Är det AI-literacitet vi ska prata om?

Jag tror alla är överens om att det behövs ökad kunskap när det gäller AI för att få en ökad förståelse för möjligheter, begränsningar men även eventuella problem. En del väljer att kalla det för AI-literacitet. Det var inte så länge sen digital kompetens var det som diskuterades flitigt och i exempelvis den nationella digitaliseringsstrategin 2017–2022 användes adekvat digital kompetens som begrepp. Vad dessa begrepp innebär är inte tydligt definierat. En känsla är att diskussionerna kring behovet av digital kompetens under det senaste året har fått stå tillbaka för just kompetens kring AI. Frågan är om vi kan se AI-literacitet som en del av digital kompetens?

Fyra aspekter på digital kompetens!

Skolverket har valt att lyfta digital kompetens utifrån fyra aspekter. Detta är ett sätt att vidga synen på vad digitalisering kan innebära för samhället, skolan och oss som individer.

Om man pratar om digital kompetens utifrån dessa fyra aspekter så är det fullt relevant att se kunskaper om AI som en del av digital kompetens. Kan det finnas en fara med att släppa diskussionerna om behovet av digitala kompetens till förmån för behovet av kompetens kring AI?

De fyra aspekterna på digital kompetens hjälper till att se behovet av kunskap utifrån ett samhällsperspektiv. Att förhålla sig till och att använda eller inte använda exempelvis generativ AI i undervisningen kräver kunskap och; beprövad erfarenhet som framöver bör bygga på forskning inom området.

Forskning och beprövad erfarenhet kring AI i skolan

Forskning tar tid! Från att det finns en önskan om vad som bör beforskas, finansieringen är klar, datainsamlingen är genomförd och inte minst resultaten är publicerade så har mycket hunnit hända. Det finns en hel del påbörjad forskning kring exempelvis generativ AI i undervisningen, men hittills är inte så mycket publicerad som bygger på de nya möjligheterna som uppkom i och med att nya verktyg släpptes mer eller mindre fritt för ett drygt år sedan. Flera forskare uttrycker att det hittills finns fler frågor än svar.

Vid webbinariet ”Gemensamt förhållningssätt till AI” som Skolverket genomförde i mitten av februari framfördes att det finns för lite erfarenhet för att säga att man ska göra på ena eller andra sättet. Den beprövade erfarenheten har med andra ord inte heller kommit så långt så att det utifrån det är möjligt att skapa några nationella riktlinjer kring användning av AI. Alla skolor behöver förhålla sig till AI och diskutera risker och möjligheter. Ett medskick från webbinariet var också att risker behöver vi ta tag i direkt, men möjligheter är det inte riktigt lika bråttom med. Riskerna omöjliggör inte användningen av AI, utan bör ses mer som vägvisare.

För högre utbildning är studenternas tillgång till generativ AI på olika sätt utmanande. Professor Peter Parnes vid Luleå tekniska universitet, beskriver behovet av att anpassa undervisningen för att dra nytta av möjligheterna men också hinder som uppkommer. Detta kan du läsa mer om i  Framtidens lärande med generativ AI som presenterades på en utvecklingskonferens för Sveriges ingenjörsutbildningar. Trots att det utgår ifrån högre utbildning så finns det mycket i publikationen som är relevant för arbetet både i grundskola, gymnasium och vuxenutbildning.

Vad är aktuellt och på gång?

Ett antal forskningsprojekt som handlar om AI i undervisningen har startat upp, men få som tittar på det utifrån en nordisk kontext, har hittills publicerat något.

En forskargrupp på Linköpings universitet startade under ht-23 ett par forskningsprojekt där de använder och vill förtydliga begreppet AI litteracitet. Det ena projektet vänder sig främst till 9–13 åringar och knyter an till behovet av kunskap för att kunna vara en aktiv och kritisk samhällsmedborgare (se fyra aspekter på digital kompetens). I projektet beskriver de bland annat möjligheter och risker kopplade till AI och sociala medier och falsk information, som fått stor betydelse i vardagen. Inledningsvis kommer AI-literacitet att definieras, för att sedan utveckla undervisningsmoduler och pedagogiska modeller. Avslutningsvis kommer klassrumsstudier genomföras där lärare och elever får testa och utvärdera undervisning om AI. Den andra studien fokuserar främst på undervisning på högstadiet där lärare får utveckla AI-literacitet genom att dels undersöka (explore) visuell information, dels förklara (explain) genom visuell information. Läs mer om dessa projekt på https://liu.se/forskning/ai-och-exploranaition.

Elin Ericsson från Göteborgs universitet doktorerade under ht-23 med avhandlingen ”Experiences of speaking with conversational AI in language education”. Den handlar om att öva på att prata ett främmande språk med hjälp av en konversationsagent som är en typ av AI verktyg. En stor del av eleverna som deltog i studien tyckte att detta sätt att öva på muntlig framställning var givande och roligt. De kände sig trygga när de pratar och tränar med en konversationsagent, vilket inte alltid är fallet i ett klassrum. Den positiva upplevelsen delades dock inte av alla elever. En del tyckte att det kändes som att prata med en livlös maskin som man inte kunde ha någon social relation med. Det återstår att se hur utvecklingen av denna typ av AI-verktyg framöver kan hjälpa elever att öva på dialog för att förbättra sina kunskaper.

I ”Pedagogisk forskning i Sverige” publicerades i oktober -23 Thom Axelssons (Malmö universitet) artikel ”AI som specialpedagogens bästa vän?”. Studiens utgångspunkt är specialpedagogik kopplat till tre övergripande teman: digitalisering, AI och maskininlärning samt lärarrollen. I artikeln diskuteras att AI kan gynna elever med behov av extra stöd och därmed bidra till en ökad likvärdighet, samtidigt som det väcker en del etiska frågor och funderingar kring skolans sociala ansvar. Thom ställer frågan om det är skolan, forskningen eller EdTech företagen som är de som påverkar och styr vad som sker?

Det här var ett första inlägg med forskning inom området, generativ AI i undervisningen. Det kommer fler!