Inkludering på riktigt HT17 första träffen

Normkritik och antidiskriminering är ämnen där det kan kännas väldigt viktigt att hela tiden säga och tänka ”rätt” saker, och även om intentionen med det är god så finns risken att vi då endast hamnar på ytan med välregisserade uttalanden som inte når på djupet – då kan ingen förändring ske. Det måste finnas utrymme att få ”provtänka”; att få testa tankar, åsikter och idéer tillsammans med andra för att kunna vända och vrida på dem, granska dem och tänka vidare kring dem. Ingen besitter ”rätt svar”, och ingen kommer att bli helt färdig med dessa frågor – de existerar i samtalet och reflektionen, i mötet mellan din upplevelse och min. Värt att minnas är alltså att processtödjarna inte är några experter som ska tillhandahålla lösningen, de är snarare delaktiga i processen på samma premisser som alla andra, men med vissa kunskaper och erfarenheter som kan bidra till utvecklingen.

Den första praktiska övningen kallas ”Hitta någon som…” och går något förenklar ut på att hitta personer i gruppen som har vissa intressen, egenskaper eller färdigheter. Det blir, som alltid, ett härligt bubbel i rummet när deltagarna reser sig upp och intervjuar varandra, det hörs skratt och alla är engagerade. Flera av frågorna bygger på att hitta något gemensamt, någon som fyller år i samma månad eller har läst samma bok, och dessa gemensamma faktorer är som bekant viktiga för att skapa en gruppkänsla, ett ”vi” (normer fyller samma funktion). I den efterföljande diskussionen belyser vi hur frågorna på många sätt är normativt kodade, att det finns underförstådda förgivettaganden om de som deltar i övningen, och att vi också använder oss av dessa förgivettaganden när vi väljer vilka frågor vi ställer (vem kan tänkas ha stor familj? Vem spelar någon lagsport?). Samtidigt som vi bygger trygghet och gemenskap påbörjar vi resan mot normkritiskt tänkande.

Ett begrepp som vi ofta återkommer till är ”handlingsutrymme”, och i en övning illustrerades hur vi i möten kan skapa just handlingsutrymme för varandra. Den efterföljande diskussionen mynnade ut i reflektioner kring vad som kan utgöra hinder för inkluderande möten, och därefter vägledde Elizabeth oss i en historik över ”Vägen till normkritik”. Föreläsningen ger inte bara bakgrund till hur begreppet uppstått, utan också en fördjupning i dess innebörd, samt närliggande begrepp som privilegium och intersektionalitet. Ett gemensamt språk och enighet kring hur vi använder relevanta begrepp är en förutsättning för meningsfulla samtal, även ute i våra verksamheter.

Deltagarna förbereder sig inför varje träff genom att skriftligt reflektera kring texter, filmklipp och observationer. Dessa reflektioner utgör sedan material för strukturerade samtal av olika slag. Till dagens träff hade deltagarna sett ett avsnitt av Lärlabbet som handlar om normkritiskt arbete på en skola i Malmö, samt första avsnittet av PK-mannen med Musse Hasselvall. Vi använde en samtalsstruktur från Kooperativt Lärande som snabbt och effektivt låter deltagare sprida och ta del av tankar och idéer inom en grupp, utan diskussion. Under kursens gång kommer processtödjarna att ha provat på flera olika samtalsmodeller som med fördel kan användas ute i verksamheterna när normkritiska verktyg ska implementeras.