Så fungerar ett skolbibliotek i världsklass

Skolbiblioteket på Sofielundsskolan är ett av flera skolbibliotek i Malmö som fått utmärkelsen “Skolbibliotek i världsklass”. Bakom ligger ett integrerat pedagogiskt arbete med fokus på läskunnighet på lågstadiet och källkritik på högstadiet.
– Nu hör jag eleverna fråga varandra “är det där en bra källa?”, säger Fredrik Lindskoug, skolbibliotekarie på Sofielundsskolan.

Han har sett till jobba pedagogiskt med de lägre klasserna under året och stöttat elevernas läs – och skrivutveckling.
– Det räcker inte med tyst läsning och det räcker inte att läsa högt, utan vi behöver diskutera innehållet och eleverna behöver få prata för att utveckla sin språk- och läsförståelse, säger Fredrik Lindskoug.
Samtalet är grunden för all läsning och ju mer eleverna pratar och diskuterar innehållet desto mer lär de sig.
– Man vill undvika att de sitter passivt och lyssnar, då kanske de inte förstår alltid, säger han.

Källkritiken avgörande för utmärkelsen

Skolbiblioteket ligger centralt i skolan och är något av det första man möts av om man går in via skolans huvudentré. Här står böcker uppradade på valvformade bokhyllor och bakom skymtar rasthallen genom de stora fönsterpartierna. Hit kommer klasser regelbundet för att låna böcker, men numera är biblioteksverksamheten allt oftare ute i klasserna. På senare tid har biblioteket i högre utsträckning kunnat etablera ett ett arbete med medie- och informationskunnighet (MIK) och källkritik i högstadiet utöver att stötta språksvaga elever i de lägre klasserna. Något som skolbibliotekarien Fredrik Lindskoug tror har varit avgörande inte bara för utmärkelsen men också för elevernas förbättrade kunskaper i källkritik.

Att eleverna har presterat bättre där tror han beror på det samarbete som finns med förstelärarna, tillsammans med biblioteket har de jobbat mycket med bildstöd och transspråkande även när de jobbat med källkritik.
– Vi hade inte fått samma resultat och utveckling annars. Det visar att lärare och bibliotekarier kan fortsätta lära av varandra. Ju svagare elevunderlag desto större behov av ett aktivt bibliotek, säger han.
Och han understryker också att läs- och skrivutveckling, som han jobbat med på Sofielundsskolan sedan länge, inte är något han lärt sig om på sin utbildning.
– Jag är nöjd med den utbildning jag gick men har fått lära mig mycket av detta på egen hand genom att prata med andra och se hur dem gör. Lärarna har ju lärt mig jättemycket, det är det kollegiala.

Läs mer: Från baracker till bibliotek i världsklass på ett år

Fredrik Lindskoug har prioriterat det pedagogiska arbetet med eleverna för att kunna uppnå kraven som finns på ett skolbibliotek. Det mesta i läroplanen ska i princip fångas upp och stöttas utifrån bibliotekets verksamhet.
– Som skolbibliotekarie är det inte alltid man hinner med det, särskilt inte om man fastnar i biblioteket med det mer administrativa. Där har nyckeln varit att jag har fått hjälp av en assistent under året som kunnat ta bokuppsättning och märkning av nya böcker. Det har möjliggjort att jag har kunnat vara ute i klasserna och jobbat med MIK och källkritik.

Samplanerar för bättre resultat

När arbetet med källkritiken etablerats på högstadiet kände han att det var dags att söka utmärkelsen “Skolbibliotek i världsklass”.
– Det är först nu vi har de bitarna på plats, och jag sökte för att det är viktigt att uppmärksamma det vi gör på biblioteket och på skolan.
Målet är att det källkritiska arbetet ska löpa som en röd tråd i flera ämnen i högstadiet, och för att det ska vara möjligt menar Fredrik Lindskoug att lärare och bibliotekarier behöver fortsätta lära av varandra och komplettera varandras kompetenser.

Förut upplevde han att vissa lärare gärna tog in bibliotekarien i klassrummet men att det sällan fanns ett genomtänkt syfte. Nu samplanerar de vilken uppgift de ska ge eleverna men också vilket resultat de är ute efter. Men han poängterar att det är ett arbete som tar tid.

– Det är viktigt att planera tillsammans och finns inte den tiden så behöver den ibland skapas. Men nästa år kommer jag till exempel kunna återanvända det jag gjort med källkritiken så efter hand behöver man också mindre tid, säger han.

Läs mer: Världens bibliotek – allas rätt till läsning