Reflektion om Re:flex

Med inspiration av Backateatern i Göteborg startade vi hösten 2020 den fortbildning som vi länge planerat. En fortbildning med mål att ge deltagarna verktyg att förvalta kulturupplevelser tillsammans med sina elever. I Malmö är vi lyckligt lottade med en rad kulturinstitutioner som skapar fantastiska kulturupplevelser som skolan kan ta del av.

Vi har många fria kulturutövare som erbjuder verksamhet inom ramen för Skapande skola men också massor av konst och kultur att uppleva. Skolorna i Malmö är väldigt aktiva i att ta del av det rika utbudet men det finns ett behov att öka likvärdigheten. Det behöver bli mer till fler. Dessutom har vi kunnat se ett behov att kunna bli tryggare att ta hand om alla dessa kulturupplevelser när man kommer tillbaka till klassrummet.

Med allt detta i bagaget var vi så glada när vi i september 2020 tog emot uppemot 50 lärare, skolbibliotekarier, fritidspedagoger och kollegor från både kulturförvaltningen och Region Skåne. Kursens upplägg är att vid åtta tillfällen under ett läsår blanda teori med att uppleva kultur som vi sedan gemensamt reflekterar kring. Kursen har letts av Anders Andersson, som också är dramapedagog, och tillsammans har gruppdeltagarna fått reflektera med drama vid ett par tillfällen. Kursen har utgått från en reflektionsmodell: beskriva – tolka – reflektera.

Alla kurstillfällen har startat i en gemensam kulturupplevelse där vi har besökt Malmö konstmuseum, Malmö Unga stadsteater, Operaverkstan och Skånes dansteater. Vi har även sett bio via Skolbion och sett Banditsagors bussföreställning Farligt. Samtalet efter upplevelsen har alltid startat i att beskriva vad vi har sett. Hur såg rummet ut? Vad fanns det för karaktärer? Vilka färger fanns i målningen? Beskriv en rörelse från dansarna? Allt detta utan att tolka och värdera. Vi gör en överenskommelse om vad vi har varit med om och får också ta del av att andra personer kanske har sett annat än det jag såg.

Nästa steg i processen är att börja tolka. Vad betyder det att karaktärerna var djur? Vilken relation hade karaktärerna? Varför utspelades föreställningen i en buss? Vad betyder det att dörren stod på glänt? Här blir det plats för var och en att ge sina egna tolkningar och att möta andras. I det sista steget går man över till att reflektera. Hur kändes det i mig när dansarna rörde sig i slowmotion? Vad upplevde jag när instrumenten spelade starkt och snabbt? Varför gjorde de det? Varför hade sångarna masker?

I hela den här processen är en av tankarna att undvika värderande frågor. Det blir inte samtal kring om vi tyckte det var bra eller dåligt. De samtalen har en tendens att ta stopp på diskussionen. Att i stället prata mer om hur det kändes, hur jag upplevde det vi såg och fördjupa samtalet i den riktningen ger alla ett större utrymme i samtalet. Vi vet alla hur färgade man kan bli när någon uttalar sig om det var bra eller dåligt. Att ställa öppna frågor skapar en reflektion som vi gemensamt kan dela.

Genomgående har kursen haft ett stort elevfokus. Deltagarna har fått diskutera kring hur de kan använda reflektionsmetoden med sina elever och hur de skulle kunna både för- och efterarbeta de olika kulturupplevelser vi tagit del av. I utvärderingarna har vi kunnat läsa att flera av deltagarna redan har provat reflektionsmetoden med sina elever. Målet har varit att ge mer kunskap i att integrera kulturen i skolans arbete och att skapa ett lärande hos eleverna. Skolan är en lärande organisation och vi vill komma bort från att kulturen blir ett eget stuprör vid sidan av. Kultur kan upplevas för sin egen skull men att för elever få sätta ord på det vi gemensamt har upplevt berikar både språket och själva upplevelsen. Och skapar värde

Blir du nyfiken? Håll utkik efter nästa kursomgång som öppnar anmälan våren 2022.