Kollegialt lärande för skolledare

På fotot ser ni förstelärarna på Komvux Malmö Pauli. De är i högsta grad delaktiga i att leda det kollegiala lärandet hos oss och de är också föremål för distribuerat ledarskap, ämnet för det kollegiala lärande för skolledare som jag ska delta i.

Ledarskapsutbildningar betonar ofta hur svårt det är med förändring, att det finns motstånd och att det tar tid. Efter snart 13 år i chefsposition kan jag skriva under på det! Som ledare vill jag att andra ska förändras och utvecklas i sin yrkesroll, trots att det är svårt och trots att det tar tid. Då tycker jag att mina ambitioner å medarbetarnas vägnar ska matchas av samma  ambitioner när det gäller mig själv. Det är ju inte bara ”de andra” som upplever svårigheterna i förändring, utan även jag. Därför vill jag delta i det kollegiala lärande som nu ordnas för skolledare i min förvaltning. Trots att det initialt är ansträngande, eller kanske just därför, så är det värt det – för på andra sidan väntar frukterna.

När jag gick ”Rektorslyftet” (Umeå universitet 2014-2105) kom jag i kontakt med viss forskning om distribuerat ledarskap. Företeelsen väckte genklang hos mig. Jag kände igen en tidigare tanke hos mig själv. Då klädde jag tanken i termer som ”involverande ledarskap” eller ”delaktighet”. Jag vill veta mer om forskning kring distribuerat ledarskap och det ska bli givande att läsa och diskutera tillsammans med kollegor i Malmö. Vi skolledare är indelade i två grupper och vi ska läsa varsin bok. Min grupp ska läsa och diskutera Alma Harris ”Distributed Leadership Matters” (Corwin 2014). Läsningen bearbetas i en läslogg och sedermera genom samtal i gruppen.

I kapitel 2 skriver Harris om skillnaden mellan ”cooperation”, samarbete, och ”collaboration” en mer utvecklad form av gemensamt arbete som faktiskt förändrar något i din praktik och i din kunskap, något som gör att du agerar på ett nytt sätt. En förhoppning är att det kollegiala lärande som jag nu går in i, ska resultera i  något konkret som faktiskt för verksamheten framåt.