Måltidspedagogik kan öka språkförståelse och ordförråd

Smakerna ska vecka lustfyllda känslor och till olika smakprover ska vi komma fram genom lek.

Tanken är även att vi använder oss av Sapere-metoden som anser att en smakupplevelse inte bara påverkas av smaksinnet, utan även av andra sinnen. Sapere är ett spännande och lärorikt sätt att väcka intresse för olika råvaror och maträtter. Våra barn ska få uppleva nya smaker med alla sina sinnen genom att aktivt delta i vissa processer tillsammans med kockarna på vår förskola.

Sensorik är läran om vad vi kan uppleva med våra fem sinnen; syn, hörsel, känsel, smak och lukt. Med andra ord smak- och doftupplevelser. Åsa Öström, professor i måltidskunskap med inriktning sensorik: ”Barnen ska få förutsättningar till att utveckla sin förmåga att lära känna sina sinnen, våga prova nya råvaror och rätter, uppleva mat och måltider som något spännande och roligt, relatera måltidens betydelse för ens egen kultur, natur, miljö och hälsa.”

Barnen har många frågor

Pedagogiska måltider sker dagligen, men vad är det som händer innan vi sätter oss och äter den goda näringsrika maten? Hur kommer varorna till förskolan? Vem lagar maten? Detta är bara några av alla frågor som dyker upp hos barnen. Våra kockar lagar inte bara maten utan de tar ett kliv in i vår ateljé för att tillsammans med barnen resonera kring näring, färgrika frukter och grönsaker, konsistensen i munnen av en kokt och en rå morot etc.

Barnens uppspelta röster hörs redan i trappan och man hör hur allvarligt barnen tog detta möte med kockarna. Kockarna presenterar sig och ber alla barn att presentera sig själva. Vissa behöver man uppmuntra till att säga sitt namn, vissa rabblar namn, efternamn och avdelningen de går på. Redan här synliggörs alla barns lika värde där det ges tid och uppmuntran till de barnen som behöver det. Efter den häftiga presentationen får de i uppgift att rita med textilpennor på ett förkläde. Sanna och Leonora som är våra kockar börjar ställa några frågor kring frukt och grönsaker som de brukar servera varje morgon tillsammans med frukost. Det pratas om färger, former och smaken på grönsaker och frukter. Barnen sitter nyfiket med spralliga ben inför vad kommer att hända framöver. Då tas det upp vita barnförkläde och grytlappar som ska ritas på och pyntas för arbete i köket framöver.

Spänningen växte. Barnen tar sig an uppgiften på stort allvar. Vissa barn samtalar kring vilka färger de ska ha på grönsakerna och frukterna, vissa barn anser att det inte är mer än rätt att på förklädet ska de rita Leonora och Sanna. Ett av barnen fångade upp något som en av kockarna uttryckte i början då de presenterade projektet, att senare någon gång kommer vi att baka tillsammans. Detta barn tog inte så mycket tid till att rita morötter och äpplen utan hen var färdig och rätt som det är kommer hen upp och säger: ”kom jag är färdig, nu går vi och bakar”. Detta tas upp igen och förklaras att visst kommer vi att baka men nu är vi här för att förbereda våra förkläden så att vi kan ha dem till nästa gång.

Samspel kring färger

Det händer ett samspel bland barnen kring färger och man hör att de börjar resonera och beklaga sig för varandra då textilpennor rann i klumpar och förstörde ritningen. Denna besvikelse fångas upp direkt då Sanna och Leonora byter textilpennorna till vanliga tuschpennor. Nu är alla glada igen och fortsätter rita. Efter en stund hörs det att barnen börjar bli färdiga och börjar redan undra: ”vad ska vi göra mer”? För denna gång räcker det med denna aktivitet, det blir lagom att avsluta. Alla hjälps åt att plocka undan pennor medan våra kockar tar hand om de färgglada grytlapparna och förkläden.

Gitarren hördes in till ateljén och många andra barn hade redan börjat samlas för sångstunden som väntade på torget. Sångstunden kallade och barnen skuttade iväg glada till nästa aktivitet.

22.04.12

Efterlängtade dagen för bakning. Fyra barn lämnas i köket av sina pedagoger där Leonora och Sanna väntar. De första kommentarerna som kom var: waaaooo vilket stort och vackert kök ni har. Så många grejor. De uppmärksammade kockarna lyste tacksamt upp.

Då så, sades det: På med dem färgglada förklädena. Barnen beundrade förklädena och fick hjälp med att knyta det på ryggen. De började med att visa degmaskinen och gick igenom några regler kring säkerheten. Därefter kom ingredienserna som barnen fick gissa sig fram om vad det var, samt för att sen använda några av sina sinnen för att lära känna varje ingrediens men inte smaka råvaror.

Då degen krävde tid för knådning passade de på att svara på alla frågor kring de andra maskiner som var i köket. Barnen var helt fascinerade av kökets alla delar och glömde nästan att degen var i fokus.

Barnen bjuds in i ateljén igen då de skulle skapa bullar. De provar sig fram med handskar ett tag men sen åker handskarna av och alla händer arbetar fritt i degen, tills det blir en liten bulle. Stolta över sitt eget verk, lägger barnen bullarna en och en på plåten. För att förstå en kemisk process som jäsning är barnen kallade in i köket igen efter en stund för att se hur degen/bullar växte. Alla bullar låg så nära varandra och märkbart större än innan dem lades på plåten. Stolta och med leende gick de därifrån tillbaka till sina avdelningar i väntan på att smaka sina egna mästerverk till mellanmål.