Nytt på Malmö delar
Fortbildningsdag: undervisning om konflikten Israel och Palestina
Den 24 januari hölls en digital fortbildning om hur vi kan förhålla oss didaktiskt och pedagogiskt till konflikten mellan Israel och Palestina. Fortbildningen innehöll föreläsningar av Mirjam Katzin, samordnare av Malmö stads skolors arbete mot antisemitism, och Anders Persson, statsvetare med fokus på Israel-Palestinakonflikten. I fortbildning ingick även en workshop med syfte att dels få deltagarna att reflektera kring var kunskap om konflikten kommer ifrån dels reflektera kring hur vi förhåller oss till elevers åsikter och berättelser kring konflikten.
Mirjam Katzin inledde med att beskriva hur judar i Malmö påverkas av konflikten utifrån sin rapport Skolgårdsrasism, konspirationsteorier och utanförskap. Det finns tydliga kopplingar mellan judars utsatthet och konflikten mellan Israel och Palestina (framöver benämnd IP) som visar sig i intervjuer med judiska barn och med lärare. Det finns en antisemitism i Malmö som är länkad till konflikten, där judar i Malmö eller judar i största allmänhet får ställs till svars för inbillade eller verkliga övergrepp på den palestinska befolkningen i Israel.
Rapporten visar också att det finns ett tydligt behov bland anställda i de olika skolformerna av fortbildning kring IP-frågan. Skolan behöver erkänna att konflikten är en del av den malmöitiska vardagen och inte något som pågår långt bra. Den fortbildning som efterfrågas är referenskunskaper kring konflikten, samt didaktiska och pedagogiska förhållningssätt.
Föredraget avslutades med en presentation av multiperspektiv som didaktiskt förhållningssätt till konflikten. Multiperspektiv innebär att vi frångår att försöka delge en objektiv syn på konflikten och istället presenterar olika sidors upplevelse och berättelser av och om konflikten. Idén om multiperspektiv uttrycks i ett citat från en av de unga judar som Mirjam Katzin intervjuat:
[D]et är en såpass komplicerad konflikt att för att kunna förstå det som har hänt och varför det som har hänt har hänt, så måste man se ur alla perspektiv. Ett problem är att det är som att, om man tänker sig en Rubiks kub, att de bara tittar på en sida av kuben. Jag har försökt vrida på den, jag har försökt titta runt på de olika sidorna. Jag har inte sett allt, men jag har tittat runt och fått en bättre idé om kuben. Medan någon annan bara har tittat på den rakt framifrån och sen säger att de har sett hela kuben.
Rubikskuben kan fungera som en visualisering eller en metafor på hur vi bör ta oss an undervisning om konflikten i klassrummet.
Anders Persson är statsvetare från Linnéuniversitetet. Han har under lång tid följt och forskat kring konflikten. Han skrev på uppdrag av Segerstedtsinstitutet rapporten Israel-Palestinakonfliktens påverkan på antisemitism i Sverige: världsbilder, delegitimering och tankestrukturer. I rapporten visar han på hur antisemitism i Sverige triggas av händelser i IP-konflikten.
Presentationen började i ett kunskapsteoretiskt ställningstagande. “Vi är inga vita ark” utan våra förkunskaper och fördomar gör oss partiska. Vi har en agenda även om vi inbillar oss vara objektiva. Detta gäller i hög grad IP-konflikten. Utifrån de berättelser och beskrivningar vi tar del av kring konflikten formar vi en förståelse som vi tror är objektiv men som inte kan vara det. Även om vi hela tiden håller oss till sådant som bevisligen har hänt så skapas en partisk berättelse genom urval och valda orsakssamband.
Vi har en IP-centrisk världsbild i Sverige. Med det menas att konflikten mellan Israel och Palestina ses som en synnerligen viktig konflikt, kanske den mest centrala konflikten idag. Det finns en föreställning om att bara IP-konflikten blir löst så kommer fred bli möjlig hela det område vi benämner som Mellanöstern. Den IP-centriska diskursen har visserligen börjat krackelera i vissa delar av världen. Efter att Biden blev president har USA till viss del övergett att åtminstone praktiskt agera utifrån denna förståelse. Men i Sverige befinner vi oss fortfarande i en IP-centrisk förståelse av världen. Därför är det många som har åsikter om konflikten. Konflikten blir också en projektionsyta för hur vi ser på världen.
Ett vanligt missförstånd kring IP-konfliktens ursprung är att den skulle bottna i en religiös konflikt. Konflikten har sitt ursprung i sekulära rörelser, dels i sionismen, den judiska nationalism som uppkom som svar på de förföljelser som judar upplevde och även genom inspiration från nationella rörelser i Europa. Målet för rörelsen var en judisk stat. Den sionistiska rörelsen kom genom sin strävan att hamna i konflikt med arabiska nationella rörelser. Den andra orsaken är alltså den arabiska nationalismen. Båda grupperna ville etablera en nationell statsbildning i området Palestina. Under 1900-talet kom religionens betydelse i politik att öka och den gjorde även så i konflikten. Idag har konflikten en betydligt mer religiös prägel än tidigare, på båda sidor t ex i religiösa organisationer som Hamas och Hizbollah.
När det gäller att benämna de företeelser i IP-konflikten som är särskilt laddade kan vi genom att välja olika begrepp skapa olika berättelser, olika perspektiv som stöttar upplevelser från den ena eller andra gruppen. Begreppen signalerar vilka som är förövare och vilka som är offer i konflikten. Benämner vi de israeliska samhällen som vuxit fram på Västbanken för kolonier skapas ett perspektiv, men kallar vi dem för bostadsområden blir berättelsen förändrad. I den ena berättelsen är Israel en (europeisk) kolonialmakt som exploatera den mark som ägs av landets befolkning, palestinierna. Använder vi begreppet bostadsområde signalerar vi att de israeliska bosättningar som växt upp på Västbanken inte är illegala. På samma sätt kan vi signalera olika perspektiv, olika berättelser genom att benämna det som skiljer Västbanken från Israel som barriären eller kanske t o m apartheidväggen. Särskilt genom det senare signalerar vi att byggnadsverkets syfte ingår i ett rasistiskt förtryck. Om vi istället benämner byggnadsverket som säkerhetsstängsel blir berättelsen förändrad. Nu handlar det om att den är ett skydd mot ett yttre hot. Ord spelar alltså verkligen roll i konflikten och det måste vi som lärare vara uppmärksamma på när vi undervisar om konflikten.
Anders Persson beskrev det det som i konflikten kallas fiendebilder. De kollektiva föreställningar om vem den andre är, vem fienden är. Fiendebilder tenderar att i högre grad spegla den syn vi har på oss själva än våra motståndare. “När man beskriver den andre beskriver man därigenom ofta sig själv”. I israeliskt språkbruk benämns fienden som terrorister, islamister, fundamentalister, auktoritära och primitiva. Genom att betrakta ordens motsatta betydelse får vi syn på hur israelerna se på sig själva. Nämligen som: legitima stridande, västerlänningar, sekulära/upplysta, demokrater och välutvecklade. Detsamma gäller för palestinier där fiendebilderna för israelerna kan vara att de är: ockupanter, kolonisatörer och förtryckare. Spegelvända visar de palestiniernas syn på sig själva som: frihetskämpar, natives (ursprungsbefolkning) och självständighetssökande.
Med hjälp av kunskap om fiendebilder kan vi urskilja olika perspektiv i framställningar av IP-konflikten, olika berättelser som härrör från olika sidor. Vi kan också se hur olika berättelser i vår vardag anknyter till olika sidor i konflikten.
En av de didaktiska lärdomar vi kan dra av Anders Perssons föredrag är att vi bör problematisera, fördjupa och skapa förståelse för olika berättelser från olika sidor i konflikten genom att se på begrepp och fiendebilder. Att visa för eleverna komplexiteten i konflikten och därigenom motverka förenklingar.
Efter Anders Perssons genomgång fick deltagarna se filmen Your place or mine (UR play). Filmen visar hur journalister utifrån samma filmmaterial kan skapa två helt olika vinklar, en prosisraelisk och en propalestinsk. Filmen lyfter vikten av källkritik men visar också på det svåra för att inte säga omöjliga som Anders Persson talade om, att kunna redogöra objektivt för konflikten.
Antisemitism i Malmö triggas när konflikten mellan Israel och Palestina blir synlig i media. Vi måste därför vara medvetna om att konflikten inte är något avlägset utan är närvarande i vår vardag.
Att försöka framställa konflikten enbart genom att använda vad vi tror är objektiv narrativ är dömt att misslyckas. Då är det bättre att visa flera olika berättelser som ger olika perspektiv av konflikten (multiperspektiv). Eleverna kan få syn på att det är möjligt att enbart genom att återge fakta gr att bygga både en propalestinsk och proisraelisk berättelse. Det är också viktigt att fördjupa oss i dessa berättelser och se hur olika begrepp för företeelser i konflikten formar berättelsens perspektiv. Medvetenhet om dessa begrepp är viktiga för att eleverna ska kunna vara källkritiska. Genom att se hur sidorna beskriver varandra genom fiendebilder kan vi få syn på vilken självbild de har och på så vis fördjupa vår förståelse för de berättelser som finns.