Vårt recept på skolutveckling!

Emma Wiking och Eva Henriksson Garatea

Vi har i tidigare blogginlägg skrivit om de fallgropar och misstag vi har gjort i vår intention att systematisera kvalitetsarbetet på S:t Petri skola. Idag tänker vi ta upp de framgångsfaktorer som betyder mycket för att utvecklingsarbetet fungerar bra.

För det första läggs en grund för det systematiska kvalitetsarbetet genom en målinriktad ledning på förvaltningsnivå. Vi har en ledning på gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen i Malmö som gjort det möjligt för förstelärare att arbeta med både lokala och förvaltningsövergripande utvecklingsområden. Förstelärarna i förvaltningen har fått utbildning i processledning och ingår alla i ett nätverk där vi träffas, utbyter erfarenheter, inspiration och stöd.

En viktig förutsättning och framgångsfaktor på skolnivå är att förstelärare och skolledning läser mycket forskning och sedan diskuterar den tillsammans. Detta gör att förstelärare och skolledning har samma bas att utgå från när vidare arbete planeras. Skolledningen på S:t Petri skola har tagit ut en tydlig riktning som de också kommunicerar till alla medarbetare. Det gör att alla på skolan vet vilka mål vi arbetar mot, vilka fokusområden vi har och hur vi gemensamt utvecklas i det kollegiala lärandet.

En avgörande del av den modell för systematiskt kvalitetsarbete som vi har byggt upp innebär att skolledningen måste släppa en del kontroll, och också själva bli granskade. En förutsättning är då att det måste finnas en ömsesidig vilja att utvecklas. Alla grupper på skolan lyfts i våra intervjuer och enkäter, och alla får förslag på utvecklingsområden när våra undersökningar är klara. För att detta ska fungera krävs en prestigelöshet och en genuin vilja till utveckling. Förstelärare måste också våga utmana för att utveckling verkligen ska ske.

Det kollegiala lärandet är en stor och viktig del av det systematiska kvalitetsarbetet. Det finns en tydlig röd tråd kring hur vi arbetar med det kollegiala lärandet på S:t Petri skola. Alla måste vara med och alla måste se en vinst i skolutvecklingen. Ett sätt att uppnå detta är att utgå från de behov som framkommit i enkäter, intervjuer och arbete i det kollegiala lärandet.  Alla lärare har en timmes schemalagd tid i veckan som vigs åt kollegialt lärande. Grupperna leds av lärare som fått utbildning i processledning, formativt lärande och mindset. Det kollegiala lärandet är kopplat till undervisningsämnen, vilket gör det lättare att fokusera arbetet på den viktiga kopplingen mellan lärares undervisning och elevernas lärande. Även övrig personal har kollegialt lärande i olika grupper.

För att genomföra ett verkligt systematiskt kvalitetsarbete krävs tid. Vi förstelärare har 20% nedsättning i våra tjänster för arbete med systematiskt kvalitetsarbete och kollegialt lärande. Denna tid räcker nästan…  Men det krävs också att tid ges till de lärare som leder olika grupper, eller deltar i det kollegiala lärandet. När tiden ges, finns möjlighet till fördjupat arbete och fokus.
Ett nyckelord i vår modell och egentligen i allt utvecklingsarbete, är uthållighet. För att få en systematik i kvalitetsarbetet gäller det att hålla i och inte börja från ruta ett varje år. Det systematiska kvalitetsarbetet måste involvera alla i verksamheten, och fokus måste ligga på de utvecklingsområden som skolan har valt att satsa på. Parallella utvecklingsarbeten som inte har med skolans mål att göra måste läggas åt sidan, hur intressanta de än må vara. För att få en tydlighet och ett arbete där alla drar åt samma håll måste målen vara desamma över tid.

En annan framgångsfaktor är att kvalitetsarbetet blir en pågående process. Som vi har skrivit i flera blogginlägg tidigare förordar vi att starta förändringsarbetet under pågående läsår. Det som lyfts i intervjuer och enkäter, och som kan ändras och påverkas, måste ju förändras så fort som möjligt –  annars har vi till exempel en hel grupp elever som kanske avslutar sin skolgång utan att någonting har hänt kring det som de har lyft och försökt att påverka. I dialogen med skolledningen lyfter vi förstelärare de förbättringsområden som tas upp i intervjuer och enkäter. Ofta görs justeringar och förbättringar redan under pågående läsår. Vid större, omfattande förändringar måste vi dock har is i magen och samla in all tillgänglig information innan utvecklingsarbetet påbörjas.

Vi har också tidigare lyft ledorden ansvar och delaktighet. I ett framgångsrikt systematisk kvalitetsarbete ser alla medarbetare sig själva som viktiga delar i skolans utveckling. Denna delaktighet, och det ansvar som den innebär, är förutsättningar för att det systematiska årshjulet ska snurra. På alla skolor finns det eldsjälar. Det finns också lärare som har kommit mycket långt när det gäller forskning och utveckling av den egna undervisningen. På vår skola finns det många lärare som har kommit långt. Men det finns också på varje skola, även på vår, lärare som inte ligger i framkant, eller som inte alls förstår vad det här utvecklingsarbetet ska vara bra för. Men i en skolkultur som präglas av utveckling, kan man inte välja att stå utanför utvecklingsarbetet, och bara titta på eller klaga. Läraryrket innebär att man måste utvärdera sin egen verksamhet och se hur den kan anpassas efter elevernas behov. För att få alla medarbetare att ingå, och så småningom känna ansvar och delaktighet,  behövs en stark och konsekvent skolledning som visar vägen, men som också stöttar och hjälper de lärare som behöver vägledning i processen.

Vi har kommit en bit på vägen i vårt systematiska kvalitetsarbete, men vi är långt ifrån färdiga. Det är just det som är nyckeln i allt utvecklingsarbete – att ständigt utvärdera och justera. Att inte rasera och börja om på nytt varje gång, utan hålla kvar vid det som fungerar men förbättra när det behövs.

Om ni är intresserade av att fördjupa er mer i framgångsfaktorer för skolutveckling rekommenderar vi boken  Att organisera för skolframgång (Maria Jarl, Ulf Blossing, Klas Andersson, 2017).