Sensommarens jazzgrupp

Personer målar figurer på asfalten med krita.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Så vacker denna munnens linje hos alla – sensommarens jazzgrupp*

Tiden går så fort. Första workshoppen med S.A.Y. Malmö var för ett år sedan. I september 2016 lärde jag känna nya människor och träffade några av deltagarna från den första gången.

Vad och vem är S.A.Y. (Stories – Art – You) Malmö? De beskriver sig själva som:

… ett projekt för dig som är ungdom eller ung vuxen med erfarenhet av migration. S.A.Y. handlar om att lära av varandra, uttrycka sig genom olika konstnärliga sätt och ta upp frågor som är viktiga, och S.A.Y. ifrågasätter vilka berättelser och röst syns och hörs i samhället.

Gruppen får stöd från Individuell Människohjälp och Konstfrämjandet.

Projektledare Michaela Rábová bjöd in mig att hålla en workshop om teckning. Jag bestämde mig för att tolka begreppet teckning på ett öppet sätt och att inte fokusera på blyerts och papper. Vi kan ju teckna med alla möjliga verktyg och på olika material.

Vi träffades vid S:t Maria kyrka en fin septemberkväll och började på gården med lekar för att lära känna varandra.

Personer står i cirkel och sträcker ut handen.

Det går hur bra som helst att vara kreativ utomhus och tillsammans med andra: en konstnär arbetar inte alls alltid ensam i ateljén. Första teckningsövningen ägde rum direkt på gatan: att skapa en bild med kritor tillsammans med en partner, utan att tala med varandra. Var och en fick bara titta på samarbetspartnern och följa den personens rörelser. Övningen passar perfekt för människor som inte känner varandra eller som inte talar samma språk. Mycket skratt och glädje och snart var de första konstverken redo att bli presenterade.

Två flickor målar mönster på gatan med krita.

Pusselbitar målas med krita på asfalt.

Under nästa övning hade deltagarna möjlighet att arbeta var för sig och att utforska gården. Vilka olika former, ytor och strukturer finns där och hur kan jag hitta dem? Alla fick papper och vaxkritor och uppgiften att hålla pappret på ett föremål och att ”gnugga” med kritan. Det blev en lugn och meditativ stund med tid för reflektion.

Flicka hukar sig vid trottoarkant och skriver på papper.

 

Sedan var det dags att gå in till ett arbetsrum och fortsätta det kreativa skapandet. Jag föreslog att vi skulle arbeta med kollage som tema: antingen med vaxkritsbilderna som vi just hade gjort eller med olika papper, bilder och mönster som jag hade tagit med. Det blev en intressant diskussion: vad är kollage för någonting? Hur gör man? Varför? Sedan blev det ytterligare en intensiv stund när alla fokuserade på sin bild.

Två personer sitter vid bord och klipper och tejpar.

Elever sitter och jobbar vid bord.

Till slut presenterade vi bilderna för varandra. Gruppens fokus är ju inte bara konst (art) utan också berättelser (story). Det kom många spännande och ofta personliga berättelser om bilderna och även om resan till den här platsen. Det var ett privilegium och en glädje för mig att få vara med och titta och lyssna!

Papper ligger på röd matta och pedagoger står runt.

S.A.Y. Malmös senaste utställning Hoppets mirakel visades på Augustenborgsgatan 8B, Malmö från 10 till 22 december 2016.

*Kaneko Tōta Haiku, redigerad av David Cobb, Alfabeta, 2003, översättare: Duke, Eiko och Christer Duke