Helena Neving, skolpsykolog, och Tove Thyni, rektor. Foto: Fredrik Thunberg

En gemensam väg till trygghet och studiero 

Hur kan skolpersonal agera när elever hamnar i affekt? På Stapelbädsskolan har skolledningen tagit fram riktlinjer för trygghet och studiero. Riktlinjerna ska ge pedagogerna gemensamma strategier för att förebygga svåra situationer och bemöta elever på ett sätt som minskar stress och konflikter. 

Riktlinjen för studiero och trygghet ska guida Stapelbäddsskolans pedagoger i en gemensam riktning. Skolan ser utmaningar särskilt under “mellanperioden”, när många nyblivna elever ska hitta sin plats på skolan efter att ha lämnat förskolan.

Skollagen klargör att skolpersonalen ska vara proportionerlig i sitt bemötande och agerande gentemot elever; vad innebär det i praktiken? 

– Lagtexten ska ju tolkas och övergå i bemötande och handlingar som går i linje med den. När man arbetar med barn med olika behov behöver vi prata med pedagogerna om vad det innebär att vara proportionerlig i sitt bemötande, säger Tove Thyni, rektor. 

Riktlinjer för trygghet och studiero

Därför gav rektor i uppdrag till kurator och skolpsykolog att ta fram riktlinjer kring trygghet och studiero på skolan. Fokus har särskilt varit på nya elever som utmanar med sitt beteende; fysiskt eller verbalt, vilket kan leda till situationer med både stressade barn och vuxna. Handlingsplanen är tänkt som ett stöd för skolpersonal i att hitta mönster i problematiken. 

– Även om vi har fått en överlämning från förskolan så ska barnen bekanta sig med en ny miljö med nya vuxna och helt nya förutsättningar, en jättestor city-skola med fyra våningar. Jag brukar kalla det för en mellanperiod innan vi helt lärt känna eleven och hur den fungerar i den nya lärmiljön. Jag brukar säga att perioden är som krockkudden in; den kan vara ganska hetsig, intensiv och väldigt arbetsam för våra pedagoger innan de helt har koll på barnets mer djupliggande behov. 

Stöttning i ”mellanperioden”

Stöttningen i den här mellanperioden handlar inte bara om att se till att pedagogerna har en acceptabel arbetsmiljö här och nu, utan också mer långsiktig stöttning. 

– Vad gör vi i akuta situationer med många känsloutbrott och vad gör vi i förebyggande syfte? Där har jag och specialpedagogerna tittat mycket på vad som funkar och vad som kan vara utmanande och jag försökte sammanfatta det på en mer generell nivå, säger Helena Neving, skolpsykolog. 

Skolpsykologen lagt extra fokus på efterarbetet, det lärande samtalet med pedagogerna efter den akuta situationen; hur mår pedagogen i detta, behöver den prata med sin ledning och att prata med eleven för att lära känna, utforska och vara nyfiken.  

Betonar det förebyggande

Som skolpsykolog betonar hon det förebyggande, att behålla lugnet, använda så få ord som möjligt och att bekräfta barnets känslor.  

– Vi vill ju jobba så mycket som möjligt med det förebyggande och genom vårt bemötande få ner elevens stressnivå, säger Helena Neving. 

Men om det ändå skulle uppstå en akut situation som kräver ett snabbt agerande? Helena Neving talar också om “fysisk guidning”; att man utifrån ett lågaffektivt bemötande ofta lyckas bättre genom att fysiskt guida istället för att hålla fast.  

– I en akut situation riskerar man annars att stressen och utbrotten blir så mycket större än vad de hade behövt bli, säger Tove Thyni. 

– Det handlar om hur man agerar. Att handgripligen ta tag i en elev ska vara sista utvägen, istället kan man guida, lägga en lätt hand, visa i vilken riktning man ska gå, säger Helena Neving. 

– Vilka är de viktigaste budskapen när det gäller att arbeta förebyggande på det här området? 

– Jag tänker på det lärande samtalet; hur duktiga är vi på att stanna upp när det hänt en kaotisk situation? Hur mådde du själv när det hände, vad hände inom dig? Det måste få ventileras. Och vad skulle vi kunna ha gjort annorlunda för pedagogen? Hur ska de rutinerna se ut, säger Tove Thyni.  

Handlingsplaner på individ- och gruppnivå

I det förebyggande arbetet arbetar Stapelbäddsskolan med handlingsplaner både på individ- och gruppnivå. Detta stödjer det sammanordnade samarbetet mellan pedagoger och det blir tidigt för pedagogerna vad som förväntas av dem. 

Det viktiga är att riktlinjerna kan bidra till att ge tidigt stöd till både pedagoger och elever. Helena Neving återkommer till vikten av att agera redan under “upptrappningsfasen” i en stökig situation utifrån ett lågaffektivt förhållningssätt.  

– Ett empatiskt förhållningssätt, att vara nyfiken på eleven. Lyssna in, sänk kraven, möt eleven och hjälp den återfå kontroll och gå ner i varv. Det är något man behöver öva på, säger Helena Neving. 

Viktiga relationer

Pedagogernas relationer med eleverna är viktigt, men det är också viktigt att relationerna bland personalen fungerar.  – För att kunna utveckla sitt bemötande behöver man känna sig trygg med sina kollegor, säger Tove Thyni. 

Under kommande stängdag ska pedagogerna få reflektera och diskutera innehållet i riktlinjen i olika workshops. De räknar med att revidera och uppdatera riktlinjerna under resans gång. 

– Professionen måste få säga sitt; har jag nytta av den här rutinen eller känns det verklighetsfrånvänt? De måste få säga sitt och dela framgångsrika metoder med varandra. Det finns inga enkla svar, men det underlättar om vi har en spelplan och regelsystem att utgå ifrån, säger Tove Thyni.

Träna på utmanande situationer

Hon menar att personalen måste få chans att träna på utmanande situationer, precis som man får vid PDV-utbildningar. 

– Du behöver träna hjärnan på de här händelserna för att öka ditt professionella omdöme. Ha koll på din stressbarometer brukar jag säga. Att man ska våga be om att bli avlastad, det är väl det vi önskar med dessa workshops kring de nya ramarna och rutinerna. 

– Ledningen behöver också ge pedagoger förutsättningar så det finns tid för reflektion och erfarenhetsutbyte. Psykologens kunskap en viktig komponent i en pedagogisk verksamhet, säger Tove Thyni.