“Vi pedagoger behöver vara detektiver i arbetet”
Fortbildar sig om vårdnadshavarnas upplevelser
Del 2. På Brandvaktens förskola kan barnen inte själva berätta om hur dagen varit, då är det extra viktigt att det finns ett starkt band mellan förskolepersonal och vårdnadshavare. Förskolan är en av få renodlade funkisförskolor i landet. - För oss i personalen är det viktigt att vårdnadshavarna förstår att vi på förskolan är ett team, säger förste förskolläraren Ulrika Artberger
Redan två månader innan barnets inskolning hålls ett första möte mellan vårdnadshavare och förskolepersonal på Brandvaktens förskola. Förskolan riktar sig till barn med flerfunktionsvariationer och som ofta även befinner sig på en väldigt tidig utvecklingsnivå. Första mötet med vårdnadshavare handlar mycket om att få en helhetssyn kring barnets behov gällande till exempel medicinering och behov av arbetsstol. Men det handlar även om att börja bygga en relation till både barn och vårdnadshavare.
Läs mer om Brandvakten förskolas i del 1.
Ett stort steg att börja förskola
Inskolningen på Brandvakten förskola är extremt viktig, ofta finns vårdnadshavare med på plats varje dag under två veckor men ibland även längre. Det handlar inte enbart om att få en introduktion kring barnets rutiner som ofta innebär en hel del medicinering, utan även om kommunikation.
– Då får vi även vägledning från vårdnadshavare i att översätta barnets uttryck. Till exempel kan en speciell rörelse med munnen betyda att ett barn vill dricka eller äta. Hos ett annat barn kanske det finns en speciell ögonrörelse som betyder en viss sak, det behöver vi i personalen lära oss, säger förskolläraren Tina Malmgren.
Förskolepersonalen har också ett nära samarbete med bland annat barnrehabiliteringen, fysioterapeuter, arbetsterapeuter och dietister. Ibland har barnet vistas hemmet under flera år eftersom vårdnadshavare ofta inte känner till att Brandvaktens förskola är ett alternativ.
– För vissa vårdnadshavare är det därför ett stort steg att lämna sitt barn hos oss. Med tanke på att barnen inte själva kan berätta något så krävs ett stort förtroende för oss från vårdnadshavarna. För oss är det viktigt att vårdnadshavarna förstår att vi på förskolan är ett team, säger Ulrika Artberger
– Det kan också finnas en sorg hos vårdnadshavare vi möter, över att ha ett barn med någon form av progressiv diagnos där barnet kanske backar i utvecklingen. Det är något som vi behöver förhålla oss till. Det händer också att barn avlider, vilket är otroligt sorgligt för oss alla, säger Tina Malmgren.
Som fortbildning har förskolans personal läst litteratur som inriktar sig på vårdnadshavare och familjemedlemmars upplevelser av att ha barn med olika flerfunktionsvariationer.
– Det är viktigt för oss att få kunskap för att kunna sätta oss in i familjens olika upplevelser och kunna bemöta dem på allra bästa sätt. Vi har läst till exempel boken Väntesorg och När du ler stannar tiden av Anna Pella. Vi håller just nu på att läsa Prinsessan av September av Sanna Eriksson, säger Ulrika Artberger.
Lätt att vara för snabb som vuxen
Ulrika Artberger och Tina Malmgren beskriver hur de får agera detektiver i det dagliga arbetet och genom lek och nyfikenhet tolkar barnens uttryck.
– Vi gör allt i lek. Leken är vårt honnörsord. Vi måste också vara nyfikna på vad våra barn uttrycker. Låt oss säga ett barn välter ned en leksak på golvet. Då kan jag som pedagog välja att undersöka det. Vad händer om jag sätter tillbaka leksaken på samma plats, välter barnet ned leksaken igen? Skrattar barnet? Och om barnet skrattar, är det till exempel av ljudet från ett föremål som slår i marken – eller handlar det om att barnet vill att vi två ska samspela och att det är det roliga, berättar Ulrika Artberger.
Finns det något vanligt misstag ni tror många vuxna gör i kommunikationen med barn som saknar verbalt språk och befinner sig på ett tidigt utvecklingsstadium?
– Ja, det är nog lätt hänt att vi vuxna inte ger barnen tillräckligt med tid att reagera. Vi behöver ibland stanna kvar längre i situationer för att låta barnen landa i vad som händer, säger Ulrika Artberger.
– Ja, men det kan ju handla om små saker i vardagen som att inte byta sida för snabbt i en bok när vi har högläsning. Eller att hålla boken nära och vinkla den så att ett synsvagt barn eller ett barn i arbetsstol har möjlighet att se utifrån sina förutsättningar. Ofta vilar ju blicken upp mot taket om man sitter i en arbetsstol, förklarar Tina Malmgren.
– Många vuxna har nog ett större behov av att göra nya saker, medan barn ofta uppskattar när aktiviteter upprepas. Vi vuxna behöver reflektera för att få erfarenhet kring hur olika barn tar in saker bäst och hur vi kan bemöta varje barn. Att till exempel erbjuda aktiviteter i mindre grupper och miljöer med lägre ljudnivå för synsvaga kan vara en sådan sak, reflekterar Ulrika Artberger
Slutligen, vad är det bästa med att jobba just här?
– Det bästa är ju barnen och att se dem må bra. Det är något speciellt när man ser glimten i ögonen på dem, eller något så simpelt som att se ett av barnen bada i vårt interaktiva bollhav för första gången och man ser att barnet älskar det, säger Tina Malmgren.
– Eller till exempel första gången man får den där kontakten med ett nytt barn på förskolan och kanske får ett stort leende av barnet, det känns ju wow, säger Ulrika Artberger och ler själv stort.
– Jag har varit förskollärare i över 40 år och jobbat på olika ställen. Men här på Brandvaktens förskola känner jag att jag lär mig saker hela tiden, varje dag, säger Tina Malmgren.
