Skolgården som ler

Vad är gatukonst? Hur ser det ut? Vem bestämmer om det offentliga rummet? Johannesskolan samarbetar inom ramen för Skapande skola under hösten med de två gatukonstnärerna Erik Vestman och Nils Petter Löfstedt. Två klasser i år 8 har tillsammans med konstnärerna tagit fram förslag på hur de vill utsmycka sin skolgård.

– Vi valde en plats som inte så många ville vara på, säger Ejman, Aya och Hassan som har målat stenar i guld och silver och en smiley på en trästock. Platsen är en dunge i ena änden av skolgården som helt klart har blivit en mer inbjudande plats att hänga på.

-Vi vill ge eleverna en möjlighet att påverka och vara med och utforma en plats där de vistas varje dag, säger Erik. Det blir också en demokratisk process där elevernas förslag måste godkännas av både Stadsfastigheter och skolledningen. Bland alla fina förslag måste man välja de idéer som är möjliga att genomföra både utifrån ekonomi, tid och andra aspekter. Känslan av delaktighet är viktig men rymmer också en pedagogisk utmaning.

Har vi möjlighet att ta hand om allas förslag? Ett par av killarna som är med tycker att det bara var tjejernas förslag som kom med. – Vi var väldigt noga med när vi träffade klasserna att berätta om processen och att vi inte kommer att ha möjlighet att genomföra alla förslag, säger Erik. Framförallt utifrån den korta tidsperspektivet men också pengar så klart. Vi kommer att träffa alla i efterhand och utvärdera och då får vi lyssna hur eleverna har upplevt arbetet. Några röster under arbetet: – Jag är så exalterad! – Det här är bästa dagen.

På flera platser lyser gula, leende smileys. – Detta är barnens bildvärld och nu hoppar den ut från mobilen, säger Erik. Vi har försökt att inte styra utan vara vägledare och hjälp med teknikerna. Vi har mest använt sprayfärg men också provat en ny teknik som kallas för mossgraffiti. Man blandar yoghurt och mossa och målar på en vägg. Sedan får man vänta men så småningom så börjar det växa ny mossa på det målade och bilden framträder. Tålamod med andra ord. Tålamod krävs också när man jobbar med sprayfärg, det måste torka mellan färglagren och under väntan kan det hända att den utomjordiska kraften som bor i en sprayburk kanske leder handen att spraya där det inte var meningen. Lite skrubbande och senare är ordningen återställd.

Lina Sparring är bildlärare på Johannesskolan och har varit med under processen. Två klasser är med om utsmyckningen och de har jobbat sinsemellan helt olika. Den ena klassen valde ett större, gemensamt projekt medan den andra klassen arbetade med flera mindre bilder. – Sättet att jobba avspeglar hur klasserna fungerar tillsammans, säger Lina, utan att värdera, mer som ett konstaterande. Det större projektet är en stor betongtrumma som har blivit en raket. Vi får se om den står kvar eller om den lyfter?

Foto: Erik & Nils Petter, Caroline Ulvsand