Här blir slöjden en väg till självständighet

Det var i förskolans snickarrum som Lina Karlström trivdes allra bäst under sin egen barndom på 1980-talet. Där växte både självförtroendet så väl som övertygelsen om den egna förmågan, tack vare vuxna som visade att de trodde på henne. Idag är det ovanligt med snickarrum på förskolor, men det betyder inte att Lina Karlströms förskolebarn går miste om möjligheten att bygga, slöjda och skapa. Lina Karlström har helt enkelt hittat ett annat rum för skapandet, nämligen utomhus.

– På vår förskola försöker vi att tänka på hållbarhet. Vi använder naturmaterial från platsen vi är på, vilket ger oss en stor frihet i vårt skapande samtidigt som vi behöver vara noga med att inte lämna några avtryck i parken. Det material som vi använder ska kunna återgå till naturens kretslopp. På så vis får våra barn tidigt en förståelse för naturen och dess kretslopp, säger hon.

” Nu vill jag bara såga jättemycket!”

Efter 18 år på uteförskolan har Lina Karlström hunnit arbeta på flera olika avdelningar, just nu arbetar hon med de allra yngsta barnen. Här älskar 2,5 åringarna att hamra med riktiga hammare tillsammans med pedagogerna.

– Vi börjar ofta med att låta barnen banka på en murken stock för att förstå hur verktyget fungerar. Sedan samlar vi ihop alla små träbitar som lossnat och leker med dem. Barnen kan också få öva på att pricka en bokfrökapsel. När man väl prickar dem med hammaren brukar de nämligen hoppa iväg, vilket barnen tycker är riktigt kul. Sedan testar vi att spika ned spikar i en stock, säger Lina Karlström.

Hon lyser upp när hon berättar om hur ett av de yngre barnen häromdagen prickade rätt med hammaren gång på gång efter ihärdigt tränande.

– Det händer så mycket med barnen när vi slöjdar och skapar. Det är långsamma, lustfyllda och taktila processer. Allt får ta sin tid. Och sedan är det så häftigt när barnen plötsligt knäcker koden; ”Aha det är så här jag sågar!” Vi hade ett barn som sa: ”Nu vill jag bara såga JÄTTEMYCKET!”, skrattar Lina Karlström.

Hon fortsätter:

– Och då svarade vi vuxna; ”javisst, det går jättebra att såga mer”. För så fungerar det hos oss. Vi skapar saker tillsammans som vi sedan använder här på förskolan. Till exempel har vi skapat pengar och kakor av trä för att kunna leka café. Då måste någon såga, en annan behöver slipa träbitarna och en tredje behöver måla dem, säger hon.

Barnen lär sig på så vis att inte bara att värna om naturen, utan även ta hand om förskolans material och de saker de skapar tillsammans i leken. Lina Karlström konstaterar att barn ofta blir mer varsamma om sådant som de själva har varit med och skapat.

– Sakerna vi skapar går att leka ordentligt med. Det är inte något skört papper som kladdar ihop när det är blött eller torkad lera som kan gå i sönder, säger hon.

Säkerheten kommer alltid först

Hur reagerar då vårdnadshavare som får se och höra att deras barn får testa att tälja med potatisskalare, såga och hamra? Lina Karlströms upplevelse är att de flesta vårdnadshavare aktivt väljer Stock och sten eftersom det är en förskola som uttalat erbjuder en miljö med fysiska aktiviteter och att låta barnen prova nya utmaningar i en kreativ miljö

– Jag har jobbat här i så många år och vi har aldrig varit med om någon incident kopplat till slöjden eller skapandet, säger hon.

Hon är tydlig med att det hela fungerar just eftersom hon och kollegerna är benhårda med säkerhet och vilka regler som gäller. Om ett barn till exempel ska få tälja med potatisskalare tillsammans med en vuxen är det av största vikt att man spärrar av ett område runt barnet och att inget annat barn kan råka komma i vägen. Avspärrningen kan till exempel vara ett rep som visar var gränsen går eller liggunderlag som man sitter på och som samtidigt markerar gränsen.

Resten av barngruppen sitter ofta på marken en bit bort. Där kan de andra barnen följa vad kompisen gör, samtidigt som de får egna uppgifter, som att till exempel slipa en träbit med sandpapper.

– Om det blir för stökigt och vi upplever att barnen inte riktigt lyssnar så avbryter vi. Vi är väldigt tydliga i vår kommunikation till barnen vad som gäller för att vi ska kunna ha de här aktivterna. Samtidigt så tycker ju barnen ofta att det här är så otroligt spännande så de är rätt måna om att lyssna, säger hon.

Vad har du för tips till andra inom förskolan som är sugna på att slöjda med sina förskolebarn?

– Först och främst att som vuxen alltid testa och lära känna verktygen på egen hand. Du behöver vara trygg med verktygen först. Sedan kan du skapa med barnen. Börja med enklare saker. Börja tälja med en potatisskalare till exempel. Låt barnen ha fingervantar som skyddar ifall de skulle slinta lite med potatisskalaren. Pil är till exempel ett bra trä att testa att tälja i första gången och även mjukare träslag som björk och hassel är bra att tälja i.

Barnen slöjdade sin egen affär

Mat(te)-affären är något som ligger Lina Karlström varmt om hjärtat. Under en period skapade hennes dåvarande avdelning en egen affär med produkter i naturmaterial. Där kunde barnen till exempel handla frukter, klubbor och kakor som de själva skapat. I affären fanns en prislista och efter varje köp fick barnen ett kvitto som synliggjorde både varorna och deras värde. Genom att leka affär tillsammans med barnen utforskade man matematiken på ett lekfullt och meningsfullt sätt.

– Alla barn fick tio stycken pärlor som fungerade som enkronor och fick sedan handla med pengarna. De behövde då planera sina inköp utifrån sina pengar. Våra barn fick höra begrepp som addition och subtraktion och kunde redan på förskolan förstå vad det innebar. Matte blev något väldigt roligt och positivt, berättar Lina Karlström.

Lina Karström och hennes kollegor arbetade efter en gemensam modell med fem ståndpunkter i fokus, som skapade ett sammansvetsat team på avdelningen. Läs mer om den här. Matteaffären flyttade runt på flera avdelningar och var igång under fem årstid.

Slöjden har en lugnande effekt på barn med spring i benen

Om man någon gång befinner sig i Pildammsparken och går förbi avdelningarna så ser man snabbt att  parkavdelningarna saknar staket. Deras gård utgörs i stället av ett förutbestämt område med tillhörande vindskydd där gränsen markeras av stockar.

– Eftersom vi inte har något staket, så betyder det att det hela tiden behöver vara roligare att vara här inne på området med oss pedagoger, än där ute, säger Lina Karlström och pekar på en stor gräsmatta en bit bort.

Även om vintermånaderna kan kännas lite tuffa så upplever Lina Karlström att fördelarna med att vara utomhus väger över. Barn som har mycket spring i benen kan till exempel röra sig fritt på ett helt annat sätt utomhus.

– Jag upplever att slöjden också har en lugnande inverkan på barn som har ett stort rörelsebehov. Det finns något rogivande i de repetitiva rörelserna, som att hitta rätt teknik när man sågar eller att sitta och slipa en träbit med sandpapper. Många barn mår väldigt bra av det, säger hon.

Inför den stundande vintern täljer Lina Karlström ibland ljus med förskolebarnen. Träljusen målar barnen sedan och själva lågan målas med gul självlysande färg.

– Vid lucia har vi inget traditionellt luciatåg med barnen. Ibland tänder vi exempelvis en härlig brasa och värmer glögg för både barn och vårdnadshavare , andra gånger har vi haft drop-in eller sångsamling tillsammans med vårdnadshavarna.  Det är härligt då vi sitter tillsammans runt elden och varje barn får hålla sitt eget träljus, som lyser där i mörkret tack vare att det är målats med självlysande färg . Det är en stund som många av våra barn minns länge efteråt, avslutar Lina Karlström.