Så förändrade hon sin undervisning om Förintelsen

Vi ställer fem frågor till… Madeleine Smith:

Hur upplever du att du når fram bäst när du undervisar om förintelsen?

Efter min första hågkomstresa la jag om min undervisning helt gällande Förintelsen. Jag menar på att man når eleverna bäst genom att använda sig av vittnesmål från överlevande. Det skapar en djupare förståelse och ett engagemang hos eleverna istället för om man pratar enbart historiska händelser.

Jag tänker att det är viktigt att blanda vittnesmål med historiska faktan. Att en lektion innehåller både personers egna berättelser (jag använder mina från eternal echoes) och kopplar dem till de historia händelser som man går igenom. Så om jag pratar om steget i Förintelsen som ofta kallas ”Koncentration” (Getton) så börjar jag lektionen med ett citat från tiden som beskriver gettot. Sedan har jag en genomgång om hur getton oftast såg ut (men också undantag för att visa på att det inte var likadant överallt). Sedan visar jag insprängt i dessa genomgångar vittnesmål (i vårt fall Lea Gleitman och Max Safir) där de berättar om flytten till lägret, hur de levde och till sist deportationen där ifrån. Jag låter vittnesmålen ta tid i undervisningen eftersom jag vet från utvärderingar att det är vittnesmålen från händelserna som eleverna sen bär med sig.

Hur vet man vad eleverna tar in? Hur mäter man deras kunskaper?

Vi använder oss av lite olika metoder, ofta exit-tickets. Men när det gäller formativ och summativ bedömning så finns det både inlämningsuppgifter, diskussion och prov. Vi formulerar ofta frågorna på ett sätt så att eleverna får tänka till kring människornas liv och de val som de ställs inför. Nedan följer en öppen provfråga vi tidigare använt, där eleverna både får redogöra för historiska fakta (orsak, utförande och konsekvens) men där vi också skrivit att vi vill att de beskriver händelserna ur olika perspektiv för att de ska kunna ta upp hur de olika stegen upplevdes:

Beskriv Förintelsen

Bakgrundsorsaker (varför?

Utförande (hur?)

Konsekvenser (vad ledde Förintelsen till?)

Använd gärna olika perspektiv (exempelvis kvinnor, män, barn, offer eller förövare)

Hur rustar man sig för svåra diskussioner och eventuella felaktiga påståenden i klassrummet?

Jag har aldrig själv haft en elev som sagt att Förintelsen inte skett, men dock har jag haft de som menar att siffrorna skulle vara grovt överdrivna. Vi har en del regler på SO-lektionernas diskussioner. Vi diskuterar öppet men ”Utan hat i munnen” och vi försöker se det vi diskuterar från olika perspektiv. Man kan alltid vända den här typen av diskussioner genom att göra det till en källövning i klassrummet. Där man tar lektionen till att leta trovärdiga källor gällande vad som skett.

Vilket är ditt starkaste minne kopplat till elevernas lärande?

Det var tufft efter 7 oktober. Många av eleverna hyllade terrordådet och ville gärna diskutera det på SO. Jag som lärare är alltid objektiv när det kommer till diskussioner gällande konflikter men det uppfattades ändå av eleverna som om jag inte var objektiv då diskussionen urartade något. Nu i efterhand skulle jag brutit den långt innan jag gjorde.

Nästa lektion kände jag att jag var tvungen att ta upp diskussionen igen för att förtydliga problematiken gällande hyllningar av terrorattentat men också för att jag förstod vad Israels svar på detta skulle bli. Då blev diskussionen mycket bättre då det inte var precis när det hade hänt. Elevernas känslor hade fått kallna något och de var mer mottagliga för en lugn diskussion. Jag lärde mig av detta tillfället att ibland kan det vara bra att låta diskussioner få vänta någon dag för att det ska bli konstruktivt och för att lärandemiljön ska bli så bra som möjligt.

Du har sedan 2021 varit engagerad i arbetet mot antisemitism på skolorna. Allra först som deltagare på en hågkomstresa och nu som guide. Vad är det som gör arbetet intressant för dig?

Jag tänker att jag i början var engagerad generellt i antirasism och antirasistiska frågor, men upptäckte snabbt att den typ av rasism som är och blir allt mer accepterad i samtal är antisemitismen. Utifrån den kunskapen var det viktigt för mig att engagera mig i frågor gällande detta. 2021 åkte vår skola för första gången på hågkomstresa och jag insåg på resan och dess förseminarium hur utbrett och djupt antisemitismen sitter. Jag kände då att det var något jag var tvungen att försöka vara en motvikt till. När SKMA sen sökte guider till Polen ville jag ta chansen att göra skillnad utanför mitt klassrum. Att försöka vara med och förändra på ett nationellt plan var en dröm som nu jag ägnar mig åt på deltid.

Utöver den demokratiska gärningen har jag många judiska vänner som berättat om sina upplevelser gällande antisemitism och det gör mig uppriktigt ledsen att folk fortfarande tror på antisemitiska troper och fortsätter sprida dem. Det gör också att jag vill engagera mig och skapa förändring.