”Det borde lärare veta om Ramadan”

Genom vårt arbete med Grundskolefotboll mot rasismer träffar vi många barn som uttrycker väldigt skilda upplevelser av hur artikel 14 i barnkonventionen efterföljs och respekteras på deras skolor. Artikel 14 säger: Att alla barn har rätt till sitt eget språk, kultur och religion.

Därför blev det viktigt att inför årets Ramadan fråga barn och unga om hur deras erfarenheter och kunskap kan ge dem som inte är muslimer en bättre förståelse men även ge våra skolor mer kunskap för att kunna planera bättre och underlätta för att inkludera de barn som väljer att fasta. Jag fick möjligheten att genomföra ett antal barnintervjuer och frågade barnen om de ville dela sina erfarenheter kring Ramadan. Hur det fungerar på deras skola, men även varför de valt att fasta? Vad upplever de som svårast under denna period? Vad de önskar att lärare och skolorna skulle veta och eventuellt göra för att alla barn ska känna sig inkluderade?

När jag frågade dem om vad som är det svåraste med Ramadan under skoltid svarar de bland annat att vissa år har de lagt de nationella proven under Ramadan, vilket gör att det är väldigt svårt för de flesta att koncentrera sig. Många av barnen bryter fastan för att inte riskera att få sämre betyg. Det är svårt att behålla fokus under längre tid som proven är.

“Vi skulle kunna ha kortare dagar, förenkla vissa lektioner eller till exempel på gymnastiken inte ha de svettigaste aktiviteterna då vi inte kan dricka vatten.” MH 14 år

Flera av barnen berättar också att en viktig del för dem med Ramadan är att det handlar om att fasta från olika yttre intryck och distraktioner, vad de väljer att titta på eller läsa. Att fasta blir en andlig upplevelse “för att komma närmare Gud”, som en pojke uttryckte det. Då ska de inte heller lyssna på musik. Pojken berättade vidare att på gymnastiklektion hade de satt på musik, vilket han blev uppmärksam inte behövdes egentligen. Han hade frågat sin lärare om de kunde undvika musiken vid det tillfälle då det var under Ramadan. Detta hade vikarien gått med på efter att ha lyssnat på eleven och varför detta spelade roll för honom. Det gjorde tyvärr inte läraren som sedan kom tillbaka.

”Det andra som inte fastar tror att det är enkelt, men ibland är det svårt, vi har inte samma energi, du behöver vara extra stark för vi blir tröttare och har mindre ork. Det är också jobbigt när ens klasskamrater äter godis framför en eller pratar om hur god maten var efter lunchen.” Isak 11 år

Detta var det flera av barnen som berättade om, att deras klasskamrater medvetet provocerade dem genom att äta mat framför dem, på rasterna, eller efter skolan. Men även att de pratade väldigt mycket om mat, vad de ätit och hur gott det varit. Det var tydligt att de påverkades av det.

“När jag gick på min gamla skola var det bara de som gick på högstadiet som fick stanna kvar i sina klassrum men bara om de skötte sig. Men då jag gick i mellanstadiet, i sexan, vi var tvungna att sitta i matsalen. Nu har de ändrat reglerna. Så nu måste jag inte sitta i matsalen.” Azan 14 år

”Ett år fick jag avbryta fastan för att vi hade en utflykt, en friluftsdag i skogen och vi skulle laga mat på stormkök, vilket vi gjorde, jag samarbetade, var delaktig, pratade i gruppen, det var uppgiften men sen tvingade de mig att provsmaka och äta maten, vilket det inte står i kunskapsmatrisen om. Detta kändes kränkande. ” Norah 16 år

De flesta barnen önskade att deras lärare och skola hade mer kunskap och många uppskattar när de får nyfikna frågor men det kan också kännas att det blir de som ska undervisa vuxna och ibland kan det bli tröttsamt när de får samma frågor om och om igen; speciellt när de upplever att lärarna eller klasskamraterna har stereotyper om vem som är muslim och fastar.

De uttrycker alla att de önskar en större förståelse och att det är stor skillnad på de skolor och klassrum där även rektorn eller läraren är muslim, för då finns större förståelse och andra anpassningar. Som på en skola i Stockholm som även har ett bönerum för alla religioner, vilket är uppskattat. Något barnen menade var viktigt för dem eftersom för att fastan ska gälla, behöver de få be sina böner. När läraren är muslim upplever barnen att de kan dela hur det går för dem, hur de mår och få stöd, då de känner att deras religion och identitet respekteras.

Barnen berättar att på vissa skolor har de speciella rum där barnen får vara i under lunchen, där får de pyssla och ta det lugnt. Ibland får de sitta med sin dator men många väljer också att vila och be.

Vissa barn har inte fastat så länge, för några är det första gången i år men har förberett sig genom att till exempel fasta endast helger, en dag i veckan, beroende av ålder och i samtycke med sina föräldrar. De har successivt ökat antalet dagar. För dem som är aktiva på sin fritid, de som sportar är det en extra utmaning. Samtliga uttrycker en stolthet och glädje över att Ramadan ger dem en möjlighet “att vara den bästa versionen av dem själva” som en flicka uttryckte det.

“Man är extra snäll, och vi tänker på dem som är fattiga och hemlösa och försöker sätta oss in i deras skor.” Azan 12 år

När jag frågar dem om vad skulle de vilja att lärare och skolor tänkte på för att alla barn ska känna sig inkluderade:

”Jag önskar att vår skola planerade in Ramadan, på samma sätt som när de till exempel anpassar lektionerna och skapar mysig stämning kring jul. Det är ett annat tempo, vi pysslar, tittar på film, tänk om vi även gjorde det den sista veckan eller sista dagarna innan Ramadan avslutas? Det skulle betyda jättemycket.” Norah 16 år

“På min skola får alla elever som ska fasta brev skickat hem till vårdnadshavare för underskrift. Då vet de på skolan och vi kan stanna kvar i klassrummet under lunchen. Då kan man passa på att vila, för vi blir trötta. Vi är uppe på natten för att äta och umgås med familjen, vi behöver ta det lugnt.”  Sultan 12 år

“Jag skulle vilja att vi pyntade precis som vi gör till jul och påsk, det gjorde vi på min gamla skola. Vi gjorde kort och stjärnor som vi satte upp i fönstret” Amina 10 år

“En kille jag känner hade sjukat sig från skolan sista dagen för han fick inte ledigt från skolan. Sen blev det en anmälan för att de visste att det var på grund av Eid. Så onödigt, när alla är lediga till jul och Eid är som vår jul, varför inte ge honom ledigt i stället?” MH 14 år

Det är verkligen berikande att lyssna på barnen och de unga, jag lär mig och blir berörd över hur de uttrycker sig.

Några fler tips barnen ger oss:

• Lärarna behöver mer kunskap om minoritetsgrupper
• Skolan borde känna till diskrimineringslagen
• Ramadan påminner mer om påsken, att tänka på att då fastar man också, det är en inre resa och där vi försöker vara bättre människor
• Planera bättre, nationella prov, gymnastik, hemkunskap m m
• Skapa mysigare stämning, framför allt de sista dagarna, så som till jul
• Fråga mer, ställ nyfikna frågor till oss men ta också reda på kunskap själv
• Tvinga oss inte att sitta i matsalen
• Ge oss ledighet för Eid utan att göra en stor grej av det
• Tänk på att vi är tröttare, alltså har vi mindre energi och är mer kinkiga
• Vi behöver dra oss undan, vara mindre sociala, respektera oss

Utgick från de fyra grundprinciperna

Inför intervjuerna och för att försöka förstå artikel 14 i barnkonventionen bättre utifrån ett barnrättsperspektiv utgick jag ifrån de fyra grundprinciperna:

Artikel 2: Alla barn är lika mycket värda/inget barn får bli diskriminerat

I det här specifika fallet, bad jag om hjälp och efterfrågade barn i olika åldrar och med olika bakgrunder, från olika skolor i Malmö men fick även tillgång till barn med erfarenhet av skolor i en mindre stad i Skåne samt en skola i en förort i Stockholm. Barnens åldrar varierar mellan 10-16 år. Totalt intervjuade jag sex barn, alla födda i Sverige men när jag frågade vilka nationaliteter de identifierade sig med svarade de: Palestina, Afghanistan, Somaliland, Västafrika/Asien, Pakistan, Bosnien. Islam var självklart också en stor del av deras identitet.

Artikel 3: Barns bästa med fokus på barnperspektivet

De jag bad om hjälp var vänner och bekanta som i sin tur givit mig förtroendet och frågat barn de kände om de ville prata med mig. Vid en gruppintervju var en vuxen med under intervjun för att barnen skulle känna sig trygga och lämnade rummet när de upplevde att barnen var okej med att vara själva. De andra intervjuerna var över telefon och jag frågade om deras föräldrar visste att de skulle bli intervjuade och bad dem att säga till om något inte kändes okej eller om de ville avsluta intervjun. Avslutningsvis frågade jag dem om det var något jag eventuellt glömt att fråga om eller ville tillägga. Samtliga barn hade mycket att berätta och uttryckte tacksamhet över att ha fått frågorna och att få dela sina erfarenheter.

Artikel 6: Alla barn har rätt till liv och utveckling

Att göra barnintervjuer och att ställa nyfikna frågor till barn och unga är något som berikar och utvecklar samtliga inblandade är min upplevelse, speciellt när det kommer till frågor kring identitet och barnperspektiv och där de i detta fall även får ge tips på hur lärare och skolor skulle kunna göra för att bättre förberedda och skapa förutsättningar för de barn som väljer att fasta under Ramadan. Detta är trots allt deras liv det gäller och en stor del av det tillbringar de i skolan; därför är skolan en oerhört viktig plats för barn och unga men även för dem som arbetar på en skola. Det är precis som för barnen, deras arbetsmiljö och det behövs en bra arbetsmiljö för att må bra och vara trygga för att kunna göra ett bra arbete, oavsett om du är barn eller vuxen.

Artikel 12: Alla barn har rätt att uttrycka sin åsikt och bli lyssnade på

Min erfarenhet av att skapa trygga miljöer där barn och unga vill berätta om deras upplevelser och kunskap vilket ger oss möjligheter för att lyssna och ta del av deras inre, tankar och känslor är ett privilegium och något av det bästa med mitt arbete som antirasistisk barnrättstrateg. Därför behöver jag fråga barnen och lyssna på vad de har att säga.