Hur en fråga om skolresultat blev en fråga om delaktighet 

Personer sitter på stolar med ryggen mot kameran och lyssnar på en presentation i en samlingslokal med projektorduk.
Foto: Unsplash
Vad säger pojkar själva om sin skolvardag, sin framtid och sin möjlighet att påverka? Under tre år har vi på Pi mött 18 pojkar från tre Malmöskolor. Deras berättelser nyanserar bilden av pojkars skolresultat och visar hur mycket som formas i vardagen: i relationerna till lärare, i bemötandet och i möjligheten att bli lyssnad på.

Under de senaste tre åren har vi på Pi mött pojkar i årskurs 6–9 från tre grundskolor i Malmö. Skolorna skiljer sig åt både geografiskt och socioekonomiskt, och de sammanlagt 18 pojkar som deltagit representerar en bredd av erfarenheter och inställningar till skolan. Utifrån samtal om skolvardag, studiemotivation, intressen framtid, relationer till lärare och upplevelsen av delaktighet har deras berättelser gett en mer komplex bild av pojkars skolresultat än den som ofta framträder i statistik och debatt. 

Mer än en fråga om resultat 

Arbetet tog sin början i en forskningsöversikt i samband med en politisk hearing 2022 som syftade till att fördjupa förståelsen av de skillnader i skolresultat som återkommer mellan pojkar och flickor. Forskningen pekade på flera möjliga förklaringar, däribland språk, motivation, förväntningar och föreställningar om normer kopplade till kön och lärande. Men ju längre vårt arbete pågick, desto tydligare blev det att frågan inte enbart handlade om betyg och prestationer. För att förstå skillnaderna i skolresultat behövde vi också förstå hur pojkar själva upplever sin skolvardag och sin delaktighet i skolan. 

I vår pilotstudie från 2023 fick pojkar i årskurs 6–8 berätta om sin skolsituation, sina framtidsdrömmar och sina erfarenheter av skolan. Samtalen visade att framtidstron ofta var stark. Gymnasiet framstod som ett självklart nästa steg och flera av pojkarna hade tydliga visioner om framtida utbildning och arbete. Vi noterade att deras framtidsvisioner när det gäller yrkesval ofta var kopplade till mansdominerade yrken. 

Samtidigt gav de uttryck för oro inför framtiden, bland annat för att välja fel gymnasieinriktning. Det fanns också en upplevelse av ansvar för den framtida familjens ekonomi och en oro över att inte få arbeta med det de ville. Inte alltför sällan fanns både en plan A och en plan B. Plan A var ofta mer luststyrd och kopplad till något de var bra på, till exempel fotboll, matematik eller musik, medan plan B kunde vara lärare, elektriker eller forskare. De beskrev också att ansvaret för att lyckas i skolan i hög grad vilade på dem själva. Som en av pojkarna uttryckte det: ”Det är bara jag som kan hjälpa mig.” 

Från stökig till seriös 

Parallellt återkom en annan berättelse, en erfarenhet som delades av pojkarna från de tre skolorna: att de ofta på ett negativt sätt bemöttes som grupp snarare än som individer. När någon eller några pojkar störde eller bröt mot regler kunde hela gruppen pekas ut som ”ni killar”. Flera beskrev att detta gjorde det svårt att förändra vuxnas bild av dem över tid. ”Jag var stökig i sexan, men nu är jag seriös”, berättade en av pojkarna. Bakom uttalandet fanns en frustration över att förändring inte alltid uppmärksammades. Även när de själva upplevde att de hade utvecklats kunde omgivningens bild leva kvar.

Delaktighet händer i vardagen 

I det arbete som följde efter pilotstudien riktade vi fokus mot pojkars erfarenheter av delaktighet i skolan. Här framträdde ett mönster som överraskade oss: för många var delaktighet i första hand lika med att få information. Efter hand tog de dock upp exempel på hur känslan av att vara delaktig kunde växa fram i samtal med en mentor, genom att kunna påverka planeringen av prov eller genom att bli lyssnad på när något inte fungerade. När pojkarna talade om delaktighet handlade det sällan om elevråd eller andra formella forum, utan snarare om relationer till lärare, att kunna ställa frågor, få tydlig information och påverka sådant som berörde undervisningen och den egna vardagen. Samtidigt berättade de om situationer där de fick uttrycka sina åsikter utan att det ledde till någon faktisk förändring. Att bli hörd var inte alltid detsamma som att ha möjlighet till delaktighet.

Man ser det i ögonen 

Ett av de viktigaste resultaten från arbetet handlar om relationernas betydelse. När pojkarna beskrev lärare som de hade förtroende för återkom ord som lyssnar, hjälper och bryr sig. Goda relationer framstod som avgörande, både för lärande och för upplevelsen av delaktighet. En pojke beskrev hur han kunde avgöra om det var värt att ställa samma fråga en gång till genom att tolka lärarens blick. Som han sa: ”Man ser det i ögonen.” Det kan framstå som en liten detalj, men berättelsen säger något viktigt. Delaktighet formas inte enbart genom formella strukturer och demokratiska forum. Den formas också i vardagens små möten: i tonfall, blickar, bemötande, förväntningar och relationer. 

Från förklaringar till förutsättningar 

När vi blickar tillbaka på de senaste tre årens arbete framstår en sak som särskilt tydlig: frågan om pojkars skolresultat kan inte skiljas från frågor om delaktighet och relationen till läraren. För att förstå skillnader i skolresultat behöver vi också förstå hur elever upplever sin plats i skolan. Pojkarnas berättelser visade att upplevelsen av delaktighet inte främst handlar om formella forum, utan om vardagliga möten, relationer och möjligheten att bli lyssnad på. De synliggjorde också betydelsen av att bli bemött som individer snarare än som representanter för en grupp.

Pojkarnas berättelser ledde oss successivt från frågan om vilka faktorer som förklarar skillnader i skolresultat till frågan om vilka förutsättningar skolan kan skapa för lärande, delaktighet och goda relationer. Kanske är det också där skolans fortsatta utvecklingsarbete behöver ta sin utgångspunkt.

Vidare läsning 

Almgren, M. & Jonasson, C. (2026).”Man ser det i ögonen” – om pojkars upplevelse av delaktighet i skoldemokrati. I Delaktighet som drivkraft. Malmö stad.
https://pedagog.malmo.se/app/uploads/2026/03/ANTOLOGIN-digital.pdf

Jonasson, C., Almgren, M. & Florez, E. (2024). Pojkars skolresultat: Om svårigheten att gå från ”stökig” till ”seriös”. Pedagog Malmö.
https://pedagog.malmo.se/bloggposter/pojkars-skolresultat-om-svarigheten-med-att-ga-fran-stokig-till-serios/