av framför allt inspiration, igenkänning och bekräftelse på att det jobb vi gör är av betydelse för de barn vi möter i vår undervisning och utbildning.
”Estetiken är etikens moder” var ett uttryck som Birgitta började med. Detta från Vea Vecchi (ateljérista i Reggio Emilia) och kan sammanfattas med att i material och miljö kan det synas om barnen tas på stort allvar eller inte. Vidare nämner hon hållningslöshet som motsatsen till vad Reggio Emilia står för – istället står det för medvetna pedagoger som vet vad de vill erbjuda barnen och varför. Men, poängterar Brigitta, det är viktigt att vi på Lindängehus bestämmer oss för vad detta innebär för oss i vår kontext, här på Lindängen, i Malmö, i Sverige.
Men vad kännetecknar Reggio Emilia mer, då? Inflytande och delaktighet – förmågan att använda varandra och att ständigt vara i dialog/reflektion med varandra för att utvecklas och lära. Detta leder vidare till kooperativa lärandet där gruppkonstellationen är av största vikt och högsta formen av individuellt lärande – att använda sig av varandra. En människosyn och kunskapssyn där tron på det kompetenta barnet är grunden och att utgå från barnens kompetenser som leder oss till ett utforskande arbetssätt där alla är lika viktiga och där fokus är på ett gemensamt arbete för barnens bästa. Ett projekterande och processinriktat arbete där pedagogisk dokumentation, miljön som den tredje pedagogen och de hundra språken är ledande.
Progettazione som på svenska kan beskrivas som projektinriktat arbetssätt beskriver Birgitta som följande: Det vi gjorde igår hänger samman med det vi gör idag och kommer också hänga ihop med det vi gör imorgon. Miljö och material finns kvar och är tillgängligt, barnen ges därmed möjlighet till att gå tillbaka för att fortsätta sitt undersökande och utforskande. Barnen måste ges möjlighet, förutsättningar och tid för att få gå i nära relation med miljö och material. Detta förutsätter en viss struktur och organisation, b la att barnen ingår i mindre grupper och sammanhang för att de ska kunna använda sig av varandras tankar och kunskaper på bästa sätt men också att vi iscensätter våra miljöer så att barnen kan utforska, undersöka och utmanas på hundra olika sätt.
Birgitta menar också att arbeta projekterande innebär att vi har en helhetssyn på barns lärande och att det därför är viktigt att ta hänsyn till vad barnen tar med sig in i förskolan, vad har de för erfarenheter med sig – i ”sin egen ficka” som hon uttryckte det.
Men det Birgitta trycker på allra, allra mest på är att vi pedagoger måste skapa metoder för att det förhållningssätt och de värden vi vill stå för ska kunna leva i varje stund av dagen. Att vi har en nyfiken och lyhörd inställning till det barnen gör och att ständigt förundras över deras kreativitet, därmed blir barnen subjekt och deras processer vår utgångspunkt. Men framför allt, påpekar Birgitta, handlar det om att få förundras ihop – att tillsammans dela de där ”wow-ögonblicken”.
En förutsättning för projektinriktat arbetssätt är pedagogisk dokumentation. Birgitta plockar fram de viktigaste beståndsdelarna på följande sätt för oss: Först och främst handlar det om att vara intresserad av det barnen håller på med, att lyssna! Hon uttrycker det ”som att vara barnens minnen” men påtalar vikten av att involvera barnen i dokumentationerna på olika sätt. Ord som vi fastnade för var ”barnen som observatörer eller dokumentatörer” vilket visar på vikten av deras delaktighet och inflytande … Vidare menar Birgitta att det är viktigt att komma ihåg att det inte är en sanning vi får tag på för sanningen existerar inte – pedagogisk dokumentation är en berättelse som berättas, individens förståelse av det som hänt. Därför är det viktigt att dela varandras dokumentationer, att se med fler ögon och öron …
Sista delen av Birgittas föreläsning kom att handla om språk och kommunikation som en del i det projekterande och utforskande arbetet. Ett uttryck som Birgitta skickade med oss var: Vi vuxna ska ploga, harva, så och vattna barnens språk. Detta förklarar hon följande:
Att som pedagog vara nära och fånga upp barnens tankar och utmana vidare språkligt i det projekterande arbetet. Att ha en medvetenhet över hur vi använder språket, ordrikt och nyanserat i olika sammanhang. Men Birgitta säger också att vad som verkar underlätta det verbala språket är konkreta upplevelser med variation och mångfald, men också att göra på många olika sätt som hjälper barnen att förstå … Även i detta sammanhang tycks material vara av stor betydelse – Birgitta förespråkar ofärdigt material som öppnar upp till dialog och fantasi där vi gemensamt kan prata i leken. Sist men inte minst påtalar hon att en språkrik miljö är en bokrik miljö!!
… Och klockan 11 avslutade Birgitta med orden ”fortsätt att göra det ni gör, ge inte upp!” och precis det var vad vi kände. Birgittas ord hade gett oss ny energi, bekräftelse på det som vi redan gör men också inspiration till att fortsätta utveckla vår undervisning och utbildning för barnen framåt, tillsammans. Nu är vi fyllda med kloka ord att ta med oss inför hösten.
Tack Birgitta, för dina ord, din kunskap och ditt engagemang. Vi vill önska dig en skön tid framöver som nybliven pensionär (Ja, för vi hann fånga Birgitta – dagen innan hon skulle gå i pension).
/Önskar hela Lindängehus förskola