Så utvecklade litteratursamtal elevernas läsförståelse

Screeningar och resultaten på nationella proven visade på utmaningar inom främst läsförståelse och just läsning är en prioriterad del i Värner Rydén-skolans verksamhetsplan. Eleverna behöver framför allt utveckla sin förmåga att läsa mellan raderna, göra textkopplingar och resonera kring det de läser.

– Vi har haft utmaningar med att våra elever inte gjort textkopplingar utifrån att deras upplevelser kan vara begränsade till närområdet, var de rör sig och vilka samtalsämnen de möter i vardagen. Därför behöver vi hjälpa dem att bli nyfikna på texten och koppla det de läser till egna erfarenheter och omvärlden, säger Linda Göransson, förstelärare i svenska och SO, och understryker:

– Det är inte svaren på raden vi har problem med, utan det är mellan och bortom raderna och de kopplingar eleverna behöver göra.

Nytt arbetssätt med läsläxor

Det nya arbetssättet skiljde sig på många sätt från den mer traditionella läsundervisningen. Från att tidigare ha läst gemensamt på lektionstid och arbetat med lärarens förberedda frågor flyttades en del av läsningen hem, i form av läxor. Eleverna arbetade i mindre grupper med öppna frågor utan givna facit. Och, inte minst: elevernas egna tolkningar fick styra samtalen framåt.

– Det fick inte vara provstämning. Det skulle vara ett samtal, säger Christina Lange, förstelärare i svenska.

Eleverna läste utvalda sidor i en bok hemma inför varje lektion samtidigt som de förberedde sig för en mindre uppgift. Under själva litteratursamtalet diskuterades allt från relationer till motiv, citat och metaforer. Den viktiga poängen var att det inte handlade om att hitta rätt svar utan att motivera sina tankar och reflektioner utifrån stöd i texten.

– Det handlar om att få eleverna att lyfta blicken och se mer än det som står direkt i texten, säger Linda Göransson.

Lärarna fick inte läsa i förväg

Samtidigt var det viktigt att lärarna själva inte läste i förväg; istället följde de elevernas läsning steg för steg och tog sig an samma avsnitt i böckerna som eleverna hade läst inför veckans samtal. På det här sättet skapades en gemensam läsupplevelse där elevernas funderingar fick styra diskussionerna. Samtalen utgick visserligen från frågor och uppgifter som var kopplade till texterna, men utvecklades i nya och oanade riktningar när eleverna började resonera med varandra.
– Vi försökte undvika kontrollfrågor, istället handlar det om reflektion och om att stanna upp och tänka, säger Christina Lange.

Sättet att arbeta har tydliga beröringspunkter med pedagogikforskaren Olga Dysthes idé om det flerstämmiga klassrummet, där lärandet växer fram genom dialog mellan olika röster och perspektiv. I takt med att eleverna blev mer vana vid formen började de inte bara svara på frågor utan också utmana varandras resonemang, ställa följdfrågor och bygga vidare på varandras tankar.

– Det är den typen av dialog man vill ha. I början förväntade de sig kanske frågor med rätt eller fel svar, men efter hand blev det mer reflektion och egna tolkningar, säger Christina Lange.
– Det var inte bara att skriva ett svar. Hela tiden handlade det om att motivera varför man tyckte som man gjorde och att använda exempel från texten, säger Linda Göransson.

”Ett helt annat lärande”

Boken skulle alltid vara med under samtalen, så att eleverna kunde slå upp passager, leta efter citat och använda delar av texten när de skulle argumentera.
– Det blev ett helt annat lärande än när man fokuserade på några frågor som man bestämt i sin planering. Det dök upp andra frågor och andra perspektiv, särskilt med de äldre eleverna, säger Christina Lange.

Till att börja med krävdes det tydliga ramar och stöd från lärarna; efter att ha förberett hemmauppgifterna fick eleverna hjälp att komma igång med resonemangen, men snart förändrades den dynamiken i grupperna.
– Det blev inte så att eleverna bara sa, “jag håller med”. Man märkte att de börja ifrågasätta varandra och säga “varför säger du så?” och “hur tänkte du där?”. De hjälpte också varandra att utveckla resonemangen, säger Linda Göransson.

Lärarna tog ett steg tillbaka

Så småningom kunde lärarna ta ett steg tillbaka. Samtalen drev i allt högre grad av eleverna själva, som turades om att vara samtalsledare, ställa frågor, fördela ordet och följa upp varandras tankar.
– Till slut satt vi bara bredvid och gjorde våra bedömningar. De skötte det helt själva, säger Linda Göransson.

Att vara samtalsledare blev en eftertraktad uppgift, även bland elever med utmaningar kring läsning och muntliga redovisningar.
– Det blev nästan så att de tävlade om att vara samtalsledare, säger Linda Göransson.

Valet av litteratur var avgörande; lärarna letade efter böcker som eleverna kunde känna igen sig i, men som också öppnade dörren till nya frågor och perspektiv. Exempelvis “Himlabrand”, “När hundarna kommer” och “Jack” av Christina Lindström – böcker som väckte samtal om identitet, relationer, tillhörighet och utanförskap.

– Det blev väldigt levande diskussioner som fortsatte både på raster och luncher, säger Linda Göransson.
Det som först uppfattades som ytterligare en uppgift blev för många en plats där de ville delta och göra sin röst hörd.
– De har frågat varje gång, “vad ska vi läsa sen?”. När vi berättade för niorna att vi inte skulle läsa mer eftersom de nationella proven närmade sig ville de fortsätta ändå, säger Linda Göransson.

Elevernas utvärderingar

I elevernas utvärderingar lyfte de att de uppskattade att få diskutera med klasskamrater de inte brukade prata med. Många beskrev att läsningen inte varit så krävande som de trott. Lärarna såg att eleverna blev säkrare i muntliga samtal, gjorde fler kopplingar mellan texter och egna erfarenheter och började använda det de läst som referenspunkter långt efter att de läst färdigt.

– Jag är nästintill säker på att det här har utvecklar deras läsförmåga och läsengagemang, säger Christina Lange.

De menar också att elevernas språk utvecklats och blivit mer varierat och med större nyanser i skrivandet.
– Vi såg det i novellerna, att de hittat en mer skönlitterär ton i skrivandet, säger Christina Lange.

Litteratursamtalen handlade alltså inte bara om att stärka elevernas läsförståelse; genom att lyssna på varandra och motivera sina åsikter och få pröva olika perspektiv blev det också en träning i “demokratiska förmågor”.
– Det blev inte bara en träning i läsning, utan också i att tänka tillsammans, säger Christina Lange.