Modellen får lärarna att reflektera över sitt eget lärande
För Cecilia Callegari på Glasbruksskolan börjar arbetet med struktur redan när hon lägger schemat inför terminsstarten.
– Det är viktig att fråga sig själv, var lägger jag mattelektionerna i schemat? Jag vill prioritera att vi är två vuxna på plats under matten. Jag ser hellre att vi är två då, än under till exempel en SO-lektion. Möjligheterna att göra det ser så klart olika ut på olika skolor, men en annan lösning kan vara att schemalägga matten i halvklass, säger hon.
Ofta är det en av grundlärarna i fritidshem som kommer in som samverkanspersonal på Cecilia Callegaris mattelektioner. Den personen kan då röra sig runt i klassrummet och hjälpa eleverna allmänt med enstaka uppgifter medan Cecilia Callegari får utrymme att sitta ned med de elever som behöver mer stöttning.
– Eftersom samverkanspersonalen inte alltid är utbildad inom just matte så resonerar jag att det är bättre att jag sitter ned med de elever som behöver mer hjälp, säger hon.
Hon ser även till att placera eleverna som är i behov av mer stöttning nära varandra under mattelektionerna för att enkelt kunna dra fram en stol och slå sig ned.
– Många lärare kanske snarare sätter en stark matteelev intill en svagare matteelev. Men det gör inte jag. Jag grupperar gärna eleverna utifrån var de befinner sig i sitt lärande, och därför sitter ofta de starka matteeleverna istället tillsammans. Just nu har jag en sådan grupp med elever som oftast blir klara på samma gång. Så länge de inte stör resten av klassen kan de sitta tillsammans och lösa mer utmanande uppgifter. De tycker att det är väldigt kul med problemlösning, säger Cecilia Callegari.
Cecilia Callegari arbetar även med en tydlig lektionsstruktur där hon oftast inleder med en genomgång i helklass. Då använder hon sig gärna av praktiskt och laborativt material. Elevernas mattebok Milli Matematik är även kopplad till ett program som går att visa på tavlan med hjälp av en projektor.
– Efter genomgången vill jag alltid få eleverna aktiva, för annars är det lätt hänt att man får ett fåtal elever som sitter och svarar på alla frågor och sedan så tappar du resten av klassen. Det är jätteviktigt att eleverna inte bara sitter som passiva mottagare, säger Cecilia Callegari.
Om genomgången till exempel handlat om geometri använder hon sig av konkreta geometriska figurer som eleverna får arbeta med i par. Genom att högt beskriva och resonera kring figurernas egenskaper tränar och utvecklar eleverna sina matematiska begrepp. Vid en längre lektion kan det hända att hon sedan lägger in ytterligare en genomgång, men då betydligt kortare. Sedan låter hon eleverna bli aktiva igen och få en ny uppgift, till exempel att lösa en uppgift tillsammans på en whiteboardtavla.
Först i slutet av lektionen är det dags att ta fram matteböckerna. Men innan eleverna får sätta i gång att räkna går Cecilia Callegari igenom sidorna och räkneuppgifterna på projektorn. På så vis kan hon i helklass reda ut begrepp och frågetecken kring uppgifterna, vilket i sin tur leder till att de flesta eleverna sedan kan räkna alla uppgifter relativt självständigt. Ofta avsätter hon inte mer än en kvart för eleverna att räkna i boken.
– När eleverna på förhand har förstått vad de ska göra så blir de mer självgående och det blir mer som en form av repetition. Jag får mer tid över att hjälpa de som behöver stöd. Mina elever tycker också att det är väldigt kul att räkna i matteboken, eftersom det inte hinner bli så enformigt.
För Cecilia Callegari känns det viktigt att eleverna kan känna ett ägarskap över sitt lärande och även att erbjuda material som ger eleverna en tydlig känsla av att de hela tiden utvecklas.
– Jag har till exempel några tunnare extraböcker med olika inriktningar som de kan jobba i om de är klara i matteboken. Då låter jag eleverna själva välja vad de vill arbeta med. Jag trycker även upp extra mattestenciler som de kan ta själva, säger hon.
Under våren har klassen arbetat med grundläggande taluppfattning och talrader, vilket Cecila Calligari lyfter som ett område som är lätt arbeta differentierat med.
– Om vi till exempel har arbetat med talraden tio, så har jag sagt till de starka eleverna att de kan arbeta upp till talraden 20 istället. Jag tror mycket på att eleverna får göra ungefär samma sak, men att man erbjuder en svårare variant för de som behöver utmanas.
– De fyra räknesätten är också rätt lätta att differentiera för där kan du ju hela tiden utöka talområdet och ha högre tal. I subtraktion och addition kan du ha tal med tiotalsövergångar och utöka upp till hundra och tusen och så vidare.
I årskurs tre introducerar Cecilia Callegari också ett multiplikationskörkort, något som blivit mycket uppskattat bland eleverna.
– Det är väldigt enkelt. De visar mig vilka tabeller de klarar av och sedan får de kryssa för tabellerna efter hand. Till slut får de sitt multiplikationskörkort. Jag märker att körkortet gör att de blir väldigt motiverade att fortsätta med multiplikationen, säger hon.
Och just motivation är ett återkommande ord när Cecilia Callegari talar om sin undervisning.
– Jag nämnde ju gruppen med de starka matteeleverna innan. Även där märks det så tydligt att möjligheten att få sitta och tillsammans lösa lite svårare matteuppgifter skapar en stor motivation hos dem och som lärare är det så roligt att se. En tanke är att de ska få göra det i större utsträckning i framtiden. Tanken är att samverkanspersonal ska ta med dem ut ur klassrummet för att arbeta ännu mer med problemlösning i mindre grupp, säger hon.
Men låt oss återgå till där vi började. Att vara flera vuxna under mattelektionerna ser Cecilia Callegari som en viktig framgångsfaktor. Ibland kan samverkanspersonal från fritids ta med sig en grupp elever ut ur klassrummet för att exempelvis spela mattespel, medan undervisningen fortsätter för övriga elever. Men det blir framför allt lättare att snabbt upptäcka elever som behöver stöd och sätta in riktade insatser.
– Om vi är två vuxna på plats kan vi också tillsammans diskutera vad gruppen behöver arbeta mer med och sätta in riktade insatser mot de områden där eleverna behöver stöttning, både på gruppnivå och individnivå, säger Cecilia Callegari.
Att låta eleverna använda sitt språk och samtala om matematik är också en viktig framgångsfaktor. Genom att resonera tillsammans blir kunskapen mer deras egen menar hon.
– Alla barngrupperna är ju olika och har olika behov. Men man märker rätt tydligt vilka kunskaper de har med sig från förskoleklass och hur viktigt det faktiskt är att de har jobbat med grundläggande matematiska begrepp redan i förskoleklass. Det gör så stor skillnad när de kommer upp till årskurs ett om de jobbat med taluppfattning, säger hon.
Samtidigt betonar hon att en genomtänkt struktur inte får bli ett hinder för att möta elevernas faktiska behov.
– Man måste vara flexibel. Det är lätt hänt att man tänker att man ska följa sin planering och jobba med ett område i prick fyra veckor. Men elevgruppen kanske har lätt för det och då kanske tre veckor räcker. Eller tvärtom, att man behöver arbeta med det i fem veckor istället, säger Cecilia Callegari.
Cecilia Callegari vill inte sätta ett tak för elevernas utveckling.
– För mig känns det viktigt att vi inte stannar upp bara för att eleverna når målen, utan att man som lärare vågar låta eleverna fortsätta framåt. Förra veckan kom en grupp elever och frågade om de fick prova att bygga tredimensionella figurer med tandpetare. Det fick de så klart, och sedan slutade det med att halva klassen satt och testade vilka tredimensionella figurer de kunde bygga, säger hon.