Om modernitet och antisemitism

Programleder gör Björn Westerström, som arbetar med Malmö stads satsning mot antisemitism.

Lyssna också på: Om antisemitismens kristna historia

Här följer en transkribering av hela avsnittet:

Välkommen till ett specialavsnitt av Podagog i Malmö. I tre avsnitt får vi tre forskares perspektiv på antisemitism. Björn westerström, som jobbar med Malmö stads satsning mot antisemitism, producerade poddarna under sin tid på Segerstedtinstitutet. Temat för det här avsnittet är modernitet och antisemitism. Lars M Andersson, universitetslektor i historia vid Uppsala universitet, berättar om hur osäkerhet och rädsla i övergången till den moderna världen skapade nya funktioner för antisemitiska fantasier.

Björn Westerström
Ja, hej och välkomna! Det här är då en podd producerad av Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet och jag heter Björn Westerström och är projektledare på Segerstedtinstitutet. Och med mig här har jag Lars M Andersson. Lars, du är lektor vid Uppsala universitet och har sysslat med antisemitism ända sedan du doktorerade har jag förstått det som, kanske är ännu längre än så.

Lars M Andersson 
Ja, alltså, jag började med det redan på kandidatnivån och skrev min C-uppsats om svensk antisemitism och sedan dess har jag fortsatt.

Björn Westerström 
Ja, det är på det viset. Ja, och jag tänker att du har…du är historiker, men du har sysslat väldigt mycket med judaistik också, om jag förstår det rätt.

Lars M Andersson 
Ja, en hel del, jag har inte skrivit så mycket om det, men jag är ju föreståndare för någonting som heter Forum för judiska studier tillsammans med kollegor som heter Cecilia Wassén.

Björn Westerström 
Och du skrev ju också din doktorsavhandling, Om antisemitism i skämtpressen under 20- 30-talet, stämmer det?

Lars M Andersson 
Ja, från sekelskiftet 1900 fram till 1930. Jag brukar i dehär sammanhangen säga att alltså när man får den här typen utav frågor så den första frågan man får är eller rättare sagt det dom egentligen frågar är, är du jude? Och det är jag inte och det finns någon föreställning om att det är huvudsakligen är personer med någon form utav judisk bakgrund som ägnar sig åt att forska om antisemitism. Och så är det inte. Och så bör det inte heller vara eftersom ju antisemitism är ett problem i majoritetssamhället som drabbar judar, men det är liksom inte judars problem som de ska behöva hålla på att hantera på olika sätt.

Så därför så tycker jag att det är viktigt att man som företrädare eller som tillhörig majoritetsbefolkningen, ägnar sig åt att studera fördomar och förföljelse av minoriteter så att det är väl en bevekelsegrund. Men ytterst så bottnar det väl i att eller intresset kommer sig av att min farmor när jag var liten alltid sa att judar det är bra folk och bakgrunden till det var att min farmor och farfar var fattiga och hade det ganska eländigt som väldigt många hade i början på 1900-talet i Sverige och hon städade hos folk, bar in ved och hämtade tvätt som och sedan tvättade i tvättebäcken som kommunen hade kulverterat och gjort ett litet hus.

Där stod hon och högg ved och eldade och sedan lämnade hon tillbaks den färdiga tvätten. De flesta betalade ganska illa och behandlade väl farmor som ett jon.
Ett undantag, och det var Sofia Döre som tillhörde stans enda judiska familj. Hon behandlade farmor som en människa, betalade bättre än de andra damerna och bjöd också in farmor på kaffe i salongen och inte i köket efter det att farmor hade gjort sitt jobb och skickade också med avlagda kläder till min far och min farbror och sådär.

Detta gjorde att min farmor tyckte att judar var minsann bra folk, så det hade jag med mig från det jag var väldigt liten och sen så när jag blev tonåring och så där så blev jag som så många andra unga män intresserade av andra världskriget och någonstans där när man börjar läsa om Förintelsen och så inser jag att de här som nazisterna vill utrota det var samma människor som min farmor sa var bra folk och där någonstans tror jag att mitt intresse för antisemitismen föddes.

Björn Westerström 
Jag tänkte vi kanske kan börja där; det finns ju de här begreppen antijudaism och antisemitism. Skulle du kunna kanske utgå ifrån de begreppen och berätta lite vad de står för?

Lars M Andersson 
Alltså traditionellt så brukar man ju skilja mellan kristen antijudaism och sen så nån form utav modern rasbaserad antisemitism. Ytterst handlar det om olika legitimeringsgrunder för fientligheten. Antingen en föreställning om judarna som kristendomens argaste fiender och som Kristusmördare och så där, eller som judarna som företrädare för en ras eller en antiras som på olika sätt hotade övriga raser, kanske framförallt den ariska eller den germanska som man sa.

Så att den skillnaden finns och det finns ju också en kronologisk aspekt i det att den kristna, antijudaismen föregår den moderna rasantisemitismen. Men om man väl har sagt det så är det också viktigt att framhålla att det finns rastänkande och rasföreställningar om judar redan under medeltiden och man kan se det i kyrkokonsten där judarna representeras som rasstereotyper redan under medeltiden.

Och man kan också se det i Spanien till exempel där spanska teologer på 1440-talet lanserade doktrinen om blodets renhet där man har föreställningar som jag idag skulle säga är rasistiska så där det finns en uppfattning om att judarna är fördärvade och det fördärvet hänger samman med deras blod som förs över från generation till generation så att det det fanns ett rastänkande redan tidigare. Och det är också så att den kristna  antijudaismen försvinner ju inte med moderniteten utan den fortsätter och finns kvar än idag i olika former så att det är en ganska grov uppdelning som man gör där.

Man måste tänka sig att det finns liksom överlappningar och att det lever kvar och då att de finns parallellt. Men det blir en annan tyngdpunkt skulle man kunna säga, från slutet av 1700-talet och framåt och framförallt från andra halvan av 1800-talet och in på…ja, egentligen till andra världskrigets slut.

Björn Westerström 
Jag tänker, vi kan kanske kasta oss in i det här lite svåra begreppet modernitet?

Lars M Andersson 
Ja, och det är ju ett elände och det finns ju också herrans massa olika definitioner och det finns en massa olika forskare som har beskrivit det på lite olika sätt. Tittar man på det historiskt så kan man se att moderniteten börjar med de tre stora revolutionerna, den franska, den amerikanska och den industriella. Så det är två politiska och en ekonomisk skulle man kunna säga och det innebär en radikal omvandling utav det traditionella samhället, alltså nya sätt att producera det kapitalistiska produktionssättet och det har ju också och göra med alltså uppfinningar och ny teknik, ångmaskin och allting annat sånt som gör att samhället omvandlas i en väldigt radikal och hög takt.

Man brukar säga att alltså före moderniteten så gick man liksom i sina fäders och mödrars fotspår. Alltså man lärde sig det man behövde utav sina föräldrar, fortsatte ofta inom deras näring och så vidare. Med moderniteten så bryts det och det innebär också en kraftig urbanisering, alltså att folk flyttar från stad till landsbygd. Det är allt färre som är sysselsatta inom jordbruk och fler som då är sysselsatta inom industri framför allt. Men man ska också tänka på att detta är en process över tid. Men det som händer då är ju också att det gamla traditionella samhället slås sönder och de sociala relationer och så som kännetecknar det samhället ersätts av andra typer utav sociala relationer.

Från närhet till distans och så vidare och man rör sig från ett sammanhang där man liksom har känt i stort sett alla i sin närhet och så vidare till stora städer, befolkade utav anonyma främlingar och där man då behöver liksom lära sig att läsa de här människorna som finns omkring en och hantera en helt ny situation, och man får ju också nya klasser; arbetarklass, till exempel som inte har funnits på det sättet tidigare och man får om man ska prata marxistiska, en grundläggande konflikt i samhället mellan arbete och kapital, alltså de som äger fabriker och liknande och de som säljer sitt arbete på en arbetsmarknad.

Björn Westerström 
Men man tänker ju liksom ändå att i den här stora förändringen då liksom och att vi har de här tankarna, de här föreställningarna om judar som finns i den konfessionella såväl som den folkliga kulturen då? Men när man ändå kan tänka sig att liksom med vetenskap och allting, så skulle det här på något sätt…det är ju lite naivt, kanske, men slipas bort och så småningom försvinner med annan vidskeplighet och så där. Men så sker inte. Men hur ska man förstå det som händer där i det här…när det förändras och snarare blir en del av av moderniteten med de antijudiska tankarna.

Lars M Andersson 
Jag tror att man ska se det alltså just som du säger som en del utav moderniteten. Alltså dels så förändras som jag antydde innan klassrelationer och annat sånt här och det som händer med moderniteten är att judarna helt plötsligt hamnar i kläm. Alltså, det finns en judefientlighet som kommer underifrån från den framväxande arbetarklassen och dess företrädare som samtidigt är de som är de tydligaste motståndarna mot antisemitism.

Det måste också sägas, men det finns liksom en form utav antisemitism som ser ut som maktkritik och som en kritik underifrån. Och samtidigt så är det ju också så att den gamla eliten tappar; godsägare adel och andra såna här de får lämna mark eller lämna plats till de nya kapitalisternas industrimagnater och andra så här och de båda grupperna skyller sin situation på någon som då i det här fallet blir judarna så att man får liksom en dubbel fiendeskap, både så att säga ovanifrån och underifrån som kommer som en följd utav de här samhälleliga förändringarna och ekonomiska och sociala förändringarna.

Och sen är det också så att det finns ytterligare en grupp som också kommer i kläm och det är alltså hantverkarna. Det är när man går över från en hantverksproduktion till en industriproduktion så innebär det ju att de traditionella hantverksyrkena som hade tänkt sig att nu är jag gesäll sedan ska jag bli mästare och egen verkstad och så vidare och göra den typen utav karriär. De möjligheterna försvinner och istället så proletariseras hantverkarna och blir industriarbetare.

Och man kopplar då detta till judarna och det hänger i sin tur samman med att antisemitismen har ju väldigt tydliga drag utav konspirationsteori. Ja, det är ett sätt att förklara hur världen hänger samman och ett sätt att förklara sin egen situation och de motgångar och ja obehagligheter som drabbar en själv och det hänger i sin tur samman med liksom antisemitismens centrala roll i den kristna västerländska civilisationen.

Judarna har liksom redan från början varit kristendomens och kristenhetens ärkefiende och på så sätt kommit att uppfattas som att göras till det godas motsats. Så det som står i vägen för det godas förverkligande och det som liksom representerar ondskan på olika sätt.
Så det är liksom självklart att alltså fienden är så att säga fördefinierad, men fiendeskaperna förändras som en följd utav den ekonomiska och sociala utvecklingen.

Björn Westerström
Lite som en klippdocka alltså som man klär på olika liksom egenskaper som passar just beroende på vilken grupp man tillhör då. Du har ju talat om det här med urbaniseringen och så och det blir ju också en del, om jag förstår dig rätt, i den kritik som kommer eller den aversion som finns mot judar. Jag tror du skriver att judarna har ju inte kunnat syssla med jordbruk i samma utsträckning som andra och där genom redan blivit till viss del urbaniserade.

Lars M Andersson 
Ja, och så är det ju alltså. Det finns vissa undantag i vissa delar utav öst och Centraleuropa och så där. Men generellt sett så kan man säga till följd av den antijudiska lagstiftningen så har judarna under mycket, mycket lång tid varit en urban grupp. Vilket också i vissa avseenden kanske gav dom vissa försteg i samband med urbaniseringen. Dom var redan en grupp som ja hörde till staden så att säga, och de förknippades också med staden på olika sätt.

Men de förknippades ju då också med allt negativt som staden förbands med och framförallt den moderna storstaden; kriminalitet, prostitution, farsoter, sjukdomar och inte minst sexuellt överförda sjukdomar, så staden blir ju under moderniteten en otäck plats på många sätt. Det är å ena sidan liksom framsteg och utveckling och allting annat sånt här. Men det är också synd och det är elände och det är misär och det är sjukdom och allting annat sånt. Och det förknippas med judarna som liksom stadsborna, alltså de ja, de typiska stadsborna på olika sätt.

Här finns också den här dubbla aspekten, för å ena sidan så sammanfaller den här urbaniseringen med en stor migrationsvåg, alltså från öster och till väster, där liksom den svenska utvandringen under andra halvan av 1800-talet till USA och så vidare är en del, men där det också är en stor del judar som lämnar det judiska bosättningsområdet i Ukraina, Vitryssland, Baltikum, Polen för att ta sig västerut och en del utav dom hamnar i Tyskland och andra hamnar i Österrike och Frankrike och så är det en liten del som kommer till Sverige.

Och sen är det en stor grupp som hamnar i USA och det innebär att det sker en radikal tillväxt utav den judiska befolkningen i storstäderna i västeuropa och det är fattiga människor som inte har mycket med sig och de hamnar i fattigkvarteren i storstäderna, East end i London till exempel och så där, där de då också förknippas med kriminalitet, prostitution och allting.

Samtidigt finns det ju en liten grupp judar som är väldigt framgångsrika och som bor i de här nya borgerliga rikemanskvarteren i de nya städerna och dom får då också liksom representera…”titta här, det är de här som har tjänat på processen”, så att där finns liksom dubbla fiendeskaper där också. Dels en neråt och en uppåt.

Och sen så används det också i propagandan, bilder där man liksom försöker visa att det här är samma sak. Det är ingen skillnad. De här som bor i palatsen de är egentligen som de här som bor i fattigkvarteren och tvärtom.

Björn Westerström 
Nationalismen och nationalstaten är ju nya företeelser.

Lars M Andersson 
Ja, det är det ju. Och det är ju också nånting som förknippas mycket med moderniteten, medborgarskapen skapat och den framväxta demokratiseringen. Det är också knutet till nationalstaten och det innebär ju också att det är i egenskap av medborgare man får demokratiska fri- och rättigheter.

Och där ställs ju liksom medborgarskapsfrågan på sin spets och sen hänger det ju också samman med att man har en utveckling från imperier till nationalstater, alltså kring sekelskiftet 1900 och så framförallt i första världskrigets svallvågor så rämnar ju alla de stora imperierna. Det Habsburgska imperiet försvinner och ersätts av en massa småstater i Centraleuropa.

Det ryska imperiet rasar och ersätts också utav nya stater i östeuropa och det osmanska riket försvinner och ersätts också av nya statsbildningar och med det här så blir frågan om majoritet och minoritet central och med nationalstaten så får man ju en princip som går ut på att stat och nation ska sammanfalla, det vill säga till Sverige, ska det på svenska, Danmark ska det på danska, i Tyskland tyskan och så vidare och då uppstår det som man kallar för judefrågan. Alltså, vad ska vad ska man göra med judar som lever som små eller hyfsat stora minoriteter i alla länderna runt omkring i Europa. Kan de bli svenskar, kan de bli tyskar, kan de bli danskar? Och hur ska man hantera det? Så att nationalismen liksom skapar judefrågan på det sättet skulle man kunna säga och då innebär det ju också att man definierar judarna och deras närvaro som ett problem som på ett eller annat sätt måste lösas och hanteras.

Björn Westerström 
Jag tänker att vi ska komma in också på just själva rasfrågan, rasbiologiska synen på judar. Kan du kasta dig över den med en gång?

Lars M Andersson 
Ja, det kan jag väl alltså. Som jag sa så finns det föreställningar om judar som ras redan under medeltiden, men där huvuddelen av förklaringarna går ut på att det här är en följd av att förbundet mellan den judiska gruppen och hela judiska folket och Gud har upphävts till följd av gudamordet och allting annat så att de så att säga spikade upp Kristus på korset.

Och sen också kopplas det också till judarnas föregivna samröre med djävulen och så vidare. Judar anses ha en särskild doft och ha en massa egenskaper som ju då är ärftliga i någon mening. Manliga judar anses menstruera till exempel vilket ju är en märklig föreställning och de anses också lida av massor med sjukdomar som var kopplade till den tidens föreställningsvärld. Så där finns liksom de föreställning om om en genetisk komponent där.

Men sen blir det ju liksom någonting radikalt annorlunda med rastänkandet, alltså det moderna rastänkandet, och det centrala där är ju föreställningen liksom dels att det finns ett specifikt utseende som varje ras har och också den centrala föreställningen där är ju att alla som anses tillhöra en ras anses ha mycket, mycket mer gemensamt med varandra än med någon företrädare för någon annan ras. Så det finns en föreställning liksom om att gruppen är homogen och rastänkandet gör ju också lätt att den homogeniserar väldigt heterogena grupper som den judiska gruppen var till exempel. “Så här är det, så här ser de ut”. Och sen så har man då föreställningar också om liksom att det finns ett entydigt samband mellan hur man ser ut utanpå hur man är inuti.

Så ser man ut på ett visst sätt, det vill säga har ett typiskt judiskt utseende som man säger vid den här tiden så anses man också ha vissa inre egenskaper och de är också oföränderliga eftersom de ju förs vidare med arvet och det kan då handla om dels en form av högintelligens men som inriktad på negativa saker så att säga och liksom en kall och beräknande och kylig intelligens som ställer till det för andra människor, men också föreställningen om snålhet som närmar sig biologiska egenskap, girighet och så vidare, också föreställning om konstnärlig sterilitet.

Det är Wagners skrift “Judendomen i musiken” där han säger att judar kan inte skapa något eget. De saknar liksom genuin kreativitet, genuin konstnärlighet och så vidare. De kan bara efterapa och kopiera vad andra gör, så att det finns också en föreställning om att om nån sorts konstnärlig sterilitet och den kopplas också ibland till föreställningen om att judar ju saknar ett land, ett fosterland, så de har liksom inte rötterna i marken, utan de har rötterna i luften, alltså någon sorts luftrötter och det gör liksom att den här skaparkraften och så vidare som man tänker sig att man på något magiskt sätt suger ur fosterjorden den finns inte hos judar på det sättet, så att där finns en massa föreställningar och sen finns det också föreställningar om att judiskhet, alltså de föregivna judiska rasegernskaperna, de förstärks i blandade äktenskap. Barn i blandade äktenskap blir mer judiska än den judiska föräldern.

Föreställningar om rasblandning är liksom alltid negativa inom rastänkandet, men det blir ännu värre när det gäller den judiska gruppen och man gör ju också olika typer av mätningar och undersöker det på olika sätt. Charles Darwins kusin Francis Galton, som är en tidig rasbiolog, försöker liksom göra kompositfotografier av judiska barn i East end för att liksom fånga det som han uppfattar som den judiska blicken, så han liksom gör överlagringar där för att lyfta fram det.

Och det finns massor med såna här saker, där är ju skallmätningar och allting annat sånt här. Men utifrån slutresultatet där blir det i alla fall en föreställning då om en judisk ras med vissa bestämda yttre och inre egenskaper som då alla anses dela. Och det är också den här typen av föreställningar som också förklarar vissa saker som man kan tycka är mer eller mindre obegripliga när det gäller nazismen, alltså till exempel att man kan egentligen…i slutet när det har börjat gå riktigt illa för nazisterna när Himmler till exempel förhandlar med folk då är det ju inte nödvändigtvis de allra mest uppburna eller ledande företrädarna för judiska organisationer utan och det har att göra med att han föreställer sig att det spelar ingen roll. Alla judar ingår i samma konspiration.

Så att man kan prata med vem som helst och det innebär också att judarna är ju alltid skyldiga, även om de liksom inte formellt sett ingår i något annat sammanhang så är de det ändå till följd av att de tillhör gruppen judar.

Björn Westerström 
Ja precis. Och i det sammanhanget också tänker jag att vi om vi som sista sak här också skulle kunna bara nämna Sions vises protokoll och den typen av konspiratoriskt tänkande.

Lars M Andersson 
Alltså, det är ju en förfalskning som produceras i Ryssland precis i början på 1900-talet i samband med omfattande pogromer och som sedan sprids på allvar, alltså det stora decenniet för spridningen utav protokollen är på 1920-talet och i dag tenderar man ju att på något sätt glömma bort att 20-talet det är liksom…hade inte nazisterna dykt upp så hade vi i dag pratat om 20-talet som det mesta antisemitiska decenniet under 1900-talet och där sker då spridningen. I Sverige så kommer den första översättningen 1919.

Den görs i Finland och kommer sen till Sverige och sen kommer det nya utgåvor och sen sprids det ju över världen och det intressanta där är ju att man vet väldigt tydligt att det här är ett falsarium, man har rättegångar där man visar att så här är det inte. The Times gör utredningar och det hålls rättegångar i Schweiz och på andra ställen och man konstaterar att det här är ett falsarium, men det spelar liksom ingen roll. Det sprids ändå. Och där är det ju också väldigt tydligt i protokollen görs judar till ansvariga för allting som är kopplat till moderniteten, allting som man uppfattar som att moderniteten har fört med sig av negativa saker och det hävdas ju då att det finns en judisk världssammansvärjning som syftar till att judarna ska lägga under sig och kontrollera allt och ett av deras redskap i de sammanhangen är då frimurarna. Då får man den där kopplingen mellan judar och frimurare som man sen också i nazismen.

Men de här protokollen sprids ju fortfarande och kommer i nya utgåvor hela tiden och man kan köpa de normalt sett på Adlibris och andra nätboklådor. Och det finns ju också filmer, tecknade filmer och annat sånt som också utgår från protokoll, men också kommer ju också ungefär på ungefär samtidigt en bok som heter The International Jew som Henry Ford gav ut. Han hade ju en tidning som heter tThe Dearborn Independent och där spred han en massa antisemitisk propaganda som sedan trycktes och samlades i den här boken The International Jew som utgår helt och hållet från Sions vise protokoll.

Men i Sverige så hade man också…den tidens mest berömde deckarförfattare, SA Duse, skrev en deckare som hette just “Antisemiten” och som också utgår från protokollen och den sålde väldigt bra och kom sen i nyutgåva på 30-talet också, så att det liksom möter i olika sammanhang och de här föreställningarna om judisk makt och judiskt inflytande, man ser det också om man tittar på Sverige specifikt så görs det en film som heter “Panik” 1940 tror jag är det som finansieras av Torsten Kreuger som är ute efter ett ärerädda sin bror, tändstickskungen Ivar Kreuger. Och det gör han bland annat genom den här grovt antisemitiska filmen där Kreuger kraschen förklaras, genom judisk konspiration.

Björn Westerström 
Okej, intressant. Jag tänker, det finns ju en slags narrativ kraft i många av de här antisemitiska föreställningarna som ju håller till våra dagar som man kan se i tv-spel och annat.

Lars M Andersson 
Det dyker upp överallt, men jag tror att det just har att göra med alltså det här konspirationstänkandet och föreställningen, om att allt negativt är judiskt eller att man så att säga förklarar det som man på olika sätt ogillar eller anser har drabbat en genom att göra det till någonting judiskt.

Björn Westerström 
Just det, alltså som du skriver också det här med upplevelsen av att “Förlåten faller” som ju är titeln på den svenska utgåvan, att plötsligt så ser vi liksom klart.

Lars M Andersson 
Och det är ju alltså fjällen faller från ögonen och allt möjligt annat sånt här och just de här bilderna är ju också väldigt potenta, alltså med judarna som marionettspelare eller som de som liksom befinner sig i kulisserna och styr allting bakom ridån så att säga eller också bilden utav judarna som någon sorts bläckfiskar med massa armar som liksom har jorden i sitt grepp. Och ja, finns så många såna här bilder som ju är väldigt, väldigt potenta och väldigt effektiva och där det finns en stark kontinuitet.

Alltså tittar man på till exempel Dreyfussaffären så gör man ju stora affischsserieroch väldigt många uv de bilderna de ser man i dagens antisemitiska propaganda igen och de har då där emellan dykt upp i de så kallade antisionistiska kampanjer som Sovjet som Sovjetunionen bedrev under 60- och 70-talet och sen dykt upp i arabvärlden och dyker upp i alla möjliga konspirasistiska sammanhang. Så det finns en väldigt påtaglig kontinuitet även i själva bildspråket.

Björn Westerström 
Det är sant, det har du rätt i. Ja, tack så mycket då Lars, det var ju en fantastisk…vi fick vandra med dig fram till hit till 30- 40-talet då och ta del av det här. Tack så mycket för du varit med i det här samtalet.

Lars M Andersson 
Tack själv!

Du har lyssnat på Podagog i Malmö. Vem skulle du vilja höra som gäst i podden framöver? Mejla oss med tips på pedagogmalmo@malmo.se.

Vi finns också på Facebook och där heter vi Pedagog Malmö.