Hela kroppen behövs för att lära

Idag är det inte så varmt som vid träffen för två veckor sedan. Aprilväder. Men vi har ju varma kläder på oss och glädjen att umgås tillsammans efter den långa arbetsveckan.

Vi börjar på samma ställe – den lilla grusvägen bakom den stora asfaltsvägen – och reflekterar över förändringarna. Vad har hänt sedan sist? Vi hittar ett träd – eller trädet hittar oss – eftersom det nästan är omöjligt att bara gå förbi. Vita kronblad överallt, på ett ställe är det mest gröna eller gråa nyanser. (Även om det är betydligt fler än femtio nyanser… )

Men vad är det för träd? Vi tittar i min favoritbok för barn om träd Känn igen 25 träd och buskar ur serien av Björn Bergenholtz. Detektivarbetet börjar. Fläder? Nej, det ser helt annorlunda ut. Syren? Nej, blommorna är inte lila. Hägg? Kanske, det finns lite gul färg mitt i blommorna men hänger de i långa klasar? Det är för tidigt på året för att titta på blad eller bär. Och trädets grenar är mycket taggiga. Är det slån kanske? Men det är ett träd, ingen buske. Vi bestämmer oss för att fortsätta utforskandet nästa gång. Men glädjen över blommorna finns, och det är roligt att fundera tillsammans. Kunskap börjar där intresse och nyfikenhet möts.

”Jag har inga speciella talanger. Jag är bara pas­sionerat nyfiken.”
Albert Einstein

Alla konstverk från förra gången har försvunnit. Vi misstänker fåglarna och speciellt kanadagässen som håller på att försvara sina revir, de landar på vattnet som tonåringar på vattenskidor och håller säkert på och bygger bon någonstans. Men land art är inte något som består. Vi skapar konstverk med vad naturen har att ge, och sedan omvandlar sig konstverket och blandar sig med naturen igen.

Även om solen skiner känns det lite för kallt att bara stå och titta. Vi motionerar istället. En lek som kanske heter ”geometrisk motion”. Vi tar upp geometritemat från förra gången men nu är det kroppen som bygger formen. Och vi byter formerna väldigt fort:

Bli en krets. En kvadrat. En triangel. En likbent triangel. En rätvinklig triangel. En liksidig triangel. En parallellogram!
Nu har vi värmt upp.

Vi är en liten grupp idag. Det är kanske därför vi träffar så många fåglar? Inte bara gräsänder och gäss som har spridit ut sig men även rödhaken vars bröst lyser upp den gråa dagen. Trots kylan och vinden går vi ner till stranden och hittar två sädesärlor. En deltagare skickar ett sms till sin mamma: sädesärlorna har kommit tillbaka till Malmö! Hon svarar omedelbart och är inte imponerad. De finns redan sedan två veckor däruppe i Stockholm.

Vi sätter oss och jag läser en text om de fem sinnena. Vi tar en lugn – men kort, det är kallt – stund för att samla oss. Texten är från Starhawks bok The Spiral Path som fokuserar på årstiderna, naturens mångfald och hur vi lär känna en särskilt plats. Jag har även hittat en svensk text om sinnena för barn i boken Varför sjunker inte äpplet?

Hela kroppen behövs

Ögon kan se och öron kan höra
men händer vet bäst hur det känns att röra.
Huden vet bäst när någon är nära
hela kroppen behövs för att lära.

Hjärnan kan tänka och kanske förstå
men benen vet bäst hur det är att gå.
Ryggen vet bäst hur det är att bära
hela kroppen behövs för att lära.

Om vi ska lära oss något om vår jord
så räcker det inte med bara ord.
Vi måste komma det nära
hela kroppen behövs för att lära.

 Okänd författare

Vi äter lunch och behöver verkligen det varma teet från termosen. Mörka moln drar ihop sig över havet.

Vi funderar över alla som lever i Öresunds vatten, om ekosystemet från växtplankton till stora fiskar. Jag visar glaskonst som jag skapade som ser ut som plankton. Kanske. De är ju för små för att se med blotta ögat.

 Det finns fantastiskt material om Öresund hos Naturpunkten – en fin serie från Helsingborgs kommun.

Vi ser oss omkring och hittar former överallt. Naturen är en väldigt kreativ formgivare. Även under ytan dit vi inte ska gå idag. Det är fint att det finns bilder som visar havets mångfald.

Om du vill pröva dig fram med sinnena och lära dig mer om naturen som formgivare, titta in till Fredriksdal museer och trädgårdar.

Och även om det inte finns många hajar i Öresund idag så bestämmer vi oss att skapa en för att framställa havets ekosystem.

Plötsligt börjar det regna och blåsa. Svart. Kallt. Vi springer till kallbadhuset och fikar där. Sällan har en kopp varmt kaffe smakat så gott. Vi använder de nya medierna för att lära oss lite mer om fåglarna. Vi är få men från flera länder. Vad heter rödhaken på tyska? Sädesärlan på spanska? Finns det sädesärlor i Sydamerika? Det blir en livlig diskussion. Hur kan man skilja på talgoxe och blåmes? Vad heter de på olika språk? De engelska benämningarna blir speciellt populära.

Det har slutat regna och blåsa. Vi springer till cyklarna eller bussen. Tack för en härlig dag! Vi ses om två veckor!

*Shado. Haiku, redigerad av David Cobb, Alfabeta, 2003, översättare: Duke, Eiko och Christer Duke