Kulturveckan sätter eleverna i strålkastarljuset

– Det är så häftigt att se inte bara elever utan även kollegor komma ur sina comfort-zones, säger Cecilia Hedlund.

Hon och musikläraren Sara La Fleur är båda skyldiga till att åttorna under en vårvecka förra året inte hade någon ordinarie undervisning. I stället delades de in i grupper och fick fördjupa sig inom exempelvis dans, musik, drama, foto, scenografi eller bild. En kulturvecka som blev så framgångsrik att den anordnas i år igen.
– De har ingen ordinarie undervisning men de lär sig mer än på ett år, vi får så sjukt mycket vinning på detta, säger Cecilia Hedlund som är musik- och spansklärare på skolan.

Eleverna kulturbadar

Med sig i grupperna har eleverna sina lärare som precis som eleverna väljer grupp efter eget intresse. Här får matteläraren som är hobbykonstnär eller engelskaläraren som är fotointresserad möjligheten att svida om och leda gruppen kreativt.
Under veckan har flera av grupperna också passat på att åka på studiebesök som varit relevanta för deras arbete. Cecilia Hedlund kallar det för kulturbadande.
– Scenografigruppen kanske har lite mer tid, då spränger vi in studiebesök på Malmö Opera. Och en bildgrupp åkte till exempel till konsthallen för inspiration. Tanken är ju att också öppna upp för Malmös kulturella värld, säger hon.

Utöver det har skolan tagit in två externa aktörer som också jobbar med eleverna. Både Mikaela Olsson som danspedagog och skådespelaren och dramapedagogen Matilda Ericsson som fick stå för det stora arbetet med att knyta ihop allt till en föreställning.
– Detta är inte en klassisk föreställning som Romeo och Julia, utan det är en föreställning som föregås av att vi jobbar i tre och en halv dag med att hitta uttrycksformer på ett tema som sen visas upp i en sammanhängande föreställning, säger Cecilia Hedlund.

Skapandeprocessen i fokus

Hon menar också att Matilda Ericssons roll som regissör är en anledning till att även de mest skygga eleverna faktiskt motiverades till att gå upp på scen förra året. För tanken är att alla ska stå på scen. Något Cecilia Hedlund menar inte varit självklart för alla elever.
– Det är en stor grej idag att stå på scen, det är läskigt för eleverna som inte är vana att prata inför folk. Men förra året fick vi upp alla, säger hon.

Lärarna har varit tydliga med att alla ska vara med och framföra något på scen, och det blir enklare för eleverna när det finns mer eller mindre centrala roller.
– Alla ska få en applåd. När de får applåderna så ser man hur de växer fyra meter, säger hon.

Något hon återkommer till är värdet av att alla ska få utmana sig själva och känna kicken av att stå på scen, känslan av att vara nervös och att sedan få lyckas. Men också värdet av att börja från noll och tillsammans med sina klasskamrater bygga upp något som man själv är med och presenterar.
– Här är det ju själva skapandeprocessen som är poängen, inte slutresultatet. Och det ingår att vara nervös, att tvivla och att sedan ha en fantastisk klimax. Efter förra föreställningen pustade vi ut och sa: ‘Gud, tänk att vi gjorde det här!’, säger Cecilia Hedlund.

Fördelen med att det är skolans åttor som är med är att kulturveckan leder till positiva vinningar som eleverna har med sig i nian. De har lärt känna varandra bättre och har fått en starkare sammanhållning.
– För vissa elever är vår skolform ganska fyrkantig. Här får vi utrymme att se andra sidor av varandra och att ha gjort något så stort ihop gör att eleverna får en förståelse för varandras olikheter, säger hon.

”Snudd på vansinne”

När Cecilia Hedlund presenterade idén om kulturveckan för rektor och ledningsgruppen på skolan tyckte hon den togs emot positivt. Men de logistiska utmaningarna kvarstod. Det är mycket förberedelser och mycket som ska sitta, ett arbete som inte syns som ändå tar mycket tid. Hon menar att det kan krävas några som har erfarenhet som bereder väg.
– Det är snudd på vansinne, men också det som blir härligt. Det är ju 150 elever och det är en otrolig utmaning att få med och entusiasmera både eleverna och våra kollegor, säger hon.

Men de verkar ha lyckats, i alla fall om man lyssnar på eleverna. I utvärderingarna beskriver vissa att deras deltagande blir livsomstörtande på ett positivt sätt.
– I utvärderingen skrev en av eleverna, “Detta var det roligaste jag gjort i hela mitt liv”, säger hon.