Så blir fler på skolan delaktiga i elevhälsoarbetet

När den relativt nytillträdda skolledningen på Värner Rydén kartlade sitt arbete kände alla ett behov av att få lärarlagen och elevhälsans personal att närma sig varandra. Dessutom skärptes kraven på elevhälsoarbetet i skollagen sommaren 2023. En viktig del där är att arbetet ska ske i samverkan mellan all skolpersonal. 

– Vi ville komma ifrån glappet mellan lärarlag och elevhälsan, att man skickar blanketter mellan sig. Vi vill ha ett “vi” runt eleverna, säger Johanna Thuvesson. 

Kortkonferens varje vecka

Varje arbetslag har en kortkonferens på en timme varje vecka enligt ett rullande schema. Varje sådant möte har ett givet tema så att deltagarna kan förbereda sig och vet vad de kan förvänta sig. Ena tillfället träffar de elevkoordinator och skolsköterska och då är närvaro, frånvaro och det skolsociala klimatet det som diskuteras – och inget annat. Veckan därpå kanske det är “individkonferens”. Det viktiga är att alla får komma till tals på mötena och ge en lägesbild från just sin klass. 

– Då träffar lärarlaget kurator, specialpedagog och biträdande rektor. Då har lärarna chansen att lyfta de barnen de oroar sig lite extra för. Man kan få återkoppling kring vad som hänt i ärende, men det kan också vara diskussioner om hur vi ska undervisa för att elev x ska nå så långt som möjligt, säger Lena Stagmo. 

– Med de här “snurrorna” känner man känner sig trygg. Jag står aldrig själv i detta, utan det finns alltid forum där vi kan lyfta våra utmaningar. Till exempel om någon elev behöver en pedagogisk utredning eller extra stöd eller på något sätt, säger Ebba Ljungren, mellanstadielärare. 

Struktur och förutsägbarhet

De lyfter alla hur viktigt det är att de här mötena följer en struktur, att det finns en förutsägbarhet i modellen men att det sedan inom de ramarna är högt i tak i diskussionerna. 

– Strukturer är väl ledordet i detta och att det finns forum för diskussioner och att lärarna inte känner sig ensamma i arbetet eftersom man alltid har någon att rådgöra med och få handledning av. Behöver vi utreda det pedagogiska eller orsakerna till frånvaro? Det blir också en enorm tydlighet; när, var och hur gör vi det, Vi utvärderar och planerar inför kommande insatser så att inget faller mellan stolarna, säger Abdullahi Maxamed, elevkoordinator. 

Förutom själva konferenstiden så har arbetslagen också möjlighet att förbereda sig och göra ett efterarbete kring vad som sagts.  

– Ska jag till exempel träffa pedagogerna och prata om problematisk frånvaro, konflikter och kränkningar så har de tillfälle att förebreda och verkligen titta på sina klasser. I och med att det finns en förplanering så kan själva mötet bli en scanning men också en diskussion kring vad vi gör nu. För jag tror att utmaningen på många skolor är att man lyfter saker, diskuterar och så stannar det där. Men vad är nästa steg, vad har vi för gemensam målbild kring det och var vill vi komma, säger Abdullahi Maxamed. 

Emelie Nordström, speciallärare, håller med om att själva mötesstrukturerna gör så att arbetslagsmötena blir effektiva och leder till handling.  

– Det finns dokument där det står klart och tydligt vad som förväntas på till exempel en individkonferens, vem är till exempel sekreterare? I och med att allt finns klargjort kan vi gå direkt in i görandet. 

Allt dokumenteras direkt

På kortkonferenserna finns alltid någon ur elevhälsan eller en skolledare med som har tillgång till dokumentationssystemet Prorenta – på så sätt skrivs det direkt på sittande möte in i protokollet så att ett ärende kan tas upp på nästa EHT-möte. 

– Jag tror att strukturerna skapar en kultur av tydlig och öppen kommunikation, säger Abdullahi Maxamed. 

På elevhälsomötena kan till exempel psykolog, elevkoordinator, kurator, specialapedagog och skolsköterska delta. 

– Det är det här tvärprofessionella, vi går igenom klassen på gruppnivå, försöker se mönster och trattar ner; vad jobbar vi vidare med, säger Lena Stagmo. 

På “resultatkonferenserna” får pedagogerna presentera sin klass och deras framgångsfaktorer. Har någon halkat efter?  

– Alla från ett stadie är med för att vi ska känna hur läget är i till exempel årskurs fem. Det hjälper oss att förstå resursfördelningen, att det kanske krävs mer insatser just där, säger Lena Stagmo. 

– Apropå det här förebyggande så kan vi ju tillsammans på en resultatkonferens se att okej, är det något som vi kanske borde börja jobba med redan i årskurs fyra, som många missar senare, säger Ebba Ljunggren. 

Hälsofrämjande och förebyggande

Sedan tidigare understryks det i skollagen att elevhälsoarbetet i första hand ska vara hälosfrämjande och förebyggande.  

– Vi träffas inte i de här grupperna för att det har hänt någonting, alltså reaktivt, utan vi träffas ändå; om det så väl bara är för att Ebba och arbetslaget berättar om alt som funkar och är superbra. Kanske är det något de är lite oroliga för, då kan vi sätta in väldigt tidiga insatser, säger Lena Stagmo. 

Hon har tillsammans med Johanna Thuvesson testat modellen med kortkonferenser på en skola i en annan kommun och tagit med sig många lärdomar därifrån. Det krävs till exempel en väldigt medveten schemaläggning för att få pusslet med kortkonferenser för breda personalgrupper att gå ihop. De organisatoriska förutsättningarna måste så klart finnas där. 

– Det här kräver en ordentlig planering i tjänstefördelningen från början, så att man redan i den fasen tänker på vilka i personalen som ska kunna träffas samtidigt och gör utrymmen i scheman för det. Sedan får man tänka på att det här tar tid. Vissa arbetslag har kommit längre. Man måste få jobba ihop sig och hitta sina nya roller, säger Johanna Thuvesson. 

Egna praktiken i strålkastarljuset

Det krävs också att personalen engagerar sig och vågar sätta strålkastarljuset på sitt eget arbete och att man är nyfiken. 

– Att personalen vågar vara ett vi, det har vi jobbat jättemycket med. Ledningsgruppen är inte frånkopplad från oss, det är ett vi hela vägen. Det tror jag är en framgångsfaktor, säger Abdullahi Maxamed. 

Nu har skolan bara arbetat efter den här modellen under knappt ett år, men Lena Stagmo tycker sig redan se vissa positiva mönster. 

– Vi tycker att vi ser färre åtgärdande insatser inom elevhälsan och det gäller alla tre stadier. Vi börjar kunna lyfta individuella behov och åtgärdande insatser till ledning och stimulans på ett mer förebyggande och främjande plan. Det handlar inte bara om individuella lösningar. Vi ser varandra och våra olika kompetenser tydligare genom “vår” modell. På så sätt hittar vi fler kloka lösningar i syfte att alla barn och elever ska utvecklas, trivas och lära på Värner Rydénskolan.