”Viktigt att ledare erkänner att de inte har alla svar”

Som rådgivare till ledare och organisationer bidrar Deidre le Fevre med kunskap kring orga­nisationsförändringar, professionell utveckling och effektivt ledarskap. Många skolledare, inte minst i Malmö, känner till henne genom hennes bidrag i boken ”Leda professionellt lärande”. Pedagog Malmö fick en pratstund med henne då hon i veckan besökte stan.

– Hur kan skolledare och rektorer stödja pedagoger och annan skolpersonal så att de vågar ta risker? 

– Det är en väldigt viktig fråga. Jag tror att det första steget är att förstå vilka “risker” andra ser. Vi kan ju inte anta att vi vet det, eftersom en risk för mig är annorlunda än vad som är en risk för dig. Men vi kan skapa en förståelse för det genom att fråga pedagoger vad de känner…jag använder inte ordet “risk” så ofta, utan frågar efter vad det är du oroar dig för, vad du är bekymrad över och vad du behöver hjälp med. En annan viktig sak är att bara erkänna och konstatera att förändring väcker känslor, det handlar inte bara om vad vi tänker och vad vi gör. Jag tror att det är några viktiga första steg.

– Vilka “risker”, vilka situationer kan det handla om?

– Det kan handla om att du försöker introducera en ny pedagogisk metod, ett nytt sätt att undervisa. Någon ska observera pedagogen när hen undervisar. Det kan kännas som att någon ska döma dig. Så att prata om och förklara varför man ska förändra något eller införa något nytt kan hjälpa. En annan situation kan vara att det finns en ny bedömningsprocess  och att det finns en oro för att eleverna inte ska klara sig så bra. Att vara medveten om att när något förändras så kan det kännas värre innan det blir bättre.

– Varför är det viktigt att skolledare ser pedagogerna som “studerande”?

– Det är precis som att en lärare behöver se sina elever som studerande. Skolledare behöver ha det här synsättet eftersom pedagogerna förmodligen är lika olika varandra som eleverna. De har olika idéer och synsätt, olika sätt att lära sig saker, olika styrkor och utmaningar. Och om de “studerande” pedagogerna ser att rektorn ser dem som människor med olika behov och att de får stöd, då är det mer sannolikt att de medarbetarna vågar ta fler risker i jobbet och engagerar sig mer.

– Hur kan man utveckla en inställning eller ett sätt att tänka där man vågar ta risker och anta utmaningar?

– Det är intressant, för i yrkesrollen som pedagoger och skolledare förväntas dessa vara experterna, men här behöver de också vara frågande, undrande, våga erkänna att de inte vet och våga vara sårbara. Jag tror på att försöka sprida den inställningen bland medarbetarna. Att prata om ledarskap och undervisning som yrken vi lär oss och undersöker, att vi inte alltid har svaren på allt.

Också genom att få skolledare och pedagoger att inse att de vuxna behöver samma stöd. Eleverna förväntas ta risker hela tiden. Det är viktigt att det inte är förknippat med negativa följder när vuxna tar risker, att det är okej att misslyckas så länge du ser det och använder det som ett lärande och att fortsätta utvecklas. Jag menar inte att det är okej att misslyckas som ledare och pedagoger, men det är okej att prova något nytt, testa och undersöka det. Okej, det funkade inte, så vad gör vi härnäst?

– Vilken typ av arbetsmiljö tror du skulle gynna ett sånt här klimat där man vågar testa saker?

– Jag tror att arbetsmiljön och kulturen är väldigt viktig, att det är en kultur som präglas av lärande; att alla känner sig bekväma med det, både elever, skolledare och pedagoger. För skolledare är det intressant, eftersom de måste visa att de är kompetenta och har koll på läget så att medarbetarna litar på dem. Samtidigt behöver de visa lite sårbarhet, att de också lär sig. Så det är en balansgång som jag tror är ganska viktig att klara av.

– Utifrån din erfarenhet, vilka är de vanligaste hindren för att man ska våga ta “risker” på jobbet?

– För att ledarskap och undervisning är en så offentlig, publik verksamhet. Jag vet inte hur det är i Sverige, men på Nya Zeeland tror sig alla veta hur man ska undervisa eller vara en ledare. Men ingen säger till ingenjörer hur de ska brygga broar eller till arkitekter hur de ska rita byggnader. Sedan är det ett så viktigt uppdrag, med höga insatser; att eleverna känner att de bemöts väl, att de mår bra, att de lär sig och är engagerade.

– Att hitta den här balansgången där någon känner att hen är i en komfortzon där man kan lära sig och vågar ta risker, men samtidigt inte känna sig för osäker, låter som en utmaning och något väldigt individuellt?

– Det är väldigt individuellt och det är en av utmaningarna här; dessutom kan det vara så att man reagerar olika under olika dagar, i olika kontexter. Det är viktigt att som skolledare vara medveten om att lärande och ledarskap är något personligt och att göra det tydligt att du är medveten om att förändringar kan vara jobbiga – men även, för vissa, något lustfyllt.

– Du har beskrivit din egen skolgång i negativa termer. Varför?

– Jag tycker skolan var väldigt vuxenfokuserad och väldigt fokuserad på bedömning, uppfattningen att ju mer du bedömer desto mer lär du dig om eleverna. Samtidigt glömde man då att du kan bedöma hur mycket som helst, men så länge eleverna inte lär sig och får stöd så sker det inga förbättringar och ingen utveckling. Så det är slöseri med tid.

– Du har sagt att din forskning inte är svår att förstå, men svår att implementera – hur då?

– Det är lätt att säga att vi ska stödja lärarna känslomässigt, men hur gör vi det? I ett professionellt yrkesmässigt sammanhang tillsammans med kollegorna är det lätt att nicka och säga ja på frågan om man är beredd att förändra något, men inombords kanske man tänker att “jag är inte säker att jag klarar det här”. Så det är mer komplext än det kanske låter.

Deidre Le Fevre

Forskare och ansvarig för forskarutbildningen inom pedagogiskt ledarskap vid University of Auckland. Inledde sin yrkesbana som grundskollärare i Nya Zeeland och Storbritannien och doktorerade sedan i USA och började forska och undervisa vid Washington State University. Hon har ansvarat för forskningsprojekt om effektivt ledarskap och effektiva praktiker inom professionellt lärande. Hennes fokus har ofta varit praktiker som stödjer ledare och handledare och hjälper dem att att hantera relationer och komplexa problem.

Skrev tillsammans med Helen Timperley, Kaye Twyford och Fiona Ell ”Leda professionellt lärande” (2020), där utgångspunkten är att undervisning är komplext och ställer krav på skolledares och lärares adaptiva kompetens, hur samarbete sker för att anpassa undervisningen till en särskild situation, med hänsyn till både människorna runt omkring en och till miljön.