En resa i antirasistisk barnrättspraktik

Det finns mycket att säga om de erfarenheter och den kunskap som skapats tillsammans. Under 16 år har vi haft förmånen att möta, lyssna och fortbilda tusentals barn och unga på skolor, föreningar runt om i Malmö. Vi har fortbildat i antirasism, barns mänskliga rättigheter och värdegrundsfrågor. Vi har genomfört workshops, introkurser, övningar, visat film och samtalat, vi har skapat trygga rum och kreativa utbyten, samverkat med olika förvaltningar och föreningar och vi har också spelat en hel del fotbollsmatcher för allas lika värde. Vi har också gett ut en metodbok som vi implementerar i vår fortsatta praktik: Jag är värdefull – Mot en mänskliggörande barnrättspedagogik.

Vad innebär 16 års arbete?

Det är 16 år av strategiskt och pedagogiskt arbete, fyllt av lärande processer och reflektion och sokratiska samtal. Det är 16 år av att utveckla metoder och värdegrund, av didaktisk praktik och framför allt – av att dokumentera och stärka barns röster. Grundläggande för Grundskolefotboll mot rasismer är att vi sett barn som kompetenta, de är experter över sina egna liv och erfarenheter.

Resan har inte varit enkel. Grundskolefotboll mot rasismer har formats i möten fyllda av både kärleksfullt samarbete och ibland av motstånd och fördomar. För detta är en del av det antirasistiska arbetet: att möta just motstånd, fördomar och misstänksamhet. Det är en del av strukturen, av rasismens mekanismer, vithetsnorm och den vardagsrasism som många av de elever och lärare vi möter i vårt arbete lever med dagligen. Det ingår i de ojämlika maktrelationer som vi alla, trots att vi lever i en demokrati, präglas av.

Därför är det alltid viktigt att lyfta fram de röster som sätter ord på egna erfarenheter. De skapar en kunskap som går bortom teorier och forskning. För i slutändan är det genom handling, aktiv ställningstagande, praktik och förebilder vi alla lär oss om empati, respekt, medmänsklighet, rättvisa och demokrati.

Barnkonventionens fyra grundprinciper

För att förstå barnkonventionen behöver man känna till dess fyra grundprinciper. De är inte bara några punkter bland många andra, utan de är nyckeln till att läsa hela konventionen. Man kan säga att de är som ett par glasögon man måste ha på sig för att alla andra rättigheter ska tolkas rätt.

Principerna är odelbara och ömsesidigt beroende. Det betyder att de hänger ihop och påverkar varandra. Man kan inte välja bort en av dem, utan de måste alltid ses som en helhet när man fattar beslut om barn.

De fyra grundprinciperna är:

1. Icke-diskriminering (Artikel 2)
Denna artikel är själva kärnan i alla mänskliga rättigheter. Den slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Inget barn får diskrimineras, oavsett barnets eller föräldrarnas bakgrund, hudfärg, kön, religion, åsikter, funktionsnedsättning eller någon annan situation. Utan denna princip skulle de andra rättigheterna inte gälla för alla.

2. Barnets bästa (Artikel 3)
I alla beslut som rör barn, oavsett om de fattas av domstolar, myndigheter, skolor eller vårdnadshavare, ska barnets bästa komma i främsta rummet. Det ska alltid vara en grundläggande utgångspunkt.

3. Rätt till liv, överlevnad och utveckling (Artikel 6)
Varje barn har rätt att leva och utvecklas. Här handlar det inte bara om fysisk hälsa, utan om barnets psykiska, moraliska, andliga och sociala utveckling – med andra ord hela barnets personlighet och potential.

4. Rätt att bli hörd (Artikel 12)
Varje barn har rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som berör det. Barnets åsikter ska tas på allvar och tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad.

Tillsammans utgör dessa fyra principer grunden för allt arbete med barnets rättigheter. När man tillämpar en specifik rättighet, som rätten till utbildning eller hälsa, måste man alltid göra det utan diskriminering (2) – eftersom det är grundbulten i alla rättigheter – med barnets bästa för ögonen (3, på ett sätt som främjar barnets fulla utveckling (6) och genom att lyssna på barnets egna åsikter (12). De är en helhet som genomsyrar allt.

Varför måste vi då prata om rasismer i skolan?

Lärarna berättar att samtal om rasism är nödvändiga för att ge eleverna verktyg att förstå både sig själva och andra. De menar att viktiga samtal kan få ta tid, och att lärare inte behöver ha alla svar – det viktiga är att våga öppna upp för dialog, söka kunskap tillsammans och låta elevernas perspektiv ta plats. På så sätt blir olikheter något att prata om snarare än något som tystas ned.

Genom att faktiskt lyfta att det finns även om det kan kännas som det är långt bort för vissa elever och i olika situationer. Lyfta det, låta eleverna diskutera, reflektera. Inte vara rädd, kan jag inte svara på frågorna söka hjälp, hitta svar tillsammans, ta hjälp utifrån och inte vara rädd för att jag som lärare måste ha alla svaren, för det har jag inte, eftersom var och en kan utsättas på olika sätt som jag inte kan föreställa mig eller vara bered på.
– Amina, lärare på Kroksbäcksskolan

 

Det är viktigt att prata om rasismer för att elever ska bli mer tolerante mot varandra, och verkligen acceptera varandra för vem man är. Det spelar ingen roll, hur du ser ut eller beter dig, utan verkligen tänka på att vi behöver prata med varandra om alla våra olikheter. Och faktiskt göra det till en norm så att vi inte alltid utgår ifrån normen, det som anses normalt eller på ett och samma sätt utan det är väldigt viktigt att vi vågar vara dem vi är.
– Alisa, lärare på Lindängeskolan

Barnrättskonferensen: En dag för allierade

Den 12 februari samlades vi på Eledastadion för en barnrättskonferens, arrangerad av Pedagogisk inspiration, Malmö FF i samhället och avdelningen för stöd och utveckling, tillsammans med en lång rad aktörer som Malmö fritidsgårdar, Hela Malmö, Mini bladet och Tillsammans i förening. De 25 deltagande skolorna är ett bevis på att vi är många som behövs för att arbeta som allierade och antirasistiska barnrättsförebilder för alla barn i Malmö.

För eleverna fanns stationer med fokus på allas lika värde, ledda av Malmö fotbollsförening (MFF), Malmö fritidsgårdar, Minibladet och Tillsammans i förening.

·  Några av förebilderna på scen: Eleverna fick bl.a lyssna på poeterna Illari Jozwikowska och Daniel Khourame som berörde och tystade ett rum med ca 150 deltagare från Hela Malmö. De fick även träffa tre spelare från Malmö fotbollsförenings damlag Mia Persson, Alexia Mitkovska,  och Mayar Khatawi. Extra roligt var det när 15 åriga Mayar berättade att hon själv suttit som elevrepresentant på sin skola för bara tre år sedan, när hon gick på Klagshamns skolan.

Parallellt för pedagogerna hölls två viktiga föreläsningar under rubriken ”Lära sig se det som annars förbises – Islamofobi och antisvart rasism – mekanismer och pedagogiken”.

· Christopher Ali Thorén pratade om antimuslimsk rasism utifrån sin avhandling. Han lyfte hur elever vittnar om att deras religionsutövning, som bön och fasta, ofta ses som ”störningsmoment” i skolan, och hur de upplever en känsla av att vara både osynliggjorda och hypersynliga på samma gång.

· Patrick Konde föreläste om hur antisvart rasism påverkar barn och unga, och hur vuxnas föreställningar formar bemötande, trygghet och framtidstro.

Ett antirasistiskt monument växer fram

Under konferensen presenterades också den Antirasistiska minneslådan. Den kommer nu att lånas ut till skolor i Malmö. Elever och lärare kan bidra med sina minnen och berättelser – antingen för att begrava erfarenheter av rasismer, eller för att så frön av solidaritet och antirasism. Dessa kommer att grävas ner under det monument som avtäckas i vår i det som i folkmun kallas Jesusparken. Det här är ett samarbete med Kulturförvaltningen där vi med hjälp av en referensgrupp även tar fram pedagogiskt material och lektionsplaner kring monumentet och för att stötta lärare i arbetet med rasismer.

Viktiga ställningstagande från Malmö fotbollsförenings damlagspelare och Malmö fotbollsförenings verkställande direktör Jimmy Rosengren samt Malmö fotbollsförenings personalchef Björg Bergsteinsson som bidrog till den antirasistiska minneslådan på plats.

Barnen får ordet

Höjdpunkten var förstås mötena med barnen.

· Röster från Minibladet: Vid stationen med Minibladet fick eleverna agera journalister. De spånade kring artiklar om saker de vill förändra, med koppling till Barnkonventionen.

Läs barnens artiklar här!

Och slutligen, när vi intervjuade elever om hur vuxna bör agera för att stoppa rasismer, kränkningar och skapa trygghet, fick vi dessa kloka svar:

”Om lärare ser att detta händer, att någon är rasistisk mot en, ta det direkt och försöka stoppa det och hjälpa till och ta det direkt. De kan prata med barnen och sen föräldrarna. Efter det kanske ta det med rektorn.”
– Marissa, elev på Monbijouskolan

 

”Vuxna ska vara snälla mot barnen, behandla barnen lika, precis som de behandlar sina egna barn och vara snälla mot alla.”
– Aras, elev på Kroksbäcksskolan

 

”Vuxna ska både hjälpa och prata med de elever som kränker och hjälpa de som blir kränkta. Eftersom många elever upplever rasism och det kan leda till dåliga saker såsom depression, vilket också kan leda till suicide, självmord.”
– Minal, elev på Rosengårdsskolan

 

”Lärare ska vara snälla, trevliga och bemöta på ett bra sätt. Hälsa, prata fint, tro på en så att man känner sig trygg.”
– Florin, elev på Lindängeskolan

Med dessa röster i bakgrunden fortsätter vi vårt arbete. För som Alisa sa: ”Det är väldigt viktigt att vi vågar vara dem vi är.”