Lekfullt och lustfyllt med ASL i förskoleklass på Möllevångsskolan

För när barnen kommer från förskola till förskoleklass har de så höga förväntningar på att få börja läsa och skriva. Vi har aldrig velat lägga fram bokstavsböcker och träna bokstäver med våra förskolebarn för vi tycker att det då blir för mycket ”skola”. Men med ASL känner vi att vi kan tillfredsställa barnens önskan om att få lära sig läsa och skriva – för det sker så lekfullt, lustfyllt och utifrån varje barns förmåga.

Det säger säger Anki Nielsen och Ursula von Dewall, förskollärare i varsin förskoleklass på Möllevångsskolan, en ganska nybyggd F-9 skola som ligger centralt i Malmö, granne med Folkets Park.

Anki och Ursula började med ASL med sina barn i förskoleklass vårterminen 2012. De är nu på sin andra kull.

– Vi var och lyssnade på Erica Lövgren när hon var i Lund och kände att detta verkligen var något vi kunde jobba med i förskoleklass, berättar Ursula.

Det behövdes inte så många datorer

När de berättade för sin skolledare att de ville börja med ASL fick de tio bärbara datorer – fem till varje förskoleklass. De är utrustade med skrivprogrammet Skolstil, med talande tangentbord och talsyntesen ViTal. Idag har de bara tre datorer till varje klass, men de upptäckte att det faktiskt var bättre med färre datorer, för då hann de hjälpa barnen mer.

– Man behöver vara där och fungera som den där länken mellan skrivarparen, så att det inte blir två olika skrivprocesser. Det är ju det här samspråkandet som ska ske hela tiden, och har man inte tid att se vad de gör, så faller det lite, säger Ursula.

Fann stöd i handledningsmaterial – nu mer självständiga

Anki och Ursula berättar att i början följde de nästan slaviskt det kompendium de hade fått på Erika Lövgrens föreläsning. Men nu är de mer självständiga och genom de ASL-arrangemang som har varit i Malmö stad har de fått ännu mer uppslag och inspiration som de provar med barnen.

Berättande med utgångspunkt i bilden

Anki och Ursula betonar ofta att barnens skrivande på datorn är en lek med bokstäver. Varje barn börjar sitt berättande med att göra en bild. När de har ritat och målat skriver de sin berättelse på datorn.

Spökskrift

I början kan de skriva med enbart spökskrift, d.v.s. bokstavsräckor där de trycker på de bokstavstangenter de tycker passar bra till deras berättelse. Efterhand kan det smyga sig in något ord som de faktiskt kan skriva på riktigt. När barnet är klar med sin bild och text ”läser” de upp sin berättelse för pedagogen som renskriver texten under barnets text.

En text i veckan

Anki och Ursula har ett ASL-pass varje dag. Det har de i halvklass. Det finns ytterligare två pedagoger i arbetslaget som då har de två andra halvklasserna. Fredagen kan bli en sån där ”göra-färdigt-dag”.

Varje halvklass består av tio barn. En tredjedel av barnen ritar en bild, en tredjedel skriver vid de tre datorerna och en tredjedel skriver ut och monterar sin text ihop med bilden. Under en vecka får varje barn två ASL-pass och hinner producera en bild med text.

– Vi tycker denna omfattning är ganska lagom i förskoleklass och att barnen faktiskt kommer väldigt långt på det. Det får också sådana effekter som att de blir mer intresserade av att titta i böcker, att leta bokstäver, att gå och läsa på saker. ASL har helt enkelt startat ett enormt intresse för bokstäver och texter, berättar Ursula.

Det är som en lavin!

Anki och Ursula tycker att ASL under barnens år förskoleklass leder till en enorm utveckling:

– För barnen kan det först vara lite svårt att greppa grejen men sedan blir det som en lavin!  Det är precis som om den ena drar med den andra och intresset för texter och bokstäver bara sprider sig. När ett par sitter och skriver så kan de plötsligt halka in på vad det andra paret skriver och så blir de intresserade och så läser de varandras texter. När texterna sedan kommer upp på väggarna fortsätter de att läsa varandras texter. Ja, det blir så mycket läsande hit och dit och det är bara för oss att hänga med. Det är så otroligt spännande att följa barnen, berättar Anki och Ursula omväxlande.

Barnens texter ingår i ett större sammanhang

De texter barnen skriver handlar alltid om något konkret. Ofta kopplade till något tema så att det ingår i ett större sammanhang. Just nu har de tema Kroppen och för tillfället har behandlar de sinnena. Av den anledningen hänger det bilder och texter om ögon på väggen. När det var vatten-tema ritade och skrev barnen om vatten. Temaarbetena ger barnen gemensamma upplevelser och referensramar att rita och skriva om, t.ex. vattenexperiment eller då de fick smaka på olika smaker.

Är ASL svårt för något barn?

Anki och Ursula berättar att det kan vara tufft för några barn att hitta bokstäverna på tangentbordet. Det tar helt enkelt för lång tid att hitta bokstäverna. De barnen kan då få träna på tangentbordet med hjälp av Sebrans ABC-regn (gratis här). Det tycker de är roligt.

– Sedan passar spökskrivande bra för dessa barn. Men det händer att barn inte kommer vidare men ser att andra barn börjar skriva riktiga ord. De kommer liksom inte riktigt över tröskeln. Då kan de tappa sugen lite. Men får man peppa dem lite extra och ge dem små enkla uppgifter, säger Anki och Ursula ger ett exempel:

– Då kan vi till exempel be dem välja ut några ord från bilden som vi skriver före och som de sedan får skriva av och vidare att de kanske i de orden kanske får leta efter bokstäver som finns i deras namn, berättar Ursula.

Sfi och modersmålsundervisning

Anki och Ursula berättar om flickan som för två månader sedan kom från Bosnien. Eftersom hon endast talar bosniska fick hon som skrivarkamrat som talar både bosniska och svenska. Den nyanlända flickan skriver på bosniska men flickorna jämför ord mellan de båda språken. Så man kan säga att det både är ‘svenska för invandrare’ (SFI) och modersmålsträning.

Det är guld värt om barnen får fortsätta skriva på dator i år 1

Ursula och Anki är lite oroade. För det är ännu inte klart vem som ska ta emot deras förskolebarn i ettan efter sommaren. På skolan har man en tanke om att ASL ska fortsätta upp i år 1-3, men där har man bara precis kommit igång.

– Det hade varit jättesynd om våra barn får traditionell läs- och skrivinlärning i ettan för de har kommit jättelångt, säger Ursula och Anki fortsätter

– För vissa barn är fortfarande väldigt jobbigt att hålla i en penna, så jobbigt att de knappt ens vill rita. Men vi har ju sett att de vet precis vad de vill berätta och att de är jätte duktiga på att skriva texter på datorn. Det hade varit guld värt för dem att få fortsätta skriva på dator – åtminstone ett år till!

Text & foto:
Charlotte Christoffersen
redaktör Pedagog Malmö

Läs mer:
Doktorsavhandling i pedagogik om läsande och skrivande i förskoleklass:
Ett lekfullt lärande för att stimulera barns läsande och skrivande,
av Marianne Skoog, vid Örebro universitet:
http://www.forskning.se/nyheterfakta/nyheter/pressmeddelanden/ettlekfulltlar