Malmö latinskolas resa genom judisk historia och kultur 

Det är tisdag eftermiddag och Fredrik Sieradzki, verksamhetsledare på judiskt kunskapscenter i Malmö synagoga, guidar en grupp gymnasieelever, runt gudstjänstbyggnaden i utställningens olika stationer. Tidslinjerna som är inbyggda i bänkraderna på synagogans övervåning skildrar församlingens historia, innehåller personliga berättelser om enskilda personer och om upplevelser av antisemitism fram till i dag.

I hörlurar kan man lyssna till församlingsmedlemmen Lea Gleitman, som överlevde Förintelsen och grundade Förintelsens ögonvittnen. De här eleverna deltar i den allmänna visningen, inom ramen för religionsämnet. Fokus ligger här på judiska traditioner, högtider och lokala Malmöhistoria; hur man firar shabbat och sjunger hymner, bland mycket annat.

Erbjuder flera workshops

På kunskapscentret erbjuds också en workshop om traditioner och identitet, en visning kring det nationella minoritetsspråket jiddisch och ett program om Förintelsen och antisemitism. Den sistnämnda kretsar bland annat kring personliga vittnesmål om antisemitiska upplevelser både bakåt i historien, under Förintelsen men också i dagens Malmö; konkreta exempel på hur antisemitismen kan yttra sig.

Elda Westman, en av eleverna från Malmö latinskola som den här dagen besöker kunskapscentret, har också deltagit på en av skolans hågkomstresor till Polen.
– Jag har varit i Krakow, så vi har lärt oss mycket där. Även om man tror att man förstår så förstår man ju inte alls egentligen, själva skalan på förintelselägren.

Studie om hågkomstresorna

Just gymnasieelevers resor till minnesplatser för folkmord, som till exempel förintelselägret Auschwitz-Birkenau, har en positiv effekt på elevers förmåga att se händelserna från offrens perspektiv; detta enligt en studie från Lunds universitet som publicerades 2024 och som leddes av Magnus Lindén, forskare vid institutionen för psykologi. Magnus Lindén och hans kollegor följde 143 gymnasieelever i Malmö i åldrarna 17-18 år och samlade in deras reflektioner genom ett stort antal frågor i enkätform.

Magnus Lindén har också deltagit i historie- och samhällsläraren Daniel Skölds undervisning kring antisemitism och Förintelsen, som ett led i att förbereda eleverna både på besöken i synagogans kunskapscenter och på hågkomstresorna till Polen. Ett moment som kan sammanfattas som “ondskans psykologi”.
– Han har ett socialpsykologiskt perspektiv i sin föreläsning som försöker förklara vad det är som får människor att begå de här handlingarna mot varandra. Och så pratar han om personlighetstyper och tar upp exempel från Stanford prison experiment och Milgrams lydnadsexperiment, säger Daniel Sköld.

Den andra halvan av föreläsningen belyser frågan om hur vi ska motverka det här.
– Att man ska utöva ett aktivt medborgarskap, öva sig på att vara empatisk, ta ställning, säga ifrån, ge redskap till att motarbeta det här. Om första halvan tar upp exempel på brott mot mänskligheten genom historien så ger den andra halvan exempel på aktiv motstånd.

Grupptryck och indoktrinering

Poängen med det här upplägget är enligt Daniel Sköld att visa för eleverna att vem som helst under fel omständigheter kan bli en förövare. Och att belysa grupptryck och indoktrinering.
– Även förövarna är människor. Vi tenderar att se dem som någon sorts omänskliga monster och då blir det så lätt liksom att säga att de är monster, de är inte som oss, det kommer aldrig hända igen. Men jag tror eleverna får sig en ögonöppnare; det här är ganska vanliga människor, de flesta av dem.

Daniel Sköld har också använt sig av Pedagogisk Inspirations stödmaterial kring Israel-Palestina-frågan, inte minst för att sätta händelserna i en historisk kontext.
– Vi pratar mycket om Israel och Palestina på samhällskunskapslektionerna och har haft FN-rollspel om det. Jag upplever att de flesta eleverna är förhållandevis nyanserade. Under melodifestivalen hade vi musikelever som var involverade och det var andra som hade åsikter om det. Men vi pratar om hur man kan uttrycka sig och kritisera Israel utan att vara antisemitisk, att inte svepas med i generaliseringar, säger Daniel Sköld.

Pedagogiska mervärden

I Malmö synagoga har Mårten Dahlrot, ämneslärare på Malmö latinskola, precis avrundat studiebesöket. Han ser framför allt två pedagogiska mervärden med besöken.
– Man får uppleva den fysiska miljön, uppleva saker med flera sinnen. Mina klasser har fått smaka, lukta, lyssna på sånger. Det ger en mycket mer dynamisk och påtaglig upplevelse än vad man kan skapa i ett klassrum. Besöket ger mängder tillfällen till att reflektera vilket jag tror leder till att de lär och minns mer i efterhand.

Det andra handlar om mötet med en riktig person, en människa av kött och blod som berättar om sin tro och sina erfarenheter.
– Det kan vara lätt att se andra religioner och trosuppfattningar som “något annat”, “något främmande”. Genom mötet med en person upphäver man snabbt mycket av det avståndet. Möjligheten att prata, lyssna, ställa frågor gör också att man enklare uppfattar de fundamentala likheter som finns mellan mig och den andre. På det sättet tror jag att mötet leder till förståelse och upplöser förutfattade meningar och fördomar, säger Mårten Dahlrot och fortsätter:
– Det finns också en stor vinst i att jag inte behöver göra mig till uttolkare av vad en specifik tro är eller säger. När eleverna är på besök i synagogan kan de själva ställa frågor och göra sina egna tolkningar. Det ger en mer holistisk bild av religionen och dem som följer den samtidigt som förenklingar motverkas.

Några veckor efter att de kommit hem från en hågkomstresa anordnar eleverna på Latinskolan en temadag med bland annat workshops och fotoutställningar; ett efterarbete som har samma givna plats som förberedelserna.
– Just genom att ge förförståelsen med det historiska, den judiska kulturen och det här om förövarna så har eleverna en bas att stå på i det de upplever. Det är ju en ganska jobbig resa i mångt och mycket, säger Daniel Sköld.