Så har synen på förskolans arbete med jämlikhet förändrats

Eftersom en läroplan innehåller mycket normer och värden blev jag nyfiken på att undersöka hur den förhållit sig till diskriminering, jämställdhet och mångfald. Jag har därför valt att jämföra 1998 års läroplan med 2018 års läroplan. Kapitlet jag valt att fokusera på är ”Förskolans värdegrund och uppdrag”.  Min fråga är, vad har egentligen förändrats i innehållet sedan 1998?

I kapitlet ”Förskolans värdegrund och uppdrag” finns en del skillnader. I Båda planerna nämns det att de som verkar inom förskolan ska främja respekt för människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, samt jämställdhet mellan könen. I 98 års upplaga så står det dock att ”en viktig uppgift för verksamheten är att visa solidaritet med svaga och utsatta”. I den nya versionen står det istället att ”var och en som verkar inom förskolan ska främja solidaritet mellan människor”. Här kan jag tänka mig att de som skrivit om texten velat bredda begreppet solidaritet så att det syftar på sammanhållningen i stort.

Jämställdhet är ett ämne som båda versionerna går in djupare på. I Lpfö98 står det :

Vuxnas sätt att bemöta flickor och pojkar liksom de krav och förväntningar som ställs på dem bidrar till att forma flickors och pojkars uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt. Förskolan skall motverka traditionella könsmönster och könsroller. Flickor och pojkar skall i förskolan ha samma möjligheter att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller.

I Lpfö18 står det följande:

Många valmöjligheter ger ökade förutsättningar för barnen att bredda sina lekmönster och val av aktiviteter. Det är viktigt att alla som arbetar i förskolan bidrar till att barnen oavsett könstillhörighet ges förutsättningar för utvidgade upplevelser och uppfattningar om sina möjligheter. Förskolans miljö ska inspirera och utmana barnen att bredda sina förmågor och intressen utan att begränsas av könsstereotypa uppfattningar.

I den nya läroplanen har man frångått det binära tankesättet, alltså att det bara finns flickor och pojkar i förskolan.  Här läggs fokus på att könsstereotypa uppfattningar ska motverkas snarare än att pojkar och flickor skall få samma möjligheter.

Nya diskrimineringsgrunder har tillkommit

I läroplanen för förskolan 1998 står det följande om diskriminering:

Inget barn skall i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller
annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionshinder eller för annan kränkande behandling.

Jämför med dagens skrivning:

Inget barn ska i förskolan bli utsatt för diskriminering på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder, hos barnet eller någon som barnet har anknytning till, eller för annan kränkande behandling. Alla sådana tendenser ska aktivt motverkas.

I den nya versionen är könsöverskridande identitet eller uttryck samt ålder med som ”nya” diskrimineirngsgrunder. Funktionshinder har byts ut till funktionsnedsättning. Funktionsnedsättning betyder att någon har en nedsättning av kroppens eller hjärnans funktioner, till exempel hjärnskada eller dövhet. Funktionshinder syftar istället till de hinder i samhället som en person med en funktionsnedsättning kan stöta på. Därav bytet.  En annan skillnad är att det i 98 års version står ”sexuell läggning hos någon anhörig” och inte ”hos barnen eller någon som barnet har anknytning till”. Min tolkning är att i den senare versionen så ses också barn ha olika läggningar, inte bara deras anhöriga. Vidare innehåller den senare versionen att aktiva åtgärderna mot diskriminering ska genomföras. 

Barnkonventionen har blivit lag

En annan skillnad är att den nya läroplanen svetsas samman med FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Sverige antog Barnkonventionen som lag 2020. Visserligen ratificerade Sverige  barnkonventionen redan 1990 och åtog sig därmed att följa den. Den är dock inte så framträdande i 98 års läroplan.

De nationella minoriteterna har fått utökade rättigheter

I den första läroplanen för förskolan står det lite grann om minoriteternas rättigheter. Bland annat nämns det att ”förskolan kan bidra till att barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund
får stöd i att utveckla en flerkulturell tillhörighet”. I mina ögon är detta en ganska vag skrivning som egentligen inte sätter några krav på förskolan att skydda eller främja de nationella minoriteterna.  Går vi fram 20 år i tiden ser det annorlunda ut. Såhär står det i lpfö18:

Utbildningen i förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk och kulturer, inklusive de nationella minoriteternas språk och kulturer. Av lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk framgår att de nationella minoriteterna är judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar. Samerna är även ett urfolk. Av språklagen (2009:600) framgår att de nationella minoritetsspråken är finska, jiddisch, meänkieli, romani chib och samiska.

Barn som tillhör de nationella minoriteterna, där urfolket samer ingår, ska även stödjas i sin språkutveckling i sitt nationella minoritetsspråk och främjas i sin utveckling av en kulturell identitet. Förskolan ska därigenom bidra till att skydda och främja de nationella minoriteternas språk och kulturer.

Här blir skillnaderna väldigt stora. Från att läroplanen typ sa till förskolorna att ”om ni vill så kan ni stödja” till att förskolorna nu ska stödja barn i deras språkutveckling i sitt nationella minoritetsspråk.

Rätten att utvecklas i teckenspråk

I läroplanen från 2018  har det tillkommit ett stycke om teckenspråk. Där står det att ”för döva barn, barn med hörselnedsättning och barn som av andra skäl har behov av teckenspråk ska språkutvecklingen främjas i det svenska teckenspråket”. På sätt får barn i behov av teckenspråk mer rätt till utveckling.