Skolledarskap i sikte genomförd
– men blir det fler?
Är det mycket spring nu?
Vi organisationspsykologer träffar många av er skolledare, många av er säger att det varit en höst med mycket stress och press. Det är pandemi, det kommer mycket från förvaltningen, det är nya kursplaner, SAM-hjul som ska göras. Osv. Osv.
När man är stressad och pressad, då händer det saker med kropp och knopp. Fokus hamnar på att lösa det som är mest pressande – vi måste ju släcka bränderna! I det här sammanhanget vill vi passa på att damma av en gammal goding – Eisenhowers box. Han menar på att det kan vara nyttigt att sortera in sina arbetsuppgifter i följande rutor:
Var befinner du dig? Hur har ni det i eran ledningsgrupp? Är det mycket ”Ruta 1”?
Alla behöver vi ibland vara i ”Ruta 1”, men blir det för mycket så tär det, både på dig själv och på din organisation. Vidare så tycks det som att när man varit för lite i ”Ruta 2” så får man fler och fler ”Ruta 1”. Det tycks som att de ledare och ledningsgrupper som lägger för lite tid på att sätta tydliga mål, ha tydliga syften med sina möten, lägger för lite tid på att konstruera tydliga agendor för möten osv får många extra uppgifter i efterhand.
I tillägg till detta, så tenderar det blir så att om man är mycket i ruta 1 så kommer aktiviteter som egentligen hör hemma i ruta 3 att upplevas som ruta 1.
Inom forskningen så talas det mycket om olika sorters kognitiv bias. Hjärnan behöver olika sorters ”tumregler” för att kunna hantera en komplex verklighet. Dessa ”genvägar” är extremt nyttiga för oss, utan dem skulle vi inte överleva. Ett exempel på bias är ”confirmations bias”, dvs tendensen att bara ta in information som bekräftar det vi redan vet. När vi är pressade, så ”ser” vi bara data som bekräftar det vi redan vet.
Vi skulle också vilja få prata lite kort kring vad som kallas ”Action bias”, tendensen att göra istället för att ”inte göra” (men utan att ha belägg för att action leder till bättre resultat). Det vill säga: ”Jag måste fixa fixa fixa, fort fort fort”. Action bias kommer ur en känsla av press/obehag och en känsla av sårbarhet. ”Jag ser ett problem, och det känns jobbigt att det är där. Jag springer och löser det – även om jag inte har definierat och tydliggjort vad problemet egentligen är”.
Om du springer fort – men i fel riktning – så kommer du inte fortare fram.
”Om jag hade en timma på mig att lösa ett problem som hade räddat folks liv, så skulle jag fortfarande lägga 55 minuter på att definiera problemet och 5 minuter på att lösa det”. Albert Einstein.
Stanna upp.
Ta väl hand om er,
Organisationspsykologerna